efter en natt av störd sömn börjar dagen starkt. jag och min man i varsitt rum tröstar varsitt storgråtande barn samtidigt som vi drar på dem överdragsbyxorna. vi vet. vi kan också känna så. särskilt efter en lång helg (lögn. det är kanske snarare tvärtom i vårt läge men validering och hålla gränserna och ja ni vet) vi fattar att det är jobbigt men tänk vad kul ni ska ha! och du ska berätta för alla fröknar och kompisar! och du ska få leka med tågbanan du älskar!
allt är glömt vid hämtning. allt känns lättare av att bara göras. jag uppmanar mig själv. och utför det också (efter hämtning handling korvstroganofflagning):
gå en kurs!
(idag var bara uppstarten men uppstart räknas givetvis. det är i uppstart allt fortfarande är möjligt.)
lyssna på en låt!
(in med dem i öronen och ut med dig)
spring ett spring!
(till låten. en fot framför den andra. första gången på en vecka och de gånger mitt huvud tvekar och inte vill är de gånger då min kropp särskilt visar mig. ser du det är lätt! öka i uppförsbacken så går den över fort!)
sträck ut en lem!
(andas dig i den. känn var det drar. var du kurat ihop. lägg dig ned som ett barn.)
läs en bok!
(som den heter. ha en nice dag!)
som min nya halsduk