mitt liv går fort nu men är samtidigt så stilla. så mycket smått som jag tror att jag kommer tycka är de bästa bitarna sedan när allt ska räknas ihop i det som var livet. och jag tror att detta är min bästa chans att få det jag girigt vill minnas att finnas kvar.
jag ska försöka att inte vara ambitiös. jag ska försöka att vara konsekvent. en gång om dagen. hela året. finns det alltid något att berätta eller visa? jag vet inte. men har jag det svart på vitt kanske det blir av?
nu börjar mitt år av bloggande. jag tror vi hörs i morgon igen!