hur håller man igång en sån här blogg när livet är fyllt av jobb och att göra om i ens kök och att ta tag i åkommor och att läsa och att rita och att klappa katten och att träffa vänner och familj och också att ta det lugnt.
jag antar att det är: 
så symbolisk bild för mitt också: gå mellan hemma och gamla stan genom slussens kaos. dag efter dag och vecka efter vecka. utsikten är fin bakom stängslen alltid vänta jag ska visa er och nu kom jag också på att jag bara måste visa en bild när de byggde för några veckor sen:
se hur de bara hängde i luften. som gigantiska personer som går på gamla stan. och luftballonger i kvällsljus. otroligt.
och jag vill ju berätta så mycket men det känns som lite att vara i ett samtal där andra börjar berätta precis när jag skulle säga det jag ville ha sagt och poängen jag just hade har fladdrat förbi och nu blir det bara platt och tråkigt när jag försöker. får väl bara acceptera att allt jag vill säga hinner inte bli sagt och så får jag skriva ned och visa bilder när andan faller på och timingen är rätt istället. som nu när det är ungefär en halvtimme tills vi kan måla en sista strykning i köket. jag vill tala om:
att jag fick en överraskningsfest när jag fyllde år men hur berättar en ens det på ett värdigt sätt? det var helt otroligt.
jag vill berätta att jag träffade agnes en dag. att plötsligt stod hon utanför mitt jobb fast hon brukar vara så långt ifrån.
att klockmalvan slog ut under dagen en dag
att jag gick med ett fånigt leende på läpparna till you’re so vain när jag gåsprang till johan och eriks kontor. himlen var rosa allt var fint till och med de trängda folkmassorna och jag och en tjej som nästan krockade bara log åt varandra ingen var arg
vill berätta att mitt hår är längre än någonsin och risigare än någonsin och men mer än någonsin så samlar jag kanske mod (lol) för att chopp chopp allt bara. förstås har jag en inspirationsbild som jag tittar på då och då och bara ska jag ska jag
att i måndags (men nu är det redan den förra) så stegade två stora och vänliga män in och rev ut vår gamla kyl och vår diskho. nu har vi en diskmaskin i vardagsrummet i väntan på bänkskiva men ett normalstort kylskåp som är så fräscht!!!! står och öppnar och stänger öppnar och stänger
men ingen diskbänk så vi undviker mat som genererar disk för det är opraktiskt att diska i handfatet i badrummet och att gå emellan köket och toan med droppande grejer. så jag har ätit take away-sallader och goohmiddag med johan på hans kontor för de har en mikro.
men! recept som du bara behöver en vattenkokare till:
kryddstarka nudlar
selleri
morot
ärtskidor
chili
koriander
lime
häll kokande vatten över nudlar + buljong och skär allt annat medans nudlarna blir ”tillagade”. sen toppar du bara förstås. väldigt bra life hack att ha lime i snabbnudlar höjde dem något enormt eller så var jag bara väldigt hungrig.
jag säger det vad för slags bloggare har jag blivit när jag tipsar om snabbnudlar till middag?
hela helgen jobbade vi i köket. drog ur gamla spikar och slipade upp gamla stommarna spacklade och målade snickerierna och väggarna och sågade så dammet ven och lade sig som ett täcke över alla köksredskap som ligger i hela lägenheten och som vi glömde att täcka. byggde upp skåpet mot taket och gav det en ny sida.
i måndags den första april så lurade jag både johan och pappa att allt ramlat ned dagen efter. pappa var inte lättlurad men johan är. trots en hel helg av hårt arbete som var förmodat trasigt och förstört så var det han svarade bara
”gick det bra för alla på borgis?”
(alla = jag och katten nisse & borgis = smeknamn på hemma)
♥