en blogg

vi åkte till hågelbyparken med yrsa och gustav och barnen idag. lekte i lekpark och fikade. hade inte varit där förut. lite slitet men väldigt grundfint. stort. bra café. det var yrsa som föreslagit vart vi skulle och jag inser att jag har ett helt annat mindset på utflyktsmål när vi är på resa än när vi är hemma i stockholm. kollar inte upp nytt! blir samma vanliga (dvs 8/10 gånger skansen hehe). har ni några favvosar att tipsa om?

gick runt i parken i hopp om att få barnet att somna. det gick inte. men vet tack vare det bestämt att om jag någon gång i framtiden har en trädgård måste jag ha dagg i den. den lyser.

vi gick till bilarna mitt i hagelstormen och åkte vidare mot nästa utflyktsmål: karshamra gård. man passerar kor och hästar och väl framme: äter vedeldad pizza och dricker god dryck bredvid odlingarna som pizzatoppingen kommer från.

kolla traktor. sitta i yrsas knä. när ens barn söker sig till en vän är det samma stolta och stora tillfredställelse som att lyckosamt introducera två nära kompisar och de gillar varandra. men gånger tusen.

när himlen blev nästan svart igen var det dags att bryta upp. tack för idag gänget.

på vägen hem undrade hon från baksätet varför man kan vara i rymden. jag körde och svarade från i fram:
”för att forskare och ingenjörer har lyckats bygga rymdraketer som människor kan åka dit med”
”hur ser en rymdraket ut?”
”jag kan visa en bild när vi kommer hem”
det ena ledde till det andra och slutligen kommer jag till att förklara internet när hon inte riktigt begriper hur jag ska kunna visa en bild som jag inte tagit själv. säger något om att man kan dela sina bilder och annan information med varandra på internet.

”säger man tack då?”

var på mammas jobb idag. hon är fysioterapeut. vi gjorde en hinderbana i gympasalen med barnen. hittade en fin anatomibok på hennes rum.

världar i varenda kropp. en snäcka i örat som gör att vi hör. dalar och berg som låter oss känna smaken av maten av vinet. ett uppochnedvänt träd med grenar och längst ut dignande klasar som låter oss tillgodose syret i luften vi andas. låter oss fortsätta. nu. nu.

nu.

anekdoter med livslärdomar. har jag såna? jag vet inte. men min mamma har en och annan att dra fram ibland och har gjort under hela min uppväxt. man ska aldrig somna osams. och viktigt tänka på att en blöt väg är en hal väg. till exempel. framför allt har hon givit mig en som fastnat extra. hon har alltid berättat att när hon jobbade som uska på långvården så brukade hon ta de väldigt gamla eller svårt sjuka patienterna ut i regnet. putta rullstolen på en promenad. för att det är ju så skönt att komma in.

hör mig själv upprepa mammas mantra ofta. senast för bara ett par dagar sen: när vi pratar om motivation till att orka hitta på grejer med barnen med all logistik. det är så lätt att räkna ut att något inte är värt av bekvämlighet på förhand.

vi reste hem från visby i morse med morgonbåten. gick upp sex och bar över de sömniga barnen i vagnen och drog dem kilometern på grusvägen till bilen innan vi åkte från norra gotland till visby till färjan. från nynäs och hem. johan har dubbelsidig öroninflammation. jag och ola hade en vakennatt. nu har johan rest bort igen och jag och barnen gjorde det enda rimliga och åkte till mamman som nämns tidigare i inlägget. vi (citat min fyraåring): har övernattning här.

vi gick till en ny lekplats (en mycket långsam och tålamodsprövande promenad med en tvååring med obegriplig vilja och en fyraåring med rollator). vi kom fram och lekplatsen var ett paradis. i kanske tio minuter. de mörka molnen drog in och oundvikligt hamnade vi i störtskuren. det regnade sidledes. vått in till underkläderna och barnagråt när vi sprang hem igen. vilken tur jag gick i badtofflorna sa mormorn.

vi hade säkert haft det jämnmysigt om vi bara var kvar hemma i mammas lägenhet nu på eftermiddagen. men känslan av att dra av sig de dyngvåta kläderna och sen hjälpa dem in i den varma duschen. den hade vi aldrig kunnat ge dem