var på loppis idag med p. första vi hittade var ett par solglasögon till henne. 25 kr. ”har du det?”. jag hade det.
med åren har jag blivit bättre på att inte köpa allt vackert bara för att det är ett fynd. tyvärr var detta innan barn vilket innebär att handlingarna nu alltså istället blir random saker som de vill ha och minimalt till mig. men förutom bamsetidningar och en plasthelikopter var det en sak jag köpte som med sin uppenbarelse bara ropade på mig.
snidad och lackad. mjuka former. ett lock som en liten smäck. en slöjdad julklapp av signaturen att döma. jag kunde inte motstå den. som en kanelbulle sa hon i kassan. jag tycker kanske mer som en semla isåfall? men min första tanke var ett äpple.
små askar. det mest värdefulla jag kunde hitta på loppis när jag var liten flicka. i mässing? en liten snusdosa. eller kanske klädd i snäckor? att lägga alla viktiga små saker i. minns särskilt en som var silverfärgad och formad som ett hjärta. ytan var graverad med ett mönster och insidan av asken var klädd i röd sammet. den var tung. och när jag tänker på den hör jag det klingande ljudet när locket går igen.
ÅTER till idag.
det var ett bra pris (för att citera min dotter).
men hade känts bättre om det var ett bruksföremål
så
vad ska jag lägga i?
