en blogg

garnaffären var stängd när jag skulle förbi i torsdags men johans mamma hade både stickor och en garngarderob jag fick botanisera i så nu i helgen har jag stickat en liten scarf. kanske bästa tipset om man vill prova en ny hobby: ta hjälp av en som redan har börjat. vare sig det handlar om att låna skidor och pjäxor av carl eller rundstickor av annika.

har redan fått en beställning på en tröja av p (”kan du bara sticka en sån?”) så det är bara att fortsätta.

snörande på springskorna för första gången sen innan skidsatsningen. söder mälarstrand ner och längs pålsundet. spegelblankt så ser inte ut som is längre men en trio är ute på skridskor så verkar ändå gå. ser superfarligt ut. en annan löpare tar ett kallbad. ser superkallt ut. vi alla söker våra respektive kickar.

men jag tar det lugnt och fint på min runda. behövde bara en reset på hjärnan efter gårdagen. lyssnar på café bambino skrattar högt till tones anekdoter från berlin och lagom till andra andningen när jag börjar komma tillbaka i sinnet och jag är redo så börjar de prata politik. perfekt timing.

efteråt badar jag skumbad med båda. vi har små paw patroltabletter som ser ut som de man stoppar i diskmaskinen men dessa ger bubblor och färg till vårt bad. hon vill vara min bebis igen. i ett badkar med de båda finns inget härligare. tvätta håren. på begränsad plats alla är nöjda och vi är viktlösa.

dagens aktivitet är kalas för barnens farmor. ingen har overall när vi åker dit. vårtecken eller? bilburna.

kvällens aktivitet är först ta ut soporna och sen ut och äta middag med alle. linnet skulle också varit med men man måste lyssna på kroppen. så är det. det är gott och mysigt men sån service som får en att känna att man är där på nåder? sånt kan jag inte hantera jag är redan bra på att ursäkta mig i såna sammanhang. men vi dricker drinkar (med fin färg ändå!) och pratar om våra barn och om skeleton. sjuk sport?

sista som hände att jag ropade efter alle vad hon behöver för equipment när hon ska skida. dimmigt i stan när jag åker fyran hem i skrivande stund.

avslutningsvis. fick meddelande om en ny liten människa som kommit till livet idag. bilder. första födelsen av de beräknade barn som jag detta år behöver båda mina händer för att räkna. jag längtar tills jag får träffa honom. den lilla lilla minsta. livet pågår och liv börjar 

ovanligt fin fasad. ett barn av min tid när jag tar upp telefonen och just ska ta en bild när jag ser alla gula skyltar. hoppas inte kameran som pekar tillbaka på mig tror jag hann fotografera ett skyddsobjekt.

jag fick inte ta bild på polishuset men i mitt nya pass kommer man att se i mina ögon (under mina ögon möjligen). hur jag den 27 februari glömde ta med de gamla passen och fick hasta hem.
ringa jag kommer bli sen
ingen svarar
smsar jag kommer bli sen förlåt och tack. iväg och hämta och snabbt ta oss till passexpeditionen.

kanske kommer man kunna ana (efter hämtning nummer två) en kropp som spjärnar som en ostbåge. som inte går att sätta fast och som bara försöker ta sig ut vagnar. hur jag blir övermannad av två som är hälften så stora. hur en granne måste hjälpa mig in och upp. bajs och slask och sand och blöta overaller och snor och salta tårar.

men man kanske också ser. att genom kökets ventilation kan man höra att det är andra små som också har stora känslor idag. att det känns lite mindre ensamt.
när man bara gör och gör och gör

skrev ett sms till johan (mitt i det värsta)
jag behöver en drink ikväll
fick ett svar
det ska du få

fick ett till svar
det ska du få

och här är vi nu