en blogg

jag springer varannan dag och varannan av dessa turer försöker jag komma längre och varannan hålla det kort. idag var en lång. den var kort för att vara lång och ändå jobbig som fan.  och faktiskt. att ta sig igenom även tuffa rundor!!! måste väl vara det som ger något om nåt. stamina. så låt oss säga det. jag övade min uthållighet. och jag såg en hare så det är alltid något.

idag åkte vi från ena änden småland till den andra (igen). norrut denna gång. halvvägs hem. vi tog en ny väg. stengärdsgårdar. pratade om hur de flyttade sina stenar för att få till en bit odlingsbar mark. johan tyckte på ett sätt det verkade lockande. kanske inte när man måste. kanske bara om man är medelklass på 2020-talet.

vi såg en skylt (på symbolen en skidlift och café) och sa vi provar. vidsträckt utsikt i småland det har vi inte ofta. inte van se tallarna från ovan. men alla dessa menyer och prisskyltar jag blir tokig!!! förpestar min åsyn. att estetik från chat gpt är en så stor del av den visuella kulturen på mina sommarstopp. det är nödvändigtvis inte det visuella i sig så mycket som mina åsikter om avsändaren (och möjligen användaren?). men påmind blir jag.

handlade mat med min tvååring som skriker om jag ens försöker styra den stora tunga kundvagn han kör i rätt riktning. men det är mysigt att utföra en uppgift ihop. självklart ska vi köpa start min raring.

vi kommer fram och det är varmt. hade glömt den känslan. men johan säger det alltid är varmt på sågis. caesarsallad till middag och kurragömma med morfar efter maten. sen nattning och ännu senare jobbkväll. men jag klagar inte. känner rent av att jag fått en försmak av vad som komma skall och det är inte utan att jag längtar lite.

tror det ska bli badväder i morgon. det ser jag fram emot. blir det sista vändan varmt den här semestern? åkrarna är ljusare och torrare nu än när vi lämnade för drygt två veckor sen. kronbladen bytts ut mot frökapslar. minns inte blommans namn men minns exakt känslan av att (i just detta stadie) trycka på de små spröten så dess fröna mosas mellan mina fingrar och vit vätska sipprar ut. snart lockar de sig och blir fluffiga. kanske innan vi åker hem?

så ser jag vad jag gjorde denna dag andra år. för åtta år sen var jag och johan var på en roadtrip genom sverige. vi åkte ned östkusten. österlen och sveriges sydligaste punkt. uppåt igen i väst. kullahalvön och halmstad och varberg och göteborg. tog vi oss ända till koster? vill minnas det. och att vi sen korsade landet tillbaka till stockholm. det var den där extremt varma sommaren. johan haltade av vad som senare under hösten skulle visa sig vara en tumör i ryggmärgen. det var en sak i raden. 2018 var inte vårt år. men den här dagen. vaknade vi på ett vandrarhem i brantevik och spenderade dagen på den makalösa stranden sandhammaren. såg ales stenar och åt pasta i ingelstorp innan vi somnade i vår (för natten) cirkusvagn i abbekås. vad mycket vi hade för oss och hittade på. det blir jag glad av. att vi utnyttjade att vi hade bara våra egna behov att ansvara för.

det finns faktiskt ett inlägg om just detta från live i dåtiden. bloggade faktiskt hela bilsemestern varje dag om jag minns rätt. om man vill ha lite mer high quality content. puss & hej!