en blogg

bilden på när jag och soffe tar en cappu på kaffebars uteservering i förmiddags hjälper mig att berätta:

träningskläderna påminner om att vi var på ett pass som hette core ass. ser ni att kaffeskeden är mitt i fallet på bilden? vi var skakis efter om man säger så.

prinsesstårtan vi köpt på väg från gymmet berättar om att vi senare skulle fira gängets näst yngsta och att vi nu har en som är ett. en som är två. en som är tre. och en som är fyra år.

solen får mig att berätta om att vi fångade den efter igen efter tårtfikat hos oss när vi hängde i lekparken på vår gård som just öppnat från renovering

liljorna påminner mig om att jag fick plocka bort vasen med dem från bordet. hela oktaven skulle få plats när dagens häng övergick till en pasta alla norma middag. och träningskläderna var fortfarande på

en stund idag i nikotinets tecken:

carl (som vi hyr vårt rum på kontoret av) bjöd in till födelsedagsfirande. efter att i den kritvita och tandkrämsdoftande snus- och vapebutiken med hylla efter hylla av färgglada puckar ha gått bet på vad vi var ute efter stod vi i en riktigt OG tobaksaffär. vi skulle köpa honom en cigarr och godiscigaretter som det stod ”princess” på.

har ni presentsnöre? kom jag på precis när vi skulle betala. mannen i kassan försökte dirigera mig men gav upp och gick fram från bakom disken och började rota bakom en V75-skylt i fönstret som inte blivit avdammad på år och dar. det hade inte heller presentsnörerullen (med jultema) som han fiskade upp. men när han stod och grävde uppenbarade sig en underbar låda med skatter. skit i snöret sa vi. tändare. kön började ringla sig lång. vi provade alla men tyvärr hade ingen gas.

jag tog en bild på dem ändå för jag ville så gärna ge dem till carl på nåt sätt. flora sa att man aldrig ska säga vad man hade tänkt ge men inte gav och det har hon nog ändå helt rätt i. så nu har jag istället skrivit ett långt blogginlägg om det.

och vill typ börja röka för att ha anledning att använda en tändare med en liten fotbollsspelare som sparkar på bollen när man ska ge eld? eller finns det något annat intresse med tändare. kan bara komma på destruktiva. kanske börja med rökelse.

jag känner mig spretig. rastlös i kroppen. en känsla av att saker ska och kan hända. att det bubblar på nåt sätt. som att vårens allt ljus blottar alla möjligheter men jag blir dammig i ögonen och bländad av solen. att jag inte riktigt får fart. inte att energin inte finns utan snarare att inte kunna sortera och utföra. osammanhängande. är nog ordet. jag känner mig osammanhängande. en bit här och en bit där som drar åt olika håll och så tunna tunna trådar som försöker hålla ihop allt till en bit som kan ta ett steg i en bestämd riktning

inte mycket att rapportera. vi tittar på 19 mars några andra år

2025 var jag föräldraledig på halvtid. ola hade just fyllt ett år och soffe var ledig med sin tremånaders bebis. vi hade ett hack att vi bara tog en av dubbelvagnarna på våra upptåg och så låg de där och sov som ett par pseudotvillingar. just denna dag: fika och blommor på ulriksdals slottsträdgård.

19 mars 2024 var ola bara fyra dagar. en av de första frukostarna hemma som fyra (fem med nisse). vi hade levande ljus (till frukosten i solsken): det syns att pia var i sin blåsa ut ljus-period

våren 2023 spenderade vi en månad i biarritz. vi hälsade på sofia och olle under föräldraledigheten med pia. mitt hår var kort och hennes kinder var gosiga som tusan. hon bar min gamla skinnpaj som ola har nu 

2022: jag och johan var föräldrar sen en och en halv månad. vi hade just börjat få föräldrapenning istället för vabb så det kändes ändå som vi var helt nya. vi tog en promenad med alex. allt var oerhört skört. där ligger hon i vagnen och kan dö var känslan

2021 fotade flora mig i en ny klänning utanför kontoret. då var det fortfarande en hattmakare i grannlokalen. sagolikt yrke

2020: jag var nybliven egenföretagare på heltid och pandemin var nyutbruten. var på big image (ett tryckeri) och hämtade upp fönsterstripen till kontoret

2019: nisse hade roliga proportioner. nu får hon kommentarer från alla gäster ”har hon inte blivit väl tjock”. men så är hon inte längre en lång ungkatt blott 7 månader gammal.

den 19 mars 2017 åt jag en macka som såg ut som en person hemma hos johans morfar.

okej. nu får vi hejda oss innan jag behöver sova. måste bara med en sista bild dementera uppgifterna om att solen alltid skiner den 19 mars:

från 2014 (eller kanske 1914 om man går på bildkvalité). 21 år gammal och jobbade i förskoleklass som elevassistent till en sexårig flicka med cp.

ibland. i tillbakablickar. känns det bara som att någon har haft lite framförhållning och att det finns en orsak till saker och tings blivande