det är mycket jag vill berätta men jag har inte så många bilder! jag ska försöka.
den första bilden är från en tågstation i frankfurt. jag och flora hade kommit hit från hamburg (dit vi tagit oss med nattåget från stockholm) samma morgon. vi skulle bara ta ett snabbt tåg till mannheim för vårt byte till pariståget. vårt tågåkande hade gått helt FELFRITT om det inte vore för oss själva.
vi hade pratat om vad vi skulle ha på oss i paris och missade när tavlan talade om att spåret byttes. snopet när tåget aldrig tycktes komma och han i informationen informerade att vårt tåg hade avgått precis som det skulle från plattformen vi stått på. i samma stund som tåget passerat bakom våra ryggar filmade jag flora framför ett oändligt godståg med containervagnar i olika färger.
det fanns en chans att vi skulle hinna förbindelsen även med tåget en timme senare. flora uppdaterade realtidsinfon varje minut. tre minuters marginal. två minuters. ingen. tre minuters. jag vande mig vid tanken på att spendera tre timmar i mannheim och hade otroligt nog fått lite tips om vad man kan göra där av mina instagramföljare. men med (det dessutom försenade) tåget hann vi ändå! för pariståget väntade in oss. som att högre makter sa nu gör ni inte om det där löjliga lilla misstaget dags att shape up. jag blev bara lite besviken att inte hinna se mannheim.
vi kom fram tidig lördag kväll. lägenheten vi hyrde av floras familjevän var otrolig. ljus och stor och fin. på rekommendation gick vi till kvarterskrogen mon rêve. helt ok mat men framför allt otrolig stämning. barnfamiljer gamla par på dejt kompisgäng och vi. trevliga ägare och snygga servitörer dessutom. drack en lila drink med viollikör. samma smak som min parfym. men okej. nu går vi vidare.
ut i frankrike och fönsterluckorna
eller nej det gör vi faktiskt inte. för jag orkade inte ta med min kamera. men det var söndag. vi promenerade förbi en vide grenier på vägen till eiffeltornet. stod och rotade i askar med gamla reklamnyckelringar och av en av säljarna fick vi varsitt litet djur. flora en sköldpadda och jag någon form av fågel på en liten pyramid. vi gick till eiffeltornet och såg blommande träd.
dagen efter såg flora ut som en movie star. det kommer sig av att hon dagen innan köpt mycket snygga solglasögon och att hon bär dem inomhus (man kanske ser att vi somnat sent och fullt). floras vän rebecca som bor i paris hade tagit med oss till underbara platser där maten var ljuvlig naturvinet var billigt och bartendersena dansade skojigt.
stortavlor utanför palais de tokyo visar vilken tid det är. dagen innan satt vi på en uteservering i marais och ett demonstrationståg med iranska flaggor gick förbi. brandtal på franska för kvinnors frihet i en megafon. förstod inte orden men vet exakt vad de sade och fick tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen.
på tal om motstånd. sopberg framför fin restaurangskylt vittnar om sopstrejken (mot höjd pensionsålder). ärligt talat tänkte jag inte så mycket på soporna. men så är jag också en sån person som inte kollar vad det ska bli för väder när jag klär mig och kissar väldigt sällan (haha så konstigt det låter när jag skriver det men det är sant). dvs jag stänger av yttre faktorer jag inte orkar bry mig om. sopor = tråkigt = jag ser den fina skylten bakom istället
var bakfulla som sagt. vi beställde in varsin orangina och när vi fick in den i stora glas med is svimmade jag nästan av lycka.
man ser den kanske inte så mycket på denna bild men dagen innan hade vi knatat runt i hela stan in och ut ur second hand-affärer och i den sista hittade jag den här oanvända mörkblå skjortan som han ville ta 20 för. han verkade ha dragit det ur bakfickan så jag som stått och sålt på loppis nyligen och verkligen lärt mig gemet sa 10 och han sa ok.
restaurangen var verkligen ljuvlig. t ex så fint med en hel vägg med inramade dokument mot färglada papper. men särskilt allt sorl av fransmän på lunch. man kunde blunda och surpla sin orangina och bara njuta.
flora åt kött och bea. eller det heter säkert något med steak minute eller cote du boef eller liknande. men ja. jag åt pocherade ägg med murklor i sås. och alla åt pommes och grönsallad.
vi har promenerat längs med floden. där fanns änder som enligt flora är mycket sällsynta i stockholm. vet inte hur sällsynta de är i paris men det gjorde det exotiskt och det blev en bild.
flora. vårkvinnan. i sitt rätta habitat. känns 100 procent rätt att åka till paris i mitten på mars för att stanna i en månad.
för sen när man kommer hem igen i mitten/slutet av april kommer man om man har tur få uppleva detta knoppande igen. två gånger på ett år. kan man ha det så bra? vi får se
vi hade en plan som var att gå på museum. tydligen inte tillräckligt genomtänkt plan eftersom man ska förboka museum för att inte behöva stå i en miljard meter lång kö i denna stad. det hade vi inte lust med i vår bakishet.
vad gör vi nu. på något konstigt sätt bestämde vi oss för att cykla genom hela stan till en loppis. hur kommer man på den tanken som bakis? vet inte. eyes on the prize. vi harvade på uppför backarna på hyrcyklar som inte gick att trampa och bytte till ny som inte gick att styra men till slut kom vi över krönet och en jättelång flack nedförsbacke.
sen. stiltje. i en halvöppen och gles stor och tom byggnad kunde vi gå och bläddra bland vintagekläder och pilla på småsaker. porslinsgrönsaker och grafiska blad. flora provade en underbar broderad bowlingskjorta och hittade de perfekta svarta levisjeansen till mig.
min! älskling! vän! kompanjon!
vi åkte inte hem emellan utan gick och åt middag innan vi köpte med oss en haribopåse med små oranginaflaskor som snack till en film vi såg halva av i sängen innan vi somnade.
en grå morgon. vår sista dag i paris. jag skulle inkassera min trettioårspresent från flora.
jag fick mimosa men det stod inte på kortet.
det började regna och flora styrde oss till en liten gata. öppnade grinden till en innergård och visade villa la roche som ritades av le corbusier. nästan hundra år gammalt. när man säger tidlöst så tror jag egentligen det man menar är genomtänkt. tror ni inte det? inte bara en stil applicerad? spelar väl ingen roll att man ser vilken tid det är från (går det ens någonsin att komma ifrån?) bara det håller.
jag älskade: alla armaturerna och färgerna. fönstren som var uppdelade i rektanglar där ett gick att öppna. det lilla badrummet med en spegel placerad mitt i ett frostat fönster. när flora sprang ned för rampen.
den sista dagen åt vi lunch tillsammans med elsa. efteråt gick vi för en kaffe i väntan på att en second hand skulle öppna. jag råkade betala en annan kunds beställning. det var en gubbe och en ung man. gubben sa merci med snälla ögon. jag vet aldrig vilken språk jag ska använda och sätter orden i halsen men han fattade och hade snälla ögon. vi satt och drack kaffet på en bänk i solen. elsa berättade att d-vitamin mestadels tas upp genom ögonen. jag satte upp mina glasögon på huvet.
sen åkte jag och flora hem och hade vår sista kväll. hon bjöd mig på en fin middag på au passage vi drack en inte så jättebra version av min favoritdrink (pina colada) på en random bar och avslutade kvällen på den mest perfekta platsen du kan komma på: deux amis.
några timmar senaste ringde min klocka och jag tog tidiga morgontåget ut från stan innan kaffestället på stationen hade öppnat. men det är en annan historia. som kanske kommer berättas här eller så gör den det inte. vi får se.
flora. vad fantastiskt roligt detta var. nu tänker jag länka dina inlägg från vår resa så jag forever har dem samlade när jag vill minnas:
europa
söndag i paris
cykla i motvind i paris
följ med på en heldag i paris
jag hade en ambition att skicka ett vykort eller två men det blev inte av. istället har jag rotat i små metallburkar efter gamla nyckelringar och köpt en kortlek. vi ”hann” aldrig spela men vi drack gott vin vi promenerade tusen och åter tusen steg vi rökte cigg och vi provade kläder. vi åt löksoppa vi åt kokosyoghurt och vi råkade säga bonjour fast det var kväll. vi stängde stället vi drack kaffe i solen och vi avnjöt den godaste desserten. vi somnade till en film i sängen och drack orangina och vi vaknade tidigt. vi sminkade oss bredvid varandra vi gav smakråd och vi var nere i en parisisk källare och hämtade en routerkartong. vi var lediga och vi hade fullt upp. vi pratade om nonsens och vi grävde djupt. vi sade au revoir.
