högt till tak

var på en visning av ett hus idag. inget vi tänkt köpa. vi börjar kolla för att starta konversationen. sätta igång tankeprocessen för det går ju inte att resonera sig fram till hur det KÄNNS. måste prova lite. och kanske få idéer?

det jag gillade mest var att det hade en lönndörr i en bokhylla och så entrén. en gång av skiffer som ledde in under tak en bit innan man kom till ytterdörren in i hallen. där var högt i tak och en trappa med marmorsteg som ledde en halv trappa ned till källaren eller en halv trappa upp till övervåningen. jag insåg att känslan som entrén gav mig och som också är det som kommer sälja in det eventuella huslivet till mig är: äntligen är jag hemma.

det var som att huset gjorde att jag tyckte området var jättebra. det svåra med när vi har tittat på tomter är att den känslan typ är omöjlig att få från en plätt mark. men kanske får man öva. öva på att dra fram en vacker entré ur en lönndörr i min hjärna.

iallafall. huset var mycket fint och mycket slitet skick. hoppas någon kommer ta väl hand om det.

efteråt tillgodosåg vi ola som under hela visningen bara ville att vi skulle ”åka till hamburgaren” (ja exakt vi mutade (av förskolan) utröttade barn med donken).

det var kvällens aktivitet. nattade dem i en och en halv timme och nu är min hjärna fried. behöver sömnträna dem!!! men hur ska man orka det också

ditt & datt

påsen med blandade pärlor som jag köpte på röda korset i fårösund förra sommaren måste vara mitt bästa köp någonsin? ola går titt som tätt till pysselskåpet och tar fram pärlburken för att sätta sig och greja och ändå tar de aldrig slut.

har omfamnat mitt fnösketorra och solskadade hårs lockar de senaste dagarna. tänkte nu jobbar jag med det istället för emot. men jag behöver klippa mig

jag förstår att ni undrat om tomatprovningen jag nämnde i tidigare inlägg. här har ni den

slutligen en söt liten souvernir jag fick från johan när han kom hem igen från norrbotten i natt.

reklam för mitt liv med dem

första dagen på föris på åtta veckor. jag blev väckt av en peppad. vi var i god tid. vi väntade på och åkte buss.

vi kom till förskolan. det stod en stor rolig skylt utanför. jag och ola hittade våra bokstäver. P finns inte med i NYTORGSFESTEN konstaterade vi. såg mina (plötsligt mycket större) barn få stora det-var-längesen-kramar och lite blygsamt men målmedvetet ge sig in i aktiviteten.

jag glömde vilogrejer och kepsar. men jag kom faktiskt ihåg extrakläder och båda hjälpmedlen och ortopediska sandaler och solskydd. inget kommer åt mig idag? är det solen eller cykeln? timing?

bussen kom aldrig men jag fick ju en solig liten promenad. jag hade en underbar jobbdag. perfekt balans av att ha att göra och vara produktiv och få klart och att hinna catcha upp med sofia och vara på språng iväg på möte. en iskaffe på eftermiddagen. ändå kunna hämta tidigt första dagen.

ja. lämnade långsamt och hämtade långsamt. behöva byta en blöja precis när jag kommit fram? bara mysigt. jag har sagt att åtta veckor lediga från förskolan aldrig mer jag är utbränd. men kanske är det exakt så mycket som behövs? för att jag ska kunna åter uppskatta alla de små detaljerna i min vardag?

fick höra vilka nya kompisar som börjat och vad som var roligast under dagen. vi handlade till deras middagsrequest. ola skannade och pia ansvarade för att inget glömdes.

sen som i någon form av propagandafilm stod de på varsin stol på vardera sida av mig när vi måttade upp mjölk och makaroner för att stuva dem. jag tyckte t o m falukorv doftade gott för första gången i mitt liv.

de åt grönsaker. paprikabiten såg ut som ett hjärta. vi hade tomatprovning. röd med grönt vann.

hjälpte mig sortera tvätt. oerhört lustigt att låtsas att mina trosor är hennes och att hennes är pappas.

och så. var allt rent. även alla tänder och till och med vällingflaskorna i en igångsatt diskmaskin när de skulle gå och lägga sig.

jag berättade saga. en lång. broderade ut. inget är bråttom. de sa igen/nen och jag orkade en till. de sa igen/nen och jag orkade egentligen inte men sa detta är sista. sista. de la sig till rätta. jag älskar dem så.