i dag har jag varit i frankrike i en månad. torsdagarna här är mina och sofia och barnens. olle och johan jobbar och bosse kan inte vara på crèche (= dagis). jag är föräldraledig med pia på torsdagar. så torsdagarna här är mina och sofia och barnens.
här är en torsdag för kanske … tre. fyra? veckor sen.
här är vår gata! de två fönster med röda fönsterluckor på gatuplan till vänsterom det jättevita huset med palm på gården är våra. det var morgon och jag gick ut med pia i vagnen.
hon sov så hon missade allt fint men jag knatade förbi blommande buskar
och fina skyltar på vägen hem mot sofia och bosse
gangsquad
vi tog caddyn ut på vägarna. skulle till grannstaden guéthary.
det var litet och fint och sömnigt men på ett café kanske 20 fransoser i pensionärsåldern i minglig stämning som drack sitt kalla vita vin på stående fot. så stiliga och piffiga och pratglada och solbrända och hurtiga och vi var tvungna att fråga om det var öppet eller en privat fest? nej absolut slå er ned! vi trodde det var någon som fyllde år men de brukade bara ses och kallbada ihop. och ja tydligen ha vinluncher på café
vi tog en fika medan vi väntade på att de skulle öppna lunchen. åt faktiskt den godaste chocon jag ätit här! och då har det blivit en del sådana skall sägas
jag å barna
min lunchmacka med ägg och sparris och så vidare
en del gulliga fyrbenta kamrater var med också.
gästerna droppade av och våra ungar skulle ha sina tupplurar
sa hejdå till de tappra tanter som satt kvar
så vi begav oss ned mot havet för det är alltid dit man vill
sh kan ni vara lite tysta
sofia nattar bosse
badare
sökte en bra skuggplats
och hittade. där fick barna sova i sina vagnar. och jag läste ett kapitel ur sommarboken högt för lattjo.
doppade fötterna i atlanten. pia vaknade och jag tog henne på höften ned dit och hon garvade när jag vadade i vattnet och sparkade på sjögräs.
när också bosse vaknat tog vi en mellisfika på stället på bilden med bildtexten sh kan ni vara lite tysta
sen blev det kväll. papporna kom hem. det plockades bort fiskben ur barnas fisk och matades i knä. innan dess hade vi varit på grand frais (en UNDERBAR affär) och iväg för att köpa en hylla på marketplace men säljaren dök aldrig upp. men nu. lite lugn.
och sen strax efter tio gick vi hem i mörkret. var så varma att vi blev tvungna ta av oss till t-shirt när vi knatade med pia sovandes i sin vagn.
vilken bra uppfinning vagn är. att man kan transportera barn sovandes.
den första bilden är från en tågstation i frankfurt. jag och 
vi kom fram tidig lördag kväll. lägenheten vi hyrde av floras familjevän var otrolig. ljus och stor och fin. på rekommendation gick vi till kvarterskrogen mon rêve. helt ok mat men framför allt otrolig stämning. barnfamiljer gamla par på dejt kompisgäng och vi. trevliga ägare och snygga servitörer dessutom. drack en lila drink med viollikör. samma smak som min parfym. men okej. nu går vi vidare.
ut i frankrike och fönsterluckorna
eller nej det gör vi faktiskt inte. för jag orkade inte ta med min kamera. men det var söndag. vi promenerade förbi en vide grenier på vägen till eiffeltornet. stod och rotade i askar med gamla reklamnyckelringar och av en av säljarna fick vi varsitt litet djur. flora en sköldpadda och jag någon form av fågel på en liten pyramid. vi gick till eiffeltornet och såg blommande träd.
dagen efter såg flora ut som en movie star. det kommer sig av att hon dagen innan köpt mycket snygga solglasögon och att hon bär dem inomhus (man kanske ser att vi somnat sent och fullt). floras vän rebecca som bor i paris hade tagit med oss till underbara platser där maten var ljuvlig naturvinet var billigt och bartendersena dansade skojigt.
stortavlor utanför palais de tokyo visar vilken tid det är. dagen innan satt vi på en uteservering i marais och ett demonstrationståg med iranska flaggor gick förbi. brandtal på franska för kvinnors frihet i en megafon. förstod inte orden men vet exakt vad de sade och fick tårar i ögonen och gåshud över hela kroppen.
på tal om motstånd. sopberg framför fin restaurangskylt vittnar om sopstrejken (mot höjd pensionsålder). ärligt talat tänkte jag inte så mycket på soporna. men så är jag också en sån person som inte kollar vad det ska bli för väder när jag klär mig och kissar väldigt sällan (haha så konstigt det låter när jag skriver det men det är sant). dvs jag stänger av yttre faktorer jag inte orkar bry mig om. sopor = tråkigt = jag ser den fina skylten bakom istället
var bakfulla som sagt. vi beställde in varsin orangina och när vi fick in den i stora glas med is svimmade jag nästan av lycka.
restaurangen var verkligen ljuvlig. t ex så fint med en hel vägg med inramade dokument mot färglada papper. men särskilt allt sorl av fransmän på lunch. man kunde blunda och surpla sin orangina och bara njuta.
flora åt kött och bea. eller det heter säkert något med steak minute eller cote du boef eller liknande. men ja. jag åt pocherade ägg med murklor i sås. och alla åt pommes och grönsallad.
vi har promenerat längs med floden. där fanns änder som enligt flora är mycket sällsynta i stockholm. vet inte hur sällsynta de är i paris men det gjorde det exotiskt och det blev en bild.
flora. vårkvinnan. i sitt rätta habitat. känns 100 procent rätt att åka till paris i mitten på mars för att stanna i en månad.
för sen när man kommer hem igen i mitten/slutet av april kommer man om man har tur få uppleva detta knoppande igen. två gånger på ett år. kan man ha det så bra? vi får se
vi hade en plan som var att gå på museum. tydligen inte tillräckligt genomtänkt plan eftersom man ska förboka museum för att inte behöva stå i en miljard meter lång kö i denna stad. det hade vi inte lust med i vår bakishet.
vad gör vi nu. på något konstigt sätt bestämde vi oss för att cykla genom hela stan till en loppis. hur kommer man på den tanken som bakis? vet inte. eyes on the prize. vi harvade på uppför backarna på hyrcyklar som inte gick att trampa och bytte till ny som inte gick att styra men till slut kom vi över krönet och en jättelång flack nedförsbacke.
sen. stiltje. i en halvöppen och gles stor och tom byggnad kunde vi gå och bläddra bland vintagekläder och pilla på småsaker. porslinsgrönsaker och grafiska blad. flora provade en underbar broderad bowlingskjorta och hittade de perfekta svarta levisjeansen till mig.
min! älskling! vän! kompanjon!
vi åkte inte hem emellan utan gick och åt middag innan vi köpte med oss en haribopåse med små oranginaflaskor som snack till en film vi såg halva av i sängen innan vi somnade.
en grå morgon. vår sista dag i paris. jag skulle inkassera min trettioårspresent från flora.
jag fick mimosa men det stod inte på kortet.
det började regna och flora styrde oss till en liten gata. öppnade grinden till en innergård och visade villa la roche som ritades av le corbusier. nästan hundra år gammalt. när man säger tidlöst så tror jag egentligen det man menar är genomtänkt. tror ni inte det? inte bara en stil applicerad? spelar väl ingen roll att man ser vilken tid det är från (går det ens någonsin att komma ifrån?) bara det håller.
den sista dagen åt vi lunch tillsammans med 
sen åkte jag och flora hem och hade vår sista kväll. hon bjöd mig på en fin middag på au passage vi drack en inte så jättebra version av min favoritdrink (pina colada) på en random bar och avslutade kvällen på den mest perfekta platsen du kan komma på: deux amis.
jag hade en ambition att skicka ett vykort eller två men det blev inte av. istället har jag rotat i små metallburkar efter gamla nyckelringar och köpt en kortlek. vi ”hann” aldrig spela men vi drack gott vin vi promenerade tusen och åter tusen steg vi rökte cigg och vi provade kläder. vi åt löksoppa vi åt kokosyoghurt och vi råkade säga bonjour fast det var kväll. vi stängde stället vi drack kaffe i solen och vi avnjöt den godaste desserten. vi somnade till en film i sängen och drack orangina och vi vaknade tidigt. vi sminkade oss bredvid varandra vi gav smakråd och vi var nere i en parisisk källare och hämtade en routerkartong. vi var lediga och vi hade fullt upp. vi pratade om nonsens och vi grävde djupt. vi sade au revoir.