en blogg

plockade av plantorna på balkongen. ”ska vi odla nästa år igen?” ”det är jobbigt att säga hejdå” ”jag ser en röd!”. det sista en indikation på hur få de varit denna sommar. får se om någon mognar till på fat. min plan är en rostad grön tomatsalsa och tomatmarmelad med vanilj.

månen gick upp som den största och rödaste jag sett. jag förstår uttrycket mångalen. det är jag. kan inte slita min blick. behöver se melancholia. kanske i morgon kväll? en fredagsfilm för mig själv när barnen somnat och johan är ute.

jag tänker att det kommer komma en tid då jag kommer sakna att ha sängen full av små personer jag älskar. kommer önska att jag hade någons fötter i ansiktet och ett till barn som använder mitt lår som kudde.

vad jag passerar de mornar jag lämnat barnen på förskolan

och vad jag passerar de mornar jag inte gör det. jag vill ha nära till allt i mitt kvarter känna mig som en del i ett större sammanhang där jag kan gå under radarn eller hitta på. snabbt att följa alla lustens nycker. men ändå. att jag alltid dras till det gröna i stan? och gör jag det: varför ska man då bo här? är allt bara ett riktigt stockholmssyndrom? en existensiell fomo? rädd att bli bekväm och sluta hitta på? rädd att bli isolerad? är jag redan det ändå? i själva tiden i livet?

bla bla bla var ska man leva. hur. från det och till dilemmat när man fått igenom en orange pantone till omslaget och ska välja vilken CMYK man ska använda i inlagan. DSVDV

ritade lite med ola innan han skulle lägga sig. han ritade ett så gulligt flygplan. en oval med en prick längst fram (piloten) och två streck åt sidorna (vingarna). sen ritade han ”offe och carl”. jag övade på/försökte hitta min nya signatur (sen jag har nytt efternamn) och ritade hur jag känner mig

ja det är som en köttsoppa men utan köttbitarna. viktigt med syra i. mycket salt och peppar. mmm rotselleri. så god alltid och billig just nu. rotselleri är en grönsak som får så mycket skit. blir misshandlad: ugnsrostad utan kryddning av för slappa krögare som ska göra nåt vegetariskt. åter till soppan. tomat! lök och vitlök. hade också i grönkål plockad av min dotter på förskolan. och så små vita bönor (här är receptet jag alltid utgår ifrån även om det kan tyckas att efter en så enkel gång ska det inte behövas mer)

kvällen innan var det lite mer fancy med varma mackor med cheddar och marinerade kronärtskockor till. i matlådan fick barnens makaroner stå för kolhydraterna för inget bröd fanns kvar.

det sämsta med denna matlåda skulle jag säga är uppvärmningen. man kör den i mikron och tar ut och smakar och den är fortfarande kall. rör om. man kör den i tio år till. tar ut och smakar och den är fortfarande kall. man rör om. man kör den i tre sekunder. och sen bränner man tungan.

kanske borde fotat den igår när persiljan låg nyhackad och parmesanen nyriven på toppen. inte med svullna idealmakaroner nedblandade (men risoni kanske hade kunnat vara lite mer elegant?)

iallafall
det jag ville säga var bara:
tips på en utmärkt höst- och vintermatlåda