inte mycket att rapportera. vi tittar på 19 mars några andra år
2025 var jag föräldraledig på halvtid. ola hade just fyllt ett år och soffe var ledig med sin tremånaders bebis. vi hade ett hack att vi bara tog en av dubbelvagnarna på våra upptåg och så låg de där och sov som ett par pseudotvillingar. just denna dag: fika och blommor på ulriksdals slottsträdgård.
19 mars 2024 var ola bara fyra dagar. en av de första frukostarna hemma som fyra (fem med nisse). vi hade levande ljus (till frukosten i solsken): det syns att pia var i sin blåsa ut ljus-period
våren 2023 spenderade vi en månad i biarritz. vi hälsade på sofia och olle under föräldraledigheten med pia. mitt hår var kort och hennes kinder var gosiga som tusan. hon bar min gamla skinnpaj som ola har nu
2022: jag och johan var föräldrar sen en och en halv månad. vi hade just börjat få föräldrapenning istället för vabb så det kändes ändå som vi var helt nya. vi tog en promenad med alex. allt var oerhört skört. där ligger hon i vagnen och kan dö var känslan
2021 fotade flora mig i en ny klänning utanför kontoret. då var det fortfarande en hattmakare i grannlokalen. sagolikt yrke
2020: jag var nybliven egenföretagare på heltid och pandemin var nyutbruten. var på big image (ett tryckeri) och hämtade upp fönsterstripen till kontoret
2019: nisse hade roliga proportioner. nu får hon kommentarer från alla gäster ”har hon inte blivit väl tjock”. men så är hon inte längre en lång ungkatt blott 7 månader gammal.
den 19 mars 2017 åt jag en macka som såg ut som en person hemma hos johans morfar.
okej. nu får vi hejda oss innan jag behöver sova. måste bara med en sista bild dementera uppgifterna om att solen alltid skiner den 19 mars:
från 2014 (eller kanske 1914 om man går på bildkvalité). 21 år gammal och jobbade i förskoleklass som elevassistent till en sexårig flicka med cp.
ibland. i tillbakablickar. känns det bara som att någon har haft lite framförhållning och att det finns en orsak till saker och tings blivande