en blogg

lämnade barnen med barnvakten morfar i ett par timmar på eftermiddagen. tog tuben till liljeholmen och promenerade till vintervikens trädgård.

det var sommarvärme men misstänkt höstlig vy vid trekanten.

det som firades var den här episka boken!!!

och såklart dess författare: flora wiström. min kloka roliga kära vän.

här med sin förläggare elise karlsson. så roligt att höra florken prata om boken. jag läste den för inte så längesen (i samband med att jag och sofia formgav omslaget) men är sugen på att läsa om den igen nu hehe.

smygreaktionbild på alex och ante när flora höll ett rörande tal om vänskap.

grattis boken!!!! älskade den men det har jag redan sagt och vet inte om nån ändå litar på mig när jag säger det eftersom min bästis skrivit den. men vad ska man göra. det är sant. karaktärerna kändes som att de var MINA vänner. var som en present när ett nytt kapitel kom och man inte visste vilket annat roligt/störigt huvud man skulle få hoppa in i. så tomt när boken tog slut och vi inte kunde fortsätta umgås. som elise sa i författarsamtalet hoppas jag också vi kommer få läsa mer om hur det går för ebba och anja och matti och leo och emanuel.

och grattis också till mig som fick snickesnacka med vänner och bekanta. känner mig lite svältfödd efter en lång sommar på vift. här är ante och alex och julia.

japp underbart att vara i kontakt med omvärlden för en stund och sen komma hem till mina små älsklingar. ge dem mat och vagga dem till sömns. och så i morgon börjar vår hösttermin på riktigt! jag är taggad.

disigt med tryckande hetta idag. jag tog min temp för det kändes som jag hade feber (men hade inte det). för varje bilduppdatering klädde han sig varmare.

ackumuleras mycket roliga sayings och småsaker som jag kommer på mig att vilja berätta. blir så påtagligt när han är onåbar att han är den enda som bryr sig lika mycket som jag om ToKiGhEtER våra avkommor har för sig. kunde se på pricken på kartan röra sig men inte se hur högt det var.

dagens happening var springa och få banan och medalj. otroligt stolt över pia som sprang hela upploppet utan att hålla min hand och över ola som hämtade hem sin nyvakenhet från en kort nap och bara kutade järnet. på eftermiddagen när vi var tillbaka från minimidnattsloppet och pia lekte med sin kompis hade de precis nått toppen av kebnekaise.

somnade med barnen när jag nattade dem. hade svårt att sova i går natt i stor tom säng. de kanske får sova med mig hela natten. när jag vaknade var han ännu inte tillbaka vid fjällstationen.

basen från musiken vid målgången och falsetten från skriken går igenom även stängda fönster. har svårt att hålla ögonen öppna men måste äta mitt färska godis. se min serie. johan är framme. sen lägger jag mig med dem igen.

full on mother mood på mig denna helg.