som när jag är hungrig behöver jag äta för att bli mätt. när jag är trött behöver jag sova för att få energi. när jag känner detta måste jag röra på mig för att åter hamna i balans.
nu är det en period då jag både testar nya rätter med soffe men också bara lagar samma vardagsmat om och om igen. vi lär oss åka skidor eller går på nåt random pass och min koordination hänger inte alltid med men jag känner muskler bränna och i min ensamhet kutar jag min vanliga bit. i lugnt tempo eller högre. det känns inte som ett måste. det bara behövs.
och förutsättningarna spelar än mindre roll om jag kommer så långt att det börjar kurra i magen. kan springa i fult grått duggregn med smältande isar och grus och all skräp och skit som syns under den försvunna snön det blåser och är blött på tårna och jag känner mig lite stel. TROTS DET är det så skönt. jag njuter. hungern är den bästa kryddan.
jag hoppas verkligen att rörelse ska bli en naturlig del i mina barns liv. att det bara är något man gör regelbundet. inte att det är någon prestation eller press. bara att man känner sig sugen att hoppa kasta bära snurra. prova nåt nytt? det är kul. som idag. när jag och pia testade rullstolsbasket på parasportskolan. bara det att vara i en stor gympahall med ytor. men framför allt sen när jag och johan dribblade av barnen med en plastfotboll
