den här dagen. säkert närmre en halv meter djup snö och oändligt djup sorg.
som om jorden bara nej sluta nu såhär kan ni inte göra och försökte bädda in oss under det vita mjuka luddiga för att stoppa om. det hjälpte lite för mig i varje fall. på vägen till jobbet blev jag så barnsligt glad av att pulsa fram i den snön. det var ljust och luddigt och tyst och alla påbylsade människor ser så gulliga ut att jag nästan glömde bort att
nej jag blev påmind så fort jag kom fram något annat samtalsämne finns inte.
tänker på artikeln med rubriken »så pratar du om trump med ditt barn«. en katastrof. en krissituation för småbarnsföräldrar att hantera.
och när två sidor påvisar problem men inte kommer med en klipsk lösning bara smutskastar den andre då vinner den som skriker högst och har kuk.
hur vi lever i våra egna små bubblor. det här att du bara får se de nyheterna du tidigare klickat dig in på gillat delat. att du aldrig behöver mötas av det som är jobbigt och vaggas i din trygga bubbla av bekräftande åsikter.
nej det är klart att vi aldrig trodde att trump skulle vinna för vi omger oss av människor som inte heller vill se honom vinna. läser medier som inte vill se honom vinna länkar satiriska memes eller ritar karikatyrer av honom. får massa likes men vänder ingen.
jag tror att det viktigaste i den här tiden av matematiskt kurerade informationsflöden som bara tröstar oss i stunden klappar oss själva på axeln gång på gång är att när du faktiskt möts av sexismen rasismen idiotin att du faktiskt kan säga att nej. jag håller inte med dig. jag tror att någon utanför kan spräcka en annan persons bubbla. i varje fall sticka ett litet hål och visa att alla tycker faktiskt inte som du. överallt delas det att om vi unga om bara vi fått rösta då! då minsann! jag är bara rädd att saker och ting normaliseras än mer om vi tror att det kommer hända automatiskt
nej jag slutar nu. ska inte försöka hitta på fler fyndiga likheter mellan de massiva mängder snö och det fruktansvärda beskedet jag vaknade till.
för ett tjockt mjukt lager av det vita har ingenting att göra med den där oberäkneliga fascisten. förutom att de båda två gör att den här dagen kommer jag minnas
s
bästa du skrivit <3 det får väl vara nån tröst i allt det här. puss och kram från en ledsen som bor i trumplandet
L
”trumplandet” <//////3
Sara Edström
<3!
Ellen
Gillar också detta inlägg, väldigt bra skrivet! Jag är fortfarande lite i chock, men tänker att vi nu måste enas och visa att framtiden är vår. Så att valresultatet om fyra år kan se ut i stil som på bilden ovan. För framtiden är vår, och vi får inte glömma det.
Johanna
Du har så rätt! Filterbubblan är jävligt farlig. Vi tror alla tycker som vi för att vi inte ser det andra. Måste prata, måste interagera med andra än våra likar. Bra skrivet och kram till dig!
A
Vad ska man säga? Känner bara tomhet.
På något vänster undrade jag vad du skulle skriva kring detta – tycker du är duktig på att sätta ord på *saker och ting* så att det känns äkta. Opretentiöst och mycket igenkänning. Kram
Sara Edström
men åh tack för fin kommentar <3
marire
<3
takk for at du skriver og setter ord på det.
Maria
Exakt precis så. Vi har diskuterat just detta i dagarna. Jag blir invaggad i rosa moln av att bara umgås med, läsa och interagera med likasinnade. För mig känns det så självklart att välja kärlek och respekt framför hat. Varför kan det inte vara så enkelt för alla? ❤️
Cecilia
Så fint och slagkraftigt skrivet. Jag läste din text för några dagar sedan och har gått runt och tänkt på den, tänkt hur viktig och rätt den är. Det gör mig så fruktansvärt ont att världen och framtiden är så mörk, en värld som jag har satt två små barn i. Vad gör man?
Sara Edström
</3 <3