Månad: december 2016

jag och johan har köpt en barnvagn på marketplace men helt ny. vi åkte till vårby och köpte den av ett gulligt par som ångrat sig och som väntade sitt första barn som vi. har det gått lätt för er frågade han? efter tre missfall för dem berättade de så enkelt och fritt och jag tänkte på hur orosfria de kändes. insp.

på vägen ned till malmö åkte jag och sofia förbi lunds konsthall för att kolla på lokalerna. vi ska göra ett jobb för dem! så glad för detta och det är underbart att vara i skissfasen tillsammans idéa och komma fram till ett gäng tillsammans som vi skissar ut och pratar om och jobbar om tillsammans. sofia var här i dag och vi påbörjade presentationen och det är så roligt att jobba ihop igen. hade glömt!

så roligt att jobba över huvud taget. svårt att säga nej till uppdrag som verkar kul. tur att barnet kommer ha två föräldrar. vi ska få allt att funka säger johan. säg ja säger johan.

det enda som är jobbigt är piggt sinne i kombination med en allt tröttare kropp. att ta sig till kontoret känns som en insats bara i sig. vill sova mycket.  släpar mig till gravidyoga en gång i veckan (för jag vet att det är värt det efter). en tår ner för kinden när vi mediterar med barnet. och kaosdagen som var när jag slitits åt olika håll huvudet som spretat blir till en lugn kväll. måste minnas att det alltid är värt det.

mina lungor andas för dig också och mitt hjärta slår inte bara för mig. i den tryggaste av plats kanske min unge just nu lyssnar på sitt tryggaste ljud. mina hjärtslag. det är väl det som behövs tänker jag. att fantisera och formulera för att på nåt sätt känna en koppling. börjar undra vem du är. är du lik mig eller johan eller ingen alls bara din egna? vad kommer du vilja göra?

tänker att jag vilar upp mig genom att vara med de mina och bara REKREERA på helgerna men förstod efter malmöhelgen att man blir trött av det också. allt gör en trött. men man måste bara säga när man inte orkar när man inte orkar så går det bra.

förra helgen hade sophie och carl bokat mig och johan och bara sagt att vi ska packa myskläder och badkläder och sängkläder. de tog hand om oss och lagade oss god mat och hyrde en stuga med bastu.

den helgen var det fullmåne. vi stod under den med handduk runt oss och kropparna ångade i mörkret. kanske kommer vårt barn under nästnästa fullmåne tänkte jag då. sju veckor kvar nu sägs det. sju veckor går fort. men mycket ryms i sju veckor.

och för några helger sen så var jag på spa med farmor och farfar och mina kusiner fanny och agnes. vi drack drinkar och badade kallt och bubblade och sov i mjuk hotellsäng.

och då efteråt fick jag anledning att åka roslagsbanan från vallentuna strax efter klockan tre en måndag. en tid som jag inte åkt roslagsbana på på länge och hur novembersolen är då vid den tiden på eftermiddagen bara drog mig tillbaka. jag säger solen men kanske är det hur allt blev som gör det så tydligt nu 

förbi sträckan mellan täby kyrkby och visninge
minns att jag och j någon gång fick för oss att gå den
nu finns gångvägar bredvid spåren men då gick vi i diken och små skogspartier
vad dagarna var långa vad mycket ingenting som vi hade att göra

när tåget stannar i tibble är alla gymnasieelever så små
ser mig själv utifrån. jag är en sån vuxenvuxen nu.

förbi betongklossen med röda karmar.
där man kunde råka få en glimt av dig i dörren när din klass hade säkert fysik b eller nåt i samma sal som vi gick in i för matte. möta en blick i centralhallen. 
ÅVA GYMNASIUM
och nu sparkar vår unge rakt fram och uppåt

in på stockholms östra till spellistan du gjorde till mig innan vi träffats
nästan tolv år sen jag var sexton
halva livet sen dess nästan

annat i mitt huvud: måste bestämma mig för prints till julmarknaden. vad goda lussebullarna som j bakade i veckan var. vill visa vår nya rullgardin som soffe hittade på loppis. längtar efter flora. måste vaccinera mig mot säsongsinfluensan. jag vill gå på thielska och på nationalmuseum och på arkdes. tänker på armi raita. hur jag ska avsluta lapptäckesprojektet (vilket kantband? vilket mönster ska jag quilta i?) & kommer jag orka hålla geisten uppe tills det är klart?