vi åkte till sågis i helgen. blev upphämtade av min pappa. låg mest i soffan och fick vaggningsavlastning och kunde äta frukost tillsammans vid bordet. tittade ut genom vågiga fönsterglasen ut på våren och tog en promenad i den.
man erövrar en bit i taget. för varje vanlig sak blir det lite lättare. försiktiga planer. kanske plantera solroser mot husväggen i tidiga sommaren? vill säga färre mörka dagar men varje gång jag tänker så så kommer de. i journalen adekvat sorg. jag får bara vara med. det får finnas också
när vad vi vet är att vi inget vet och vi måste vara här och nu i bara denna stund så är det som är beständigt allt. fastän allt är annorlunda finns bäcken kvar. den är vildare om våren som den alltid är och det ligger en tröst i det. vissa saker är. kommer inte förändras. och de kan man hålla i
hand. liten liten hand. kan man också hålla i.
gulliga hundar fanns
så blev det balkongpremiär för i år för oss
och för livet för pia!
vi köpte varsin korv på vägen hem
och sen hängde vi i vårt hem.