en blogg

har varit på två kurser idag och nedan följer noteringar jag gjort:
”ta in kvistar: skala all bark i botten vid snitt, lägg i badkar i varmt vatten”
”hur mycket utmana eller hjälpa? möjlighet att bli inväntad”

florist för en dag
samt första träffen av tre på
”rörelsenedsättning hos barn 0-5 år”

gissa vilken som hör till vilken.

har inte mycket att säga om morgonens kurs förutom att jag älskar att träffa andra föräldrar som jag kan spegla mig i.

och på kvällen på fyran hem har jag med mig en påse med tre kvastar inslagna. buketterna blev rätt fula. dels på grund av blommorna. gerbera. rosor i grälla färger. men pricken över i är ju förstås hur jag bundit dem. verkligen typexempel på att ju mer man lär sig desto mer vet man att man inte kan. jag har innan tänkt att jag kan göra fina buketter.

delvis var det nog också att geisten försvinner när det finns ett facit på hur något ska se ut. och sättet som Floristen hanterade blommorna på bröt min blommagi. jag vill få välja den vackraste blomman. eller stjälken med de finaste bladen. inte att ”man kan ta en sån här det är bara för att fylla ut”. jag vill plocka den försiktigt med så lång stjälk som möjligt.

nej det måste gå snabbt.
har du kunder hinner du inte.
kapa inte för långt. längd är pengar.
luft är pengar
vi: lärlingar som måste öva och kan göra mycket fel i den fiktiva blomsterbutiken. ”florist för en dag” kändes ibland snarare som tips på hur jag bäst skulle flippa min blomaffär. och jag är nog lite mer hippie än blomhandlare.

men uppfriskande att komma till ett hus som en vanlig torsdag är fullt av:
dragspel, fortsättning
spanska för nybörjare i normal takt
japanska för nybörjare
stockholms historia, modernismen
mönsterkonstruktion – herr, grund
qi gong
etcetera
och så vidare.
så mycket det finns man kan lära sig.

aja
bra deal på mat (kan aldrig motstå? känns primalt? jag HAR råd att lägga mer än 55kr på middag) på burger king gjorde att jag inte bara bar på buketterna på vägen hem utan även en brun påse. den höll mig gisslan men kunde till slut inte motstå ett par pommes frites när vi var en hållplats från framme. de har verkligen hittat det. salt fett och socker i en perfekt kombination.

ser ut som någon fötts eller dött när jag packat upp och satt mina buketter i vaser på köksbänken. och det var tutti för denna torsdag. puss och god natt!

vi har ett uppdrag vi som föräldrar på förmiddagen
bygger upp en energi i mitt egna inuti
arbetsdagen borde startat för en två timmar sen
jag tar det med. det är en stress och jag smittar
förlåt förlåt
från östra till västra södermalm med eftermiddagssolen i ansiktet
mina ben bär oss alla tre
men hon har snart växt ur dubbelvagnen
hur blir det då?
det blir halvfabrikat till mat
en tvååring som allt och inget vill och måste testa vad man får
jag säger inte att det inte går
det går

jag jobbar när johan kommer hem från en utekväll och han tar tag i det som jag behövt lämna för att jag inte hinner

har skvaller till honom. älskar att ha skvaller till honom. han älskar skvaller. jag älskar honom.

på morgonen gå förbi torghandeln efter man helt smärtfritt lämnat de små. starkt skinande vårsol och köpa tulpaner. då är jag en härlig person.

sen jag färgade skjortan för kanske två veckor sen har jag burit den fler gånger än de senaste åren. man får inte glömma att man kan färga kläder (jag säger till er. för mig är det ingen risk med en fyraåring som längtar efter att vi ska göra det på samma vis som de gör på barnprogrammet hon ser). har inte gjort en färganalys konstigt nog eftersom jag och sofia jobbat mycket med stina men jag VET att marinblå är en färg jag är hemma i.

jobbade från kontoret idag. flora var iväg så jag satt i solen själv men inomhus med dörren öppen och åt min matlåda. finns inte en glasruta i mitt liv som inte behöver putsas.

ute pågår våren. vitsippor blåsippor ute i backarna står. nu grönskar det. typ. grönt i dikena åtminstone. trädens små musöron ännu små. vissa körsbärsblommor har slagit ut men de flesta hänger som klasar. väntar. jag tycker nog det gjorde ondare innan knopparna syntes i år? denna vår? än då de brast?

vad har vi. var var vi. huvudet är fullt av små spret. kanske därför jag har haft lite svårt att komma in i senaste monika fagerholm-boken som var månadens bokklubbsbok. hennes kanske lite osammanhängande sätt att skriva blir lite too close to home just nu.

jag vet inte var jag skulle komma med detta blogginlägg egentligen

och nu är det slut