ante är min konsertkompis. det är skönt när man blir vuxen och livet är i olika faser och ska fyllas med många saker att man har något som återkommande är det man delar. denna gång blev det lite spontant. jag fick hem högalids församlings kalendarium i brevlådan i veckan och they had me at musik i mörker på earth hour (som hållit på i tjugo år).
så jag och ante var i kyrkan ikväll. musik och ord om ljus och mörker. vanligtvis på konsert så är det att mycket känna igen låtarna som gör det. att starka upplevelser är kopplade till nostalgi? låttexter?
när det bara är själva musiken som slår an. det blir verkligen nästan som ett meditativt tillstånd. att bara få vara i ett så vackert rum med oerhörd akustik och total närvaro. där det är kroppar som är instrumenten. människor som ihop blir en hel orkester. det var som att de levande ljusen fladdrade i takt med rösternas vibrationer och jag lutade mig mot ante och färdades inåt i minnen som jag inte besökt sen de inträffade.
