en blogg

det enda jag visste om dagen när jag vaknade (kvart i sex av näsblod som inte var mitt) var att jag skulle ha ett jobbmöte klockan 9.

exempel på vad dagen kom att innehålla:
besöka en ny badstrand
delta i en femkamp
för första gången se min dotter rida käpphäst
för första gången se min pappa rida käpphäst
simma ut till en flytbrygga med pia
äta en äppelpaj
springa en kort runda (stanna och ta ett smultron i farten)

så roligt att se vad de tycker. hans specifika vilja. tvärsäkert väljer han en glass han aldrig ätit förr. solero exotic. jag tar 88an. alla fem (nisse i sin transportbur) sitter vi på ihopkedjade stolar vid ett cafébord vid ingången till butiken. en sån butik som ligger vid en obemannad mack och har lite av varje. ja ungefär en av varje. ett paket riskakor. ett paket simpuffar till barn. perfekt det var exakt det vi behövde. hela tre frysar med olika fabrikat på styckglass dock. man förstår vilka varor som går.

ja vi hade resdag idag. hatar det faktiskt. alltså packandet och städandet. jag vill att allt ska gå snabbt och effektivt men det GÅR inte. det är så mycket saker och uppgifter och rum som ska packas och ordnas och skuras. men. till slut kommer vi iväg.

och jag älskar ju att sitta bredvid johan i framsätet. inget/ingen som avbryter när vi ska prata med varandra. lite mån att blicka framåt. eller man kan välja lite vad som ska gå fram från baksätet åtminstone. till exempel (när det är tjugo minuter bilresa kvar tills vi är framme vid torpet)
”jag ser pytte-pytte-lite sågis där borta!”

ja här är vi. barnens kusiner med. ida har i en byrålåda hittat en mjuk pyjamas som legat orörd sen sommaren 99. det är min. när jag var strl 110/116. mönstret i tyget är lika starkt som ett doftminne.

när barnen ska sova är det min tur. en stund för mig själv. jag går på landsväg och grusväg mot ängen från min uppväxt. hittar en smultronskatt. inget någon människa tidigare kan ha sett för de är de största jag ätit.

gör en bukett av ängsblommorna. slänger in ett ogräs med roliga frön för lite umami (ett uttryck som yrsa sa någon gång om nåt och som jag ofta använder nu). lupin räknas väl iofs också som ogräsarnas ogräs numera.

högt flygande svalor och en måne på ljusblå himmel. klockan är halv tio när jag är tillbaka. alla har lagt sig. ska läsa min bok nu. big swiss. faktiskt väldigt underhållande.

 

var på loppis idag med p. första vi hittade var ett par solglasögon till henne. 25 kr. ”har du det?”. jag hade det.

med åren har jag blivit bättre på att inte köpa allt vackert bara för att det är ett fynd. tyvärr var detta innan barn vilket innebär att handlingarna nu alltså istället blir random saker som de vill ha och minimalt till mig. men förutom bamsetidningar och en plasthelikopter var det en sak jag köpte som med sin uppenbarelse bara ropade på mig.

snidad och lackad. mjuka former. ett lock som en liten smäck. en slöjdad julklapp av signaturen att döma. jag kunde inte motstå den. som en kanelbulle sa hon i kassan. jag tycker kanske mer som en semla isåfall? men min första tanke var ett äpple.

små askar. det mest värdefulla jag kunde hitta på loppis när jag var liten flicka. i mässing? en liten snusdosa. eller kanske klädd i snäckor? att lägga alla viktiga små saker i. minns särskilt en som var silverfärgad och formad som ett hjärta. ytan var graverad med ett mönster och insidan av asken var klädd i röd sammet. den var tung. och när jag tänker på den hör jag det klingande ljudet när locket går igen.

ÅTER till idag.
det var ett bra pris (för att citera min dotter).
men hade känts bättre om det var ett bruksföremål

så

vad ska jag lägga i?