snart tre veckor sen vi kom hem från vår frankrikeresa. vi var där i åtta dagar och hälsade på sofia och hennes familj som ja helt enkelt bor där.
den sista morgonen var en måndag. vi hängde i lekparken och sen gick vi till den stora mäktiga stranden côte des basques.
vi åt lunch på strandrestaurangen. ola i en sån period där allt är hans. en liten fluga satte sig på hans tallrik med pommes: ”NÄ! MIN!”
det var mulet men inget stoppar badsugna svenskar. fransoser heller för den delen. vi promenerade alltså vidare förbi fiskehamnen till nästa strand: port vieux. det är så underbart att vara på stranden i moln? man behöver inte akta sig från solen. vi alla badade och sen satt vi och åt chocolatine på handdukarna
och lekte med loppan vi tillverkat medan vi väntade på maten på lunchrestaurangen. just nu är grejen att vi alltid ska räkna fel på siffran man valt. hilarious.
och till vågornas brus och vagnarnas rull somnade de tu.
johan köpte gåva till vår kattvakt och jag väntade utanför med två vagnar och ett barn sovandes i vardera.
sen passade vi så att säga på. en kaffe till mig och en kaffe + en drink till johan.
efter detta råkade jag genom ett skyltfönster till en liten butik se något fint. johan kom in och kolla. till dig? men DEN HÄR då! du måste prova denna. på typ tio minuter hade johan som brukar vela redan köpt en två tre typ fyra nya plagg. ett kort fönster med sovande barn och en aperol spritz i kroppen. kanske det som är grejen för att fatta beslut.
vet inte vem det är eller bakgrunden till den men jag älskar den här skulpturen. en kvinna som står i lågvatten och håller upp handen som skydd för solen och siktar något i horisonten.
mötte upp sofia och barnen i parken och bo krängde sig ur cykeln när han såg oss.
två små pojkar som många mil isär men sida vid sida växer upp ihop. vi skulle äta hamburgare i parken och säga farväl adieu. när vi satt och åt sa olle: ska inte ni gå ut och ta ett glas vin ikväll? och syftade alltså på mig och sofia. och. jo det skulle vi ju. så det gjorde vi. hade en sista kväll och gick in och ut konversationer om barnen och jobbet och alltet
sista morgonen var vädret vackert. som att det sa: stanna. sofia skjutsade oss till flyget.
och så plötsligt från ett annat perspektiv såg vi stranden och klipporna och atlanten
men vi börjar med en på min son. sofia och olle som bor i biarritz brukar åka till san sebastián en del och visade oss sitt utmärkta upplägg. dvs man parkerar i ett parkeringsgarage med en stor lekplats precis vid ingången. barnen får alltså börja med att leka av sig efter bilresan 
ett fint hus! vi turades om att gå och köpa parkproviant. olle gick och köpte en svingod tortilla i bröd som vi alla skickade runt när vi passade barn på lekplatsen.
och jag och sofia gick för kaffe till ett litet café som hette vamos. vad ska man välja för godbit? lite skönt att få återanvända sin gymnasiespanska efter att ha försökt uttala franskan ett tag.
sofia och våra förstfödda 
vet inte vad dessa träd heter (finns överallt i biarritz) men aldrig sett ett blomma!
spanien! tänk att det är så nära men ändå sån skillnad frankrike/spanien? lite skitigare i kanterna och det grafiska vildare och kanske mindre sofistikerat. har alltid tänkt att spansk design är så ful generellt men nu hände det nåt i mig och blir ändå ganska inspirerad av spansk design. det är lust? och lite knäppt?
vi valde lunchplats efter location: dvs ett stort bord i skuggan av ett träd med en lekplats precis vid uteserveringen.
en loppa i väntan på maten.
och lite klättring på det
okej! vidare! los padres och elektricitet
vi korsade floden och gick mot gamla stan.
burspråk och gardiner
jag sa burspråk och gardiner
jag och lattjo vaktade barn när olle och johan köpte
kaffe och baskisk ostkaka. ser kanske inte så mycket ut för världen men var LJUVLIGT god. sen lämnade vi los padres och barnen (50% sov) på en annan lekplats googlade ”vintage” och tog ett varv i några butiker.
kom tillbaka till lekplatsen med en blå skjorta till jorken. den åkte på direkt!
samtliga barn vakna från middagslur och lite mellis på ett hörn
måste nog tejpa lite bokstäver i något jobb snart?
ett bakhuvud jag VERKLIGEN gillar
en glass på det och sen sa vi hej för nu till kompisarna! som behövde komma hem i bra tid inför skola och förskola och jobb dagen därpå.
vi andra. vi gick till stranden.
doppade fötterna i atlanten.
och duschade dem i en fotdusch. minns inte mitt första möte med konceptet fotdusch men nu kommer jag för alltid minnas hennes!
hejdå till gubbe i det fina huset från förut i inlägget.
tillbaka i biarritz blev det happy meal vid côte des basques
vi stod och tog selfies innan vi skulle hem för du små skulle sova och då gick en svensk tjej förbi och bara: är ni svenskar?! ska jag ta er bild? och då fick vi det här fina familjefotot
som carl sa idag: semester är parenting with another view.
på kvällen när johan lade barnen gick jag ner mot havet igen.
när jag gick förbi det här lilla smala fönstret i en kyrka bestämde jag att om vi bygger ett hus någon gång måste vi ha ett väldigt litet fönster någonstans. som man kan kika ut ifrån.
ett gammalt pampigt stort hus som någon tagit väl hand om
lyssnade på en podd. och såg solen gå ner.
sen tillbaka hemåt förbi fina balkonger byggställningar och stängda fönsterluckor. god natt!