en blogg

var på föräldramöte ikväll på förskolan. det avslutades med en workshop där vi blev indelade i grupper och fick i uppgift att påbörja men inte avsluta något och lämna det vi gjort med ett problem. som våra barn sen i morgon kommer ta vid vid och lösa.

kändes så ovant att göra det med avsikt. inte bli klar. allt som oftast har jag känslan av att inte bli klar. måste alltid vidare till något innan jag hinner helt färdigt. från jobbet till förskolehämtning. från nattningen till kvällsjobbet. från kvällsjobbet till träningen från träningen till sömnen.

sånt bra team jag och jork. jag formger bakbok han bakar bullar ur den.

jag måste ta hand om det som kommer från mig själv. lätta på trycket åt ett håll som inte rubbar andra. man får öva och försöka. 

tog hål på en böld i min läpp med en nål jag desinficerat med bruleebrännaren (den stod framme. vi hade gjort sk marshmallows-hamburgare tidigare under dagen)

kulan har varit där under huden på vänster sida underläppen i flera veckor nu. i somras bet jag mig just där flera gånger på samma ställe och till slut läkte inte längre såren.

jag har försökt ta hål på den tidigare men inget hände. nu tog jag den bredaste brodyrnålen med spets från sylådan.

en trögflytande och svagt gultonad men helt klar genomskinlig vätska kom ut. blev fascinerad. aldrig sett någon liknande kroppsvätska tidigare. kändes inte mänskligt framställd för den var så pure. samma volym som man kan tänka att bölden varit och nu är där inget som ligger kvar och skaver.

när johan kom hem sa han: ska du inte bara gå till gymmet och staka lite? så jag gjorde det. det tråkigaste träningen jag gjort? stå och dra i två snören och titta in i en vägg.

men vad gör man inte för team anorak. och sitt egna psyke. måtte snön komma tidigt i år. 

så mycket som ska rymmas i en sån här kropp. kroppsvätskor och annat. vi provar igen i morgon.