en blogg

var och klippte mig idag. gick förbi kyrkan som ligger nära min frisör. snart har vi varit gifta i ett år. har fortfarande inte skickat ut tackkorten. köpte sensommarblommor till kontoret och kom på på vägen dit att vi inte har någon bra vas. köpte en på myrorna på vägen.

jag försöker rensa. ett ständigt behov när man bor på begränsad yta fyra personer och tycker om saker. jag hade en idé om att denna vecka skulle vara min rensarvecka där första dagen var kläder och andra dagen var pysselskåpet och den tredje kunde vara troslådan. etcetera. jag är nu kväll två fortfarande halvvägs inne på kläderna. jag vet vad som ska bort. en hög till myrorna och en att sälja på vinted men kanske framförallt: de min hjärna febrilt försöker hitta tillfällen och kombinationer som motiverar dem att få vara kvar. men används de inte måste de vidare. så är det.

och för den delen det går ju inte snabbt heller när man blir avbruten hela tiden. apropå målsättning så måste man i vissa fall kanske snarare sänka sina ambitioner än höja sina mål. förstånd att inse skillnaden. amen.

min fyraåriga dotters favoritpyjamas är för 18-månaders. den går nu till knäna och har hål. jag känner igen mig.

jag sprang väldigt långt idag. längsta jag någonsin sprungit faktiskt och bara tre kilometer kortare än halvmaratonet jag ska försöka mig på nästa helg. jag skulle ta det lugnt men så blev det vad man kan kalla min kropps inbyggda tempo som när jag kommer in i det automatiska framåtet bara är där. hela rundan. och det tempot är ungefär en minut snabbare än det jag hade tänkt hålla under loppet. då insåg jag att det mål jag satt för halvmaratonet nästa vecka är väldigt låga förväntningar på mig själv.

jag är en person som lever efter att hellre glädjas i onödan än aldrig få glädjas alls. ”jag räds ingen besvikelse” säger det synsättet. inte rädd för jinx. berätta tidigt om graviditeter. ”sker det värsta klarar man det med”. och så vidare!

men jag inser att när det kommer till målsättning är det just tvärtom. jag garderar mig och tenderar att bara sätta mål jag vet att jag kommer klara. en vanlig definition av ett bra mål är att det ska vara mätbart och realistiskt men det är som att jag är FÖR realistisk och förminskar min egen förmåga redan i själva målsättarstadiet. inte kan väl jag? 

sen soffes pappa lärde oss ordet EVENTUELLT när vi var typ åtta (och till helgen kanske skulle få följa med till jaktstugan) så har det där eventuelltet varit laddat med hopp snarare än en tro att det inte ska bli av. med risk för besvikelse. men när det kommer till min EGEN prestation. att jag inte skulle lyckas med det jag tagit mig för? HU. men nu tänker jag här en söndagskväll att jag kanske måste börja prova vara lite mer modig och blanda in en dos risk i mina ambitioner.

just vad jag får för resultat i ett springlopp spelar ju ingen roll. jag ärligt ÄR bara stolt jag klarar det och över min ansats nu innan. att jag sprungit långt med min ivriga kropp och rastlösa hjärna. men i andra fall. jag ska börja våga formulera det som känns nästan pinsamt att hoppas på.

det var söndagspeppen inför jobbveckan haha. och från det ena till det andra. åt en mycket god glass idag. jordnötssmör i ena kulan och rostad sesam i den andra. se bild överst i inlägget. puss och god natt