sitter i passagerarsätet och johan kör. vi åkte efter middagen. pyjamas och välling i bilen. inte riktigt framme. en olycka orsakade köer och vi hade till och med gått snabbare än vi körde en bit av sträckan. nu har det lossnat. månen har gått upp på högra sidan och det som är kvar av dagen är bara en strimma turkos i horisonten. det är mörkt nu. man tänker på att motorvägen inte är belyst.
vi har varit borta i över tre veckor och det är som att jag blivit besatt av tanken på min garderob hemma. inte det att det är något specifikt plagg jag längtar efter nej jag packade bara inte så bra och har verkligen tröttnat på plaggen jag haft med mig. och det har fått mig att tänka på min garderob. kliar i fingrarna att rensa den. vet att jag har så mycket kläder jag inte använder men inte heller gör mig av med pga någon form av affektionsvärde. känner mig redo att uppdatera och rensa hårt. en in minst två ut skall börja appliceras. jag vill ha många färre plagg för att få överblick och istället kombinera på olika sätt.
längtar också efter min säng. och tänker på de små som snusar i baksätet. att de ska få vakna i sina sängar i morgon. tänker vad mysigt det ska bli å deras vägnar.
och inte för att skryta men kanske lite? så var i det lilla bokskåpet (med inte jättemånga böcker i) två ungdomsböcker som jag gjort omslaget till. ellen strömbergs vi ska ju bara cykla förbi (2022) och flora wiströms hålla andan (2019).