keps

nadine undrade var denna kepa är ifrån! det ska jag tala om!

när man går på en turistgata i italien så finns det ofta* en liten butik där man kan be att få diverse frottéhaklappar eller små neccisärer eller annat krimskrams broderat med en sorts symaskin. där sitter de (nonnorna**) och trampar på maskinen. med en sån snits vrider de tyget  och skriver (i en underbar stil) det man vill ha på sin hakklapp. eller keps. när vi var i ligurien med soffe och carl för tre år sen så köpte vi knallröda kepsar med barnens namn broderade. de gick  runt som små trumpsupportrar resten av semestern (lögn. ingen av dem gick än). blå text till pia och gul till finn (detta var innan deras småsyskon ens var tillverkade). pias keps försvann tyvärr senare under sommaren.

men så på vår bröllopsresa i höstas så gick jag och jorken förbi en sån liten workshop igen och valde en kepa till ola och en till pia. och en av dem ser ni alltså ovan! det är bara johan som använder dem dock men man ska ju alltid ha något att växa i eller hur?

långt svar på enkel fråga. men två saker tänker jag på tack vare den frågan:
1. att jag älskar denna skrivstil så mycket att jag kanske behöver digitalisera det till ett typsnitt? är det isåfall skäl nog för att dra en resa till italien på företagskontot? och
2. efter att ha gått igenom gamla bilder för att hitta gamka kepsarna så kände jag VAD TRÅKIGT att jag hade en sån lång bloggpaus! för nu finns ju inte flera underbara semestrar som just den dokumenterade! jag kanske får göra lite throw back-semester-inlägg ibland i sommar med gamla resebilder helt enkelt.

*jag kan i och för sig bara tala för de två städer som jag skriver om här. dvs alassio (i ligurien) och taormina (på sicilien)
**eller sommarjobbarna

 

jag tror båda sover nu

och jag ska kravla mig ur det här mörklagda sovrummet. öppna de fyra glasspaketen som väntar på mig i frysen. servera mig själv från min buffé. och sen ta min bok (big swiss) och lägga mig och läsa den på balkongen.

lite från min dag bara

jag kan verkligen bli manisk när jag har ett tydlig uppgift framför mig. mikrad lunch framför datorn. jag såg nästan inte vad jag åt bara stoppade in tugga efter tugga samtidigt som jag formatterade och linjerade texter i ett indesigndokument.

gick tidigt. det var sommarfest på förskolan. plingade med klockan när
jag gled förbi studentflaken som satt fast i trafiken. GRATTIS! det regnade lite men det var trivsamt för det vara bara så lite att jag inte blev blöt men tillräckligt för att man skulle känna doften ni vet.

det stod self made angivet som varumärke på ett plagg på vinted. gillar tanken på att plagget arbetat sig upp.

kände mig så wholesome när jag lagade en efterrätt till middagen i dag. skulle bara göra middag på det vi hade hemma och det blev carbonara-ish. så stod de överblivna jordgubbarna (som johan köpt till förskolepicknicken) där helt mörkröda och invid dem äggvitorna som blev kvar från pastan. min hjärna såg italiensk maräng med jordgubbar. ett barn smakade.

och så avslutar vi med tre doftväggar från kvällens springtur:
fläder
schersmin
röken från restaurang måsens grillar