alla somnar innan mig
alla somnar med sin kropp mot min
min hand som stryker från huvudet och över den lilla ryggen
min mage mot den lite större men fortfarande lilla ryggen.
min rygg mot den största ryggen
alla sover utom jag
det är bara min sömn som väntar
väntar på vakan över de små andetagen som aldrig får sluta
går igenom min kropp. mina tår. andra foten också. fotsula fot rygg. mina fotleder. vader smalben knän. låren. stussen (använder alltid det ordet i huvudet sen en presentationscoach en föreläsning för många år sen använde det ordet i en ledd avslappningsövning). magen
vaknar med ett ryck (från en dröm om att namnet på en kund vi jobbar med betyder fönster) av att han nog inte andas. måste krypa ned och lägga en hand på. visst andas han tystare? eller är det den stora kroppen bredvid mig som andas tyngre och jag jämför dem? är det att han ligger i sin säng inte min som gör att han andas tystare