mitt huvud är sprängfyllt jag måste ha ro
tala inte till mig vill mig ingenting ge mig inga förslag
mina ben behöver gå
det är molnigt och svalt
jag springer i t-shirt och shorts
försommaren är det grönaste det går
jag ska ta det lugnt tänker jag. det får gå som det går. bara komma ut. och jag måste öva på att sakta ner om jag vill lära mig komma långt.
precis då jag tänker jag kommer inte kunna springa långt för jag måste gå på toa.
så står precis där en bajamaja som en skänk från ovan.
jag springer förbi
men sen ångrar jag mig och vänder
man måste ta chanser när man får dem
och jag börjar stigningen mot den höga bron för att se vattnet och det gröna från ovan
föräldrar matar änder med sina småbarn och äldre par lämnar mig plats och ler
över en mil kan jag springa
vatten och det gröna är mitt sällskap hela rundan utan att passera samma plats två gånger
det är inte ens motigt. jag rakt av kutar sista biten till tobaksaffären där jag ska hämta paketen. sen landar valet på haga för min efter spring-cappuccino. under kastanjerna med utsikt över alla lördagsmänniskor på swedenborggatan.
varför ska vi härifrån? vart ska vi där vi kan få mer än det här?
mitt huvud är blankt. nu tar jag min halvdruckna kaffe och promenerar till lekparken och möter de andra. kanske köper jag blommor på torget på vägen
