onsdag

grillade hamburgare på gården efter jobbet! en sak som var på min ”jag vill göra i sensommar och höst”-lista.

när jag promenerade hem från förskolan med ola och pia gick vi förbi en stor annons med avsändare stockholms halvmaraton. den sa: YOU GOT THIS. fick ett svindelpirr i magen. soffe och carl kom med tunnelbanan efter deras förskolehämtning. barnen lekte och gungade och vi tände grillen. hörde om läget och diskuterade hur mycket man behöver kolhydratsladda inför ett lopp. åt på stående fot och satt kvar tills alla andra gått in till sig. glass på pressbyrån efter. jag tog 88an och ola provade en ny som vanligt. minecraftglass. ett öppet sinne som carl sa.

kanske är det inte så många sommarkvällar kvar? man måste ta den.

jag är helt slut nu. ligger raklång i soffan och har i kanske en halvtimme samlat kraft för att orka sätta på tvn och se nästa avsnitt av the bear. öppet fönster och balkongdörr. förlänger kvällen än mer. himlen är mörkt blå. hör dem studsa basketbollarna mot asfalten. kasta dem i korgen.

bara nya gamla saker i ett evigt kretslopp


var och klippte mig idag. gick förbi kyrkan som ligger nära min frisör. snart har vi varit gifta i ett år. har fortfarande inte skickat ut tackkorten. köpte sensommarblommor till kontoret och kom på på vägen dit att vi inte har någon bra vas. köpte en på myrorna på vägen.

jag försöker rensa. ett ständigt behov när man bor på begränsad yta fyra personer och tycker om saker. jag hade en idé om att denna vecka skulle vara min rensarvecka där första dagen var kläder och andra dagen var pysselskåpet och den tredje kunde vara troslådan. etcetera. jag är nu kväll två fortfarande halvvägs inne på kläderna. jag vet vad som ska bort. en hög till myrorna och en att sälja på vinted men kanske framförallt: de min hjärna febrilt försöker hitta tillfällen och kombinationer som motiverar dem att få vara kvar. men används de inte måste de vidare. så är det.

och för den delen det går ju inte snabbt heller när man blir avbruten hela tiden. apropå målsättning så måste man i vissa fall kanske snarare sänka sina ambitioner än höja sina mål. förstånd att inse skillnaden. amen.

min fyraåriga dotters favoritpyjamas är för 18-månaders. den går nu till knäna och har hål. jag känner igen mig.