det är nog det vackraste som finns? det HÄR.
barnen vill bli lämnade. deras förskola verkar som ett paradis när man kommer dit. alla är glada. det är blommigt. det är musik och plantor och kramar och leenden.
jag går till jobbet. jag får en kaffe av en mäklare. jag köper pioner. och jag fotar kulturtavlorna. detta vill jag göra. allt vill jag göra. tänker på bebisen som har kommit. jag blir rörd. allt börjar nu. här hemma. där hemma.
syrenerna har slagit ut och bladen ljusgröna och lätta. det är så vackert. det gör inte ont. jag vill bada i det.
runt långholmen. sist jag sprang den snusade jag häggen och nu drar jag in syrenen. solen i mina ögon och älskare invid vattnet. de kan vara ute som de vill. löpturerna är bara mina. bestämmer att jag inte ska ta en enda bild och det gör att jag aldrig kan sluta heller. jag fortsätter springa. mina ben bara går.
utökar rundan hela tiden. en till holme. längre. ett berg. högre. vill inte gå in. vill va i det guldiga ljumma ljuva. blir rödare och rödare. jag och det som nås av solen. vill säga till johan du måste gå ut när jag kommer hem. du måste också vara i det här.
när turen är slut. går jag ett långsamt varv på gården. två tonåringar en tjej och en kille ligger bredvid varandra i kompisgungan (en sån där stor. som ett flackt durkslag) och jag hör dem prata men de ser inte på varandra. båda tittar upp i himlen.
idag hörde jag mitt ena barn sjunga blinka lilla stjärna för första gången och det andra skrika DUMMA MAMMA för första gången.