wilderness

min underbara promenad till jobbet. och två små personer som inte får gå genom isen.

och den underbara affären material på folkungagatan där jag inte köpte någon metallprofil (de är bara dekoration för bloggen) men väl annat material till ett projekt vi jobbar med. och. som på vissa sätt. också handlar om att inte gå igenom is.

det sköna med längdskidor som träningsform är att man faktiskt får vila emellanåt. visst klättra upp för en backe (som tom varit jobbig att GÅ upp) med skidor som glider bak. ta ut sig. och sen. och sen över krönet och glida en stund.

det vi har förstått att detta dock kan vara förrädiskt sen i loppet om man inte är van. vad man tror ska bli en liten stund av vila blir ramlingar. så igår körde vi på en golfbana med konstnö så vi fick prova backar. vi lyckades både klättra och åka en ganska brant både i och ur spår utan att falla. lite mer redo.

jag mutade barnen med fika innan och vi åkte och köpte stavar till mig på alewalds. säljaren var snäll och hjälpsam och när jag såg allt man kan köpa (nya handskar?) sa hon nej det behöver du inte om det har känts bra med tumvantarna du har?

alltså första gången jag körde med längdstavar och inte utförsstavar. vilken grej! vilken hävarm! jag staka staka staka. vi var ute i drygt en timme och körde en mil.

carl var med och skateade bredvid och coachade. enligt honom ser det mycket bättre ut än när vi stod på skidorna första gången för en månad sen och citat ”bara halkade runt”.

nästa helg ska vi försöka vara ute i två timmar. då tar vi med kexchoklad och blåbärssoppa i en termos och tar en paus på mitten.

två veckor tills vi ska köra tjejvasan. tre längdpass inplanerade den här veckan. igenom ska vi! snabbt kanske det inte kommer gå? igenom ska vi.