torsdagskvällen med mamman

i torsdags efter en sen föreläsning med sophie smallhorn och huw morgan (så väldigt inspirerande) sprang jag i princip till östermalm och aubergine där min stackars mamma väntat alldeles för länge på mig. och sen överröste jag henne med min stress och problem innan jag kunde hejda mig. hon är en bra tröst ska ni veta och klok och fin. sen bjöd hon på gott vin och skaldjursgryta och vi hade det himla fint <3
efter middag gick vi hit till maxim och såg mitt enda liv av och med jonas gardell! tycker han är så bra på att blanda sorgligaste sorgliga med det mest komiska och absurda så en fick ju liksom uppleva typ alla känslor på skalan. dock kan det ju i bland bli lite för mkt men allt som allt väldigt bra föreställning!
efter föreställningen gick vi tvärs över gatan bara till ett ställe med vinflaskor i hela taket
det hette osteria och vi slog oss bara ned i soffan och tog varsin espresso och fortsatte prata en stund hon och jag 
tycker om na va!!! alldeles perfekt torsdag skulle jag säga.

lite smått

nu rensar vi kameran på bilder hemifrån den sista tiden: för några veckor sen gjorde jag lunch på vad som fanns hemma. stekte aubergine och blandade med gurka avokado mozzarella och basilika. dressing på balsamvinäger och olja så enkelt men så gott!!!
en dag såg köket ut som en liten djungel
jag storstädade och vattnade blommorna lite för duktiga sofia byström skulle komma hem till oss och fota! ska bli så spännande att se hur det blir. 
en måndag orkade vi inte laga mat så vi köpte pizza och drack coca cola det är en bra grej på en måndag
en liten frukost på borgis med gigantiska solrosor på bordet
och så slutligen en middag förra fredagen. lite plock!
den här finisen höll oss sällis!
guacamole och hummus och ”pitabröd” (hehe blev typ frallor) bulgursallad oliver halloumi och till höger om den: saganaki! så god stekost som liksom nästan blir som friterad när en steker den. tips tips! 

det är oktober igen

 
och när en vill göra och hinna allt och det enda en kan plocka bort eller nedprioritera är sig själv för det är det som kanske inte märks av de andra och kanske måste en sluta upp med ett när en stressar och börjar det brinner bakom ögonlocken som kanske faller fastän en inte vill och det är inte ens viktigt varför får det som känns styra så mycket det är inte rationellt jag vill också höra jag försöker lyssna 
 
djupt andetag ut. byt ut en mot jag så har vi det där det som känns just nu. ojojoj jag måste sova. nu. hej <3