wilderness

har ägnat kvällen åt att ta hand om mina kläder. sorterat och tagit bort tomma och udda galgar. gjort en hög med det som nog inte får vara kvar och en med det som behöver lite kärlek.  det är väl det minsta jag kan ge dem när jag bestämt mig för att rensa. stryka dem. hänga dem eller vika dem fint. sy på knappar som saknats. har en sån lågmäld tillfredsställelse av att ha uträttat något som inte gör någon skillnad i stora världen men som hedrar di små nötta plagg jag hänger på mig. det var allt för i dag nu ska jag sy i en till knapp.

en lista totalt stulen av Flora

vad jag lär mig just nu
försöker lära mig åka skidor OM NÅGON MISSAT. efter att igår och idag testat utan stavar inser jag att jag har lite luckor när det kommer till teknik. pannben och energi ska ta oss fram men vackert kommer det inte vara

vad jag jobbar med just nu
som exempel tar vi några arbetsuppgifter jag haft idag:
⋅ jobbat med en illustration/collage till ett bokomslag vi gör
⋅ gjort några justeringar i färger för en kokbok som strax trycks efter att kikat på ett färgprov som via bud kommit till kontoret
⋅ fixat en bugg i en särskild skärmstorlek på en hemsida vi designat
⋅ letat typografi/skissat till ett nytt bokomslag vi just börjat med
⋅ fakturerat och mailat 🤠

vad jag njuter extra av
när pia och ola vill gosa med mig samtidigt. deras små kroppar nära min finns inget tryggare eller mer värt i hela världen

vad jag läser just nu
pizzera roma av elin persson. en roman om en man i övre medelåldern som efter ett långt arbetsliv som svetsare blir sjukskriven efter att ryggens hans är helt förstörd. han börjar hänga på pizzerian med andra män i hans närhet som också behöver få dagarna att gå. så otroligt fint porträtt. har mött dessa män i mitt liv! men aldrig sett dem så fint gestaltat.

vad jag längtar efter just nu
att vara i Biarritz med hela familjen och hela Sofias familj och det är varmt och vi ser ut över Atlanten

vad jag oroar mig för just nu
att vi inte ska få tag i nån kattvakt till tidigare nämnd resa för alla våra ordinarie visar sig också ha planer då. men jag lovar nisse det kommer lösa sig

vad jag lyssnar på just nu
är i ett stort skov av allvarligt talat-lyssning. annika norlins underbara tankar som förmedlas med hennes underbara röst ger allt lite extra tyngd där jag till exempel en helt vanlig vardag tar mig mellan förskolan och jobbet. kan vara sertralinet som reduceras i mitt liv just nu men blir gråtmild av de flesta avsnitt?

vad jag äter just nu
blodapelsin! massvis! de är så goda nu. fast de heter apelsiner röda i alla mataffärer när jag skannar. får man inte säga någonting längre i det här landet

vad jag gör för att må bra just nu
skidar! sover! gosar med mina ungar!

vad jag har för planer i helgen
jag ska åka ett sista långpass skidor innan tjejvasan helgen därpå. jag ska förmodligen följa med mitt ena barn på barnkalas och jag ska gå med mitt andra barn på hans dans. på fredag kväll är jag ensam med barnen så efter nattning kanske jag ska göra något extra mysigt FÖR MIG SJÄLV. pizzeria roma i badkaret med lite apelsin röd? JA vilken bra plan.

en sak som kan ske när jag nattar

två är att mitt tålamod prövas. är det mina

tre koppar kaffe på jobbet eller bara den som är jag? vi testade stakmaskin i intervaller i gymmet på min mammas jobb igår och på carls inrådan körde vi

fyra gånger fyra minuter (som norska skidlandslaget. vi vill inte vara sämre). det har gjort sig påmint idag. för

fem veckor sen hade jag aldrig kunnat gissa att detta skulle vara ett söndagsnöje för mig och soffe. när man tänker så kan man passa på att också fundera på vad man kommer göra om

sex veckor. friklättra upp för ett berg? inte sannolikt men heller inte omöjligt. nu börjar jag bli riktigt less på att natta. den värdelösa listan med sovmusik har börjat om flera gånger. jag längtar till att bara lägga mig på soffan med johan. hoppas det har kommit ett nytt knight of the

seven kingdom-avsnitt. har ni sett? ni andra game of thrones heads? aldrig känt för en karaktär i game of thrones som jag gör för ser duncan the tall. det har verkligen varit lättare att omfamna vintern när man har som projekt att ligga i hårdträning i en vintersport och således inte blir uttråkad av kvällarna. jag och soffe har haft gemensamma projekt sen vi var små. tänker på ett vi hade när vi måste varit typ sju?

åtta? tillräckligt gamla för att vara ensamma hemma en stund men små nog att tycka det var en bra idé. vi skulle göra ”sushi”. inte sushi som ni tänker nej vi hade väldigt kreativa nigirisar. minns särskilt en gurkbit som vi liksom ställde som en stubbe och gröpte ur och fyllde med rå falukorv. dukade upp allt helt vackert på altanbordet men fick väl inte riktigt den reaktionen vi väntat oss när mamma kom hem. riktig mardröm att mötas av all veckans handling förbrukad och typ oätlig. minns det som att mamma väste som i panik ”nu ni får äta upp det där”. okej. trodde aldrig det skulle ske men nu är klockan

nio och de

tio små fingrarna som inte kan sluta pilla är stilla.