endorfin oxytocin

stilla riddarfjärd. två av varje är hötorgskraporna och stadshuset som drar sig tillsammans i gryningsljus. har radio på. takten får välja tempot. som löpningsroulette. det är den här tiden som gäller nu när jag vill vara i brytet mellan dag och natt.

när jag vänt och kommer åter är himlen över fjärden samma färg som mina kinder. sista backen upp hem. när jag är tillbaka är lyktorna släckta. behövs inte längre. god morgon lilla stad. god morgon lilla kropp.

fyran till stadsis med pia. pratar om alla vi känner som är allergiska mot olika saker. väl framme välkomnas vi med att sjukgymnast och logoped klätt ut sig till trollkarlar. trollkarlshatt och trollstav och ett stort rött skynke dem emellan (p är i en trolleriperiod). hokus pokus FILIJOKUS. och fram bakom skynket trollas p’s gamla favorit: specialpedagogen T som börjat igen efter efter ett år borta. lyckan är oöverträffad.

påväg till kontoret i den vackra disiga hösten över västerbron tänker jag på att de finns de som gör sitt jobb och så finns det pias sjukgymnast logoped och specialpedagog.

finns också de som kan ha som arbetsuppgift att vika en sedel enligt en origamitutorial på youtube. samhällsbärande.

har ett nytt läppstift! trivs i färgen. men har svårt att måla innanför. alltid varit dålig på att måla innanför linjer. det åkte på efter jobbet för ett firande för bibelprojektet. skål i bubbel och lyssna på läsbarhetsföreläsning. en ny och mycket trevlig kombo.

sen hem till alex. där är dom. där är bebisen. jag har inte hunnit läsa men får såklart vara med ändå. får vitt vin i samma vinglas som alltid. äter min medhavda matlåda. kommer med inspel om det som inte är boken och lyssnar på deras och vi kan prata förevigt. slår mig att jag också vill ha en. bebis. hon hänger på min arm när jag står och vaggar och lyssnar på mina smarta kompisar. känns som jag vaggar och blir vaggad samtidigt.

Atom Bureau

jag och Sofia träffades när vi båda gick grafisk design-utbildningen på berghs. första dagen i aulan satt vi bredvid varandra när de sa från scenen ”ta en bild med den du sitter bredvid. det kommer vara din kollega i framtiden”. en suddig selfie med tolv år yngre vi med breda leenden kommer upp ibland i blickfånget i min telefon. och självporträttsprofetian blev sann. sen dess har vi inte slutat prata. vi gjorde alla projekt vi kunde tillsammans. examensarbetena skulle vara individuella men vi övertalade de programansvariga att få göra det ihop.

vi tog anställning på designbyråer på varsitt håll efter skolan. efter drygt tre år sa jag upp mig och började frilansa. något år senare gjorde sofia detsamma.

nu! sen snart fem år har vi samarbetat i olika projekt och sen tre tar vi alla uppdrag ihop. nu formaliserar vi vårt samarbete SARA+SOFIA som blir vår byrå Atom Bureau. vi har en ny hemsida som vi fyller på med nya jobb och sen också äldre projekt vartefter.

ett gammalt projekt är utställningsformen vi gjorde på Lunds konsthall för en utställning som handlade om lekskulpturer. Sofia var föräldraledig med Bo när vi var på plats och fick grepp om lokalerna innan arbetet började och Pia var en liten bara ett par månaders när vi åkte tillbaka för att dokumentera.

det var ett så roligt projekt! hoppas vi får göra utställning snart igen.

vi gör också visuella identiteter och förpackningsdesign. ovan ett exempel med en symbol på förpackningen från ett nystartat parfymmärke.

böcker! både bara omslag och illustrerade faktaböcker. mycket kokböcker. t ex denna med grekisk mat för några år sen. så kul att rita bokstäver som ska påminna om antika grekiska ornament.

i böcker ingår numera också att vi designar biblar. alltså Bibeln. det är vårt senaste och kanske också mest ärofyllda projekt som jag är så stolt över. vi har formgivit flera olika utgåvor för Verbum förlag i samband med den uppdaterade översättningen av Nya testamentet (första officiella svenska på över 40 år).

här på vår hemsida kan man se fler bilder och läsa mer om några av våra projekt. gör gärna det! och så hör du av dig om du behöver grafisk form till ett varumärke en hemsida en bok en förpackning en restaurang en ja vadå? Atom Bureau är nyfikna.

träningsdagboken

”jag vill gå vidare” säger hon när jag stannar för länge och ska titta på och fota blad.

det var enormt svårt att ta sig ut idag.

träningsvärk i gluteus maximus kändes i varenda steg och jag kom till den ena kolsvarta återvändsgränden efter den andra i min vanliga favoritrunda. när sista lyktstolpen tog vid kunde jag bara se in i ett kompakt mörker. tände ficklampan på telefonen men inte ens en dumdristig som jag kan ignorera risken med blöta löv och ojämn mark i totalt beckmörker.

rundan blev så konstig som veckade trådar fram och tillbaka. i strålkastarljuset pågick fotbollsträningar och förbi mig cyklade föräldrar med bollpåsar. vad vi håller på. vad jag älskar att vi håller på.

och jag sprang på ändå och plötsligt blev det lätt. det bara gick. förbi de som tog sin mast tillbaka upp på land och sen förbi dem snart igen efter ett till oupplyst vägslut. påminner mig själv: belöningen kommer när man inte ger upp.

hem lagom till att hinna äta banankaka de bakat innan de skulle lägga sig.