sista veckan

stora drag som skruva isär soffbord och mycket mindre drag som testa alla pennor och sortera ut de som är dåliga

paus för konfirmation av kusin och sen på det igen. packa kläder för veckan. packa kläder för 25årsfest helgen därpå. packa för en semester i kroatien om två veckor. och sen slutligen packa för de två månader som vi ska bo hos päronen.

tusen konversationer i blocketappen parallellt med delegera packarbete och skruva ned stringhyllor. packa bilar och lasta. tetris i vindsförrådet. köpa flyttpizza till alla som hjälper för pengarna från pryl-försäljningarna och sen ha vår egna brödbrytning på bäddmadrassen.

sista kvällen på borgmästargatan. the last supper. inga knivar finns kvar bara vi våra väskor som vi packat för den kommande veckan och bäddmadrassen. så det blir picknick: bröd hummus jordgubbar och körsbärstomater.

hitta en gammal ögonbrynsgel bakom tvättmaskinen. samma dag som jag går till tandläkaren för nu är det akut.

och så lämna för flyttstädning. samma dag som jag drar ut en hörntand.

så bokstavligt allt är nu. tanden som jag fick när jag var 12 som har lappats och lagats rotfyllts och kämpat på så länge min mamma var den som tog mig till tandläkaren och sa det här ska fixas. men som på grund av min godisvurm bitits sönder om och igen men i och med min myndighets? gå till läkaren? ringa jobbiga samtal?-fobi inte fixats och nu alltså fått dra sin sista suck.

rötterna är sneda. inflammationen är stor. tandläkaren är snäll och försöker säga det på ett vänligt sätt men säger: den där tanden skulle inte jag satsa på.

så den bändes borrades drogs ut. de höll på i en timme två tandläkare. den var envis. kött åkte med den sista biten.

tand ut och flytt skedd. som en bokstavlig drömtydning.

hej ringan

i går fick vi nycklarna. vi åkte dit direkt förstås. i bakluckan hade vi staplade pallar balkongmatta några glas och en flaska champagne som vi fått i inflyttningspresent av johans föräldrar. för att lägga på kylning. just när vi parkerade gick erik förbi och vi sa hej! vill du följa med upp och se vår nya lägga vi har pallar att bära och han bar och följde med upp så vi behövde bara gå en gång

vi gick runt och kollade och j såg alla skavanker som man inte ser på visning och jag såg nu allt som är och kommer bli vårt för deras grejer inte är kvar. jag började skrapa fönsterbräda byta knoppar på garderobsdörren och köpa färg att måla med i klädkammaren på en gång. det är bra att man är orolig i omgångar när man är två och kan peppa varandra.

sen åkte vi hem för att hämta nisse hon måste ju också få se sitt nya hem och springa på längsta sträckan nånsin.

och just när vi parkerade för andra gången så gick macke och ellen förbi. vi sa hej! vill ni se vår nya lägga vi behöver också lite hjälp att bära nisses kattlåda och vår rullade madrass och de bar och följde med upp så vi behövde bara gå en gång.

blev så glad att se dem det var så längesen! och när ellen och markus gått så sa johan att han kanske håller på att bli extrovert. ”alltså på det sättet att jag kan få energi av att träffa människor snarare än att det tar.”

vi köpte thai från lilla elefantpojken till middag han och jag och jag fick min papayasallad som jag längtat efter så länge. och så delade vi på hela champagneflaskan. på vår balkong. det kändes väldigt lyxigt att dricka en hel flaska champagne på vår egna balkong. på våra ikeapallar.

madde kom förbi med rödvin. vi tände värmeljus. erik kom förbi. så satt vi där tills det blev kyligt. vi sov på golvet på vår bäddmadrass och det var min skönaste sömn på länge. 

i dag behövde vi allt annat än bara gå en gång. 52 våningar har jag gått uppåt i dag enligt min telefons hälsoapp. vi har flyttat hela vår vind och första lasset till nya vinden. vi ska renovera den nya lägenheten så allt måste vara däruppe för nu. jag är helt mör i kroppen mina händer värker med blåsor och småsår. nästa helg när vi flyttar resten så ska jag ha handskar. kan somna på en sekund tror jag.

ska visa er mer i sinom tid förstås. men i morgon åker vi till johans föräldrars stuga i målerås! som ett djupt andetag innan allt stök nästa helg när vi flyttar allt på riktigt. allt ska bli så bra

puss

skör som kronbladen är det jag

det är mindre än en månad kvar

och jag vet. det är inte rimligt. jag är väl bara rädd för förändring. göra val jag inte kan ångra. är feg. ja. det går säkert att förklara på nåt freudianskt eller vad nu såna där sätt heter

men jag håller på ändå. aldrig har jag väl försökt söka tröst av internet på detta vis men jag googlar. vill väl veta om det är ett vida känt fenomen:
melankolisk självvald flytt (den var för snäv)
oro inför flytt (nästan allt handlar om att flytta långt det är inte det jag menar)
flyttångest

hälften (nä mer) av artiklarna handlar om det praktiska.  ”flyttångest? lugn, här är tipsen du behöver som gör flytten smidigare än någonsin”. (spoiler: boka en flyttfirma gärna den som köpt inlägget)

det är ju inte flyttångest. det är inte va jag känner.

men så hittar jag dem. trådarna där någon säger hallå hej är jag löjlig? allt ska bli bättre men jag känner bara sorg kan inte glädja mig nån som känner samma?

en gammal krönika i sundsvalls nya tidning som handlar om att flytta får mig att gråta

sökresultatens proportioner är som hos mig själv men tvärtom.
hälften av mig känner (nä mer) och hälften tänker

jämför allt som är bäst med här i vårt första med allt det med den nya som jag inte tycker kan toppa det. hur ska jag veta att det inte är den här lägenheten liksom skalet och omständigheterna som har gjort hemmet till vad det är? och inte vi? jag har aldrig förr flyttat från mitt hem och inte haft det kvar. hur ska jag veta om det är klockmalvorna som växer från frön jag fått av honom eller våra fina fönsterbrädor vilka de står på som gör det? hur ska jag veta

lista rent praktiskt allt det som är fördelar:
– 44% fler kvadratmeter
– en varsin (liten men ändå en varsin) garderob
– vi kommer ha ett sovrum som har en dörr
– vi kommer ha ett kök där vi får plats att sitta och äta
– vi kommer bo på ett högre våningsplan
– vi kommer förmodligen (pepparpeppar) kunna göra ett helt nytt badrum där vi väljer allt själva
– vi får en balkong

lista rent känslomässigt allt som är nackdelar
– hemmet som var vårt första kommer vi oåterkalleligt att ge bort nycklarna till och aldrig mer sätt vår fot i

sju mot en. men vad är en garderob mot aldrig igen. känna känns mer än att tänka och mer än att lista och jag är en sentimental och orolig krake. men jag tar med malvorna. kanske ökar det chansen att jag inte ska ångra mig