en blogg

lämning och jobb och vernissage på förskolan (för sött) och sen ensam med kidsen och maratonnattning och mera jobb. SK VARDAG. tur man har en rolig dotter att småprata med på bussen och en höggravid bästis som svänger förbi på ens lunchpaus och förgyller med bara sin moderliga närvaro och att man jobbar med en annan bästis som får en att asgarva högt på kvällspasset där vi sitter i ett videomöte och jobbar bredvid varandra men på andra sidan europa.

från det ena till det andra. fick en fråga av maja om att göra ett inlägg om sandaler och du frågar tyvärr fel person. jag har inga sandaler. något jag har på sommaren är dock TOFFLOR. alltså öppen häl snarare än tå och närmre bestämt

t ex såna här som jag fick hem häromdagen efter att ha köpt på vinted. det är mitt tips! sök där. kolla docksta! eller moheda. förutom det har jag flipflops (köpte nya havaianas förra veckan. hade vita innan och nu svarta) eller mina acg watercat (såhär ser de ut. keen finns också liknande) när det är för varmt för sneakers.

jag invigde de nya skorna på jobbet igår. min enkla ostrukna outfit kompletterades med en underbar accessoar. en gåva jag fått samma morgon av min dotra (”passade den? du får den. du är fin i den.”)

närbild på smyckets detaljer i trä/någon form av polyeten.

jag ligger i sängen och nisse spinner och trampar på mig för att jag ska klappa henne. nu ska jag sova. johan har rest iväg för helgen och min långhelg med barnen har börjat! man måste va laddad då. PUSS

det är nog det vackraste som finns? det HÄR.

barnen vill bli lämnade. deras förskola verkar som ett paradis när man kommer dit. alla är glada. det är blommigt. det är musik och plantor och kramar och leenden.

jag går till jobbet. jag får en kaffe av en mäklare. jag köper pioner. och jag fotar kulturtavlorna. detta vill jag göra. allt vill jag göra. tänker på bebisen som har kommit. jag blir rörd. allt börjar nu. här hemma. där hemma.

syrenerna har slagit ut och bladen ljusgröna och lätta. det är så vackert. det gör inte ont. jag vill bada i det.

runt långholmen. sist jag sprang den snusade jag häggen och nu drar jag in syrenen. solen i mina ögon och älskare invid vattnet. de kan vara ute som de vill. löpturerna är bara mina. bestämmer att jag inte ska ta en enda bild och det gör att jag aldrig kan sluta heller. jag fortsätter springa. mina ben bara går.

utökar rundan hela tiden. en till holme. längre. ett berg. högre. vill inte gå in. vill va i det guldiga ljumma ljuva. blir rödare och rödare. jag och det som nås av solen. vill säga till johan du måste gå ut när jag kommer hem. du måste också vara i det här.

när turen är slut. går jag ett långsamt varv på gården. två tonåringar en tjej och en kille ligger bredvid varandra i kompisgungan (en sån där stor. som ett flackt durkslag) och jag hör dem prata men de ser inte på varandra. båda tittar upp i himlen.

idag hörde jag mitt ena barn sjunga blinka lilla stjärna för första gången och det andra skrika DUMMA MAMMA för första gången.