wilderness

dubbelvagnen på 55an efter en kort spurt uppför katarinavägen. fyra små tummar ska in i de vadderade vanttummarna. svettas under alla lager av kläder jag satt på för att inte frysa.

åker förbi en nyöppnad gitarraffär. kommer att tänka på en pedagog som slutat som brukade spela gitarr på samlingen. pia vill lära sig spela och frågar om vi kan köpa hem en. slår mig att tim som kommer på middag ikväll har en gitarr. vi kanske kan få prova hans någon gång? idag har pendeln svängt och lämningen blir lätt för henne med planer men desto svårare för honom med napp i mun.

tvåan genom stan med en maggrop som klättrar uppåt.

en kvinna i lysande vit städrock och mörka lockar i en stor tofs står utomhus i kylan och skurar pradas fönsterbleck med en mopp innan affären öppnat.

ska till sabbatsberg på ett återgivningsmöte med johan. känner att jag vet vad de kommer säga innan vi är där. vissa saker handlar bara om att acceptera och förhålla sig till och med det kommer en sorg. en klättrande mage.

på tal om det. sorg. möte för ett nytt bokprojekt på temat direkt efter. jag kommer med andan i halsen efter att ha trott jag varit en kvart tidig men tagit fel på tiden. projektet känns fint och viktigt.

kan ju aldrig hålla tyst om skidsatsningen så får några tips. vi ska inte ta ut oss i uppförsbackarna i början. packa skavsårsplåster.

sen huvudvärk. mellan alla platser att infinna sig har jag inte intagit min(a) förmiddagskaffe. man vet inte vad man behöver förrän man blir utan. kommer in helt suddig i hjärnan på kontoret och flora ger mig koppen och säger den är nygjord. jag häver ur mig allt på hjärtat över henne (tack & förlåt flork) och hinkar samtidigt och sen känner jag mig i balans igen.

johan smsar och konstaterar att många kring honom är stressade idag. känner igen mig och tänker på eldhästen. tänker på vi måste spara på krafterna i uppförsbackarna. en sån dag när man inte orkar resa sig från skrivbordet när man jobbat klart. känns som ett sånt projekt att ta sig hem.

fattar inte varför men har frysit om fötterna idag. inte gjort på hela vintern. flora sa att för ett år sen åt vi lunch ute i solen. jag i t-shirt och tunn jacka. jag är varmblodig men ändå.

det är tisdag. min förkylning går åt rätt håll och hoppet för att jag och sophie tar oss genom tjejvasan lever. nu börjar jag snarare känna som någon form av resfeber. kanske måste börja göra snacksinköp och packlista inför att vi far till mora på fredag? den spretiga känslan av att jag kommer glömma något. den innan man hunnit sätta sig ner och tänka igenom allt.

ikväll var jag på en stickkurs. en julklapp från johans mamma. det varade bara i två och en halv timme precis här där vi bor. oerhört tillfredsställande att: att avsluta jobbdagen med ha ett materialmöte på tryckproduktionsbolaget > äta en snabb middag på mahalo > gå på stickkurs > gå hem ALLT inom en radie av 150 meter. vill aldrig flytta från mitt kvarter när det synkar så väl. känns som man hackar tiden.

så märkligt? plötsligt sitter man i en soffa i ett rum med ingen man känner och i tystnad och hyperfokus gör öglor av tråd som man trär på pinnar. dricker lite te. stickade inget som skulle bli något. handlade om att lära sig maskorna.

det måste inte bli något varje gång. bara man fortsätter göra.

sol till frukosten idag! den når oss vid sju igen!

även en förkylning har nått min kropp. må den motas bort inom kort.

vi hade tänkt göra nåt sista kort skidpass i veckan men det blir att vila sig i form istället. dricker massa vatten och köpte två frysta pajer istället för en till lunch. bygger ett energiförråd i kroppen nu inför turen på lördag. man ska orka i flera timmar.

fick sol i ögonen på jobbet med. flora kom med nya kaffekoppar och så vackra tulpaner till kontoret. lite knubbig kant och perfekt storlek och rosa och orange med vita stråk i de gröna bladen.