Farfar hade faktiskt lite blanka ögon när han sa att han går tillbaka och läser gammalt och vem är jag att inte skriva när farföräldrarna mina ber?
jag har tänkt att jag ska jag har det länge men som något motivational inlägg på instagram lydde ”20 minutes of doing something is better than 20h of thinking about doing it”. att såna kan funka. eller jag vet inte. farfars ögon funkar.
vad har jag tänkt på på sistone då! ja på tal om att skriva har jag tänkt på Markus Krunegård. hans ord!!! han ord. ni måste lyssna på det senaste albumet det är en befallning.
att man skulle ha en treåring som sparkar på en boll. som tecknar måla (har ju aldrig förr mötts av ordet att göra mål). det trodde jag kanske för tre och ett halvt år sen men kanske inte för två och ett halvt år sen.
det är så vackert att det bokstavligen gör ont nu. ögonen tåras för ljuset är så vitt. pilarna på gården ljust ljust gröna små blad som letar sig ut och trädet med alla de vita blommorna.
jag har så mycket att se fram emot.
detta var fem minuter så då är det femton kvar av att göra alltså. delar vi upp det blir det tre inlägg till.
vi hörs!