jag måste ta hand om det som kommer från mig själv. lätta på trycket åt ett håll som inte rubbar andra. man får öva och försöka.
tog hål på en böld i min läpp med en nål jag desinficerat med bruleebrännaren (den stod framme. vi hade gjort sk marshmallows-hamburgare tidigare under dagen)
kulan har varit där under huden på vänster sida underläppen i flera veckor nu. i somras bet jag mig just där flera gånger på samma ställe och till slut läkte inte längre såren.
jag har försökt ta hål på den tidigare men inget hände. nu tog jag den bredaste brodyrnålen med spets från sylådan.
en trögflytande och svagt gultonad men helt klar genomskinlig vätska kom ut. blev fascinerad. aldrig sett någon liknande kroppsvätska tidigare. kändes inte mänskligt framställd för den var så pure. samma volym som man kan tänka att bölden varit och nu är där inget som ligger kvar och skaver.
när johan kom hem sa han: ska du inte bara gå till gymmet och staka lite? så jag gjorde det. det tråkigaste träningen jag gjort? stå och dra i två snören och titta in i en vägg.
men vad gör man inte för team anorak. och sitt egna psyke. måtte snön komma tidigt i år.
så mycket som ska rymmas i en sån här kropp. kroppsvätskor och annat. vi provar igen i morgon.
min löptur i morse hade verkligen varit rakt igenom underbar (friskt i luften. solen. morgondis över riddarfjärden och gulnande löv på långholmen) om jag bara inte snavat i nedförsbacken. på en rot så hela knät och handflatorna skrapades upp i jorden. svart i det röda. 
titta!!! sa jag. nu ska jag visa er något! och drog dem till en rosenrabatt. har ni sett nåt så otroligt! jag vet inte om de såg det jag såg men doftade duktigt på rosorna.
