vardagsmat

26/04/07

tillbaka till vardag. vet inte ens om detta enkla får kallas recept så jag säger inte att det är ett recept men detta blev det idag efter hämtning och innan träning:

du behöver: en förpackning med små tomater. gärna så röda som möjligt. jättegärna ekologiska. jag köpte romantica. en tetra kidneybönor. en bit pecorinoost. lite smör. lite olja. ett par tre vitlöksklyftor. salt och peppar. och så fylld pasta of your choice (tog tortellini fyra ostar)

i med tomaterna i olja och stek på medel till hög värme i typ fem minuter. oljan spritter när jag slänger i dem och de blir lite bruna innan de spricker av värmen. sänk lite när de blivit så stekta att man kan mosa dem med en slev och ha i en stor klick smör och den hackade vitlöken (får ej brännas!!!). i med (de avsköljda) bönorna. salta och peppra massa och låt puttra ihop på medelvärme. koka pastan och blanda i när den är nästan klar. servera med massa pecorino i små chunks som du strösslar över. klart

har man inte ett barn som bara vill äta blek mat behöver man nog inte ens koka den färska pastan separat utan bara slänga ner lite extra vatten (kanske lite lite buljong?) och låta de koka en stund med det andra. one pot och typ inget skär middag.

och till de som inte vill ha röd sås serveras dessutom en mozzarellaboll vid sidan av.

förutom det uppenbara att denna rätt har en fin färgkombo (pastagul + kidneylila + tomatröd) så är andra bra grejer med denna middag:
den går snabbt att handla till
man behöver inte hacka
simmig smörig tomat är jättegott
samt
pecorino är min älsklingsost

hejdå!

lista med saker jag gjort den här påskledigheten + ett drinkrecept

26/04/06

1. sålt fem plagg på vinted. så nu går jag och suger på vilket av de plagg jag själv markerat som favorit som jag ska unna mig.

2. träffat bolibompafamiljen på max hamburgare. första gången jag såg min dotter bli starstruck på riktigt.

3. börjat rensa bilder i mobilen. såg tipset (jag tror det var i sandra beijers kommentarsfält?) att söka på dagens datum varje dag och gå igenom. så mysigt sätt att börja dagen med lite nostalgi. och samma känsla som att sälja på vinted att i ett svep radera typ 200 bilder på frukostar från 2015.

4. sett oss själva stå och dra kortet (en gång till) till ett tåg som åker runt runt i nacka forum.

5. lagat hela två rätter efter tryckta recept. inget avancerat men det sker inte så ofta nu för tiden så det var uppfriskande. ett var makaroner med kryddig färs från buffétidningen och ett var en supergod linsgryta med harissa och blodspelsinmarinerad halloumi från julia tuvessons kokbok »tomat tomat«. se bild nedan.

6. tränat för första gången på två veckor för förkylningen verkar ÄNTLIGEN ge med sig. det blev ett löp.

7. såg en spännande förpackning. det blev ett köp.

8. bokat en resa med soffe och carl som kommer innebära att vi behöver barnvakt. mamma om du läser detta vad gör du första helgen i december

9. avslutade allt med att göra mig och johan varsin improviserad drink. en quadruple citrus som jag väljer att kalla den:

saften från en halv citron
saften från en halv lime
2 cl gin
2 cl cointreau
fyll upp med is
fyll upp med pink grapefruit-läsk

bless min familj men nu längtar jag efter mitt och floras kontor. puss och god natt

här satt jag ikväll

26/04/05

det är en perfekt syssla att lyssna på podd (idag: dumma människor) och sy och dricka ett glas rödvin. kjolen blev dock inte klar så jag har inget att blogga om tänkte jag nu när jag plockat ihop och det var dags.

sen slog det mig att det är väl just det jag har. det är inget självändamål att saker som dokumenteras för allmän beskådan på något sätt helt måste återspegla hur saker och ting ter sig i verkligheten. men eftersom kjolen inte blir klar på en sittning kan jag ju lika gärna visa hur det går under tiden? visa att det tar tid.

jag tror jag suttit med den vid tre kvällar innan denna och idag var det första gången på flera veckor. jag har varit så trött när barnen somnat. och ofta känns det inte värt att ta fram för man vet att processen att plocka ihop och plocka tillbaka är lika lång eller kanske längre än tiden man ens orkar hålla på. men så är det det. värt det. bara den lilla tid man orkar. för det blir ett litet steg framåt i processen.

ta fram det jag ska utgå ifrån och fundera hur den ska se ut. det är en kväll. att våga börja klippa ut bitar en. och att sen pressa på valda delar där det är viktigt att passningen blir fin. en till. idag började jag sy ihop delar.

det jag syr är en kjol av två gamla marimekkoskjortor som hade gjort sitt. den blå köpte jag på marimekko-outlet för 11 år sen när jag och johan var i helsingfors och den röda har jag köpt second hand någonstans för kanske fem? sex? år sen. möjligen på lata pigan när jag tänker efter. jag ska visa bild från den kvällen jag började med kjolen:

revor i armveck och kragarna var slitna och men bomullen är mycket fin.

från öppna dörrar hör jag de olika personerna i min familj snusa. det är tur de inte är lättväckta. spelar upp scener i mitt huvud där en granne kommer och knackar på och ber mig vara tyst och i fantasin är mitt svar men när tänker du att jag ska göra detta annars? men ingen knackar på såklart. väggarna som angränsar till den av våra grannar som är lättstörd är i andra änden av lägenheten.

fråga EJ hur jag gör eller om mönster ty detta är min ritning (och jag har frångått den redan på 3 detaljer).

men grundidén (som var att använda knapparna och knapphålen på skjortorna för att få till någon form av dubbelknäppning som öppning i fram) består. alltid bra att använda sig av de detaljer som finns sen innan när man syr av gamla plagg.

problem dyker upp när man syr med begränsat tyg inget mönster och utan mått. t ex behövde jag i dag skarva bitar och prova ut insnitten som jag fick sy om två gånger. detta kommer inte att synas sen i det färdiga resultatet och känns kanske inte som det tog mig framåt men det behövde ju uppenbarligen åstadkommas som ett steg i att kjolen ska bli klar.

jag sydde ihop de pressade långa smala bitarna som ska bli snörena (efter att ha behövt spola på ny undertråd efter att den tog slut mitt i sömmen på den sista). de kommer knyta ihop kjolens framdel med resten av kjolen och blir förslutningen. men sen gav jag upp.

känner att jag verkligen VERKLIGEN tränar min reseliens i detta projekt. jag gör noga. inte snabbt för att det ska bli klart. tar med mig ett råd som louise gav mig när jag började sticka: repa alltid upp. känns som i linje med mina värderingar som jag så ofta inte lever efter. långsiktig njutning framför snabba kickar.

jag får fortsätta en annan dag.