en blogg

ska hålla mitt nyårslöfte idag med men fick den starka känslan av att allt är för intimt. ni kan tänka att essensen av det jag ville säga sammanfattas i blogginläggets rubrik. och! vi hörs i morgon igen.

jo tack bra. vi körde varv efter varv efter varv inne på stadion i går efter nattning. mäktigt skida på en olympiastadion. snabbt går det inte. men på en olympiastadion kan man låtsas. fokus för dagen var att ramla (iallafall för mig). vissa kanske skulle bli nedslagna av detta men jag tänker att det är något bra. det betyder att jag inte längre har den respekten att jag inte vågar. att jag inte är rädd. OCH jag får öva på att ta mig ur vägen och upp vilket kan vara bra sen i ett lopp. det var faktiskt första gången som det kändes ganska naturligt att ha längdskidor på för mig.

soffe och maskinen som möjliggör vår träning. försämrade vår sista varvtid avsevärt med denna bild MEN som min mamma säger om man kör långsammare så tränar man under en längre tid och det är också bra!

efteråt på läktaren:
hej! hur gick det?
ja comme si comme sa sa soffe.
ja för mig med sa han.

vi snicksnackade lite. han hade skidkläder som såg ut att vara kanske tidigt nittiotal. ett vänligt och uppmuntrande lugn. jag gissar att han nog är eller varit en lärare. vi berättade vad vi ska ta oss an men att vi ju bara är helt nybörjare och målet är att bara ta oss i mål.

”bara ansatsen är beundransvärd”

det tyckte jag var fint. ska ta med mig det. och börja säga det.
gör en ansats.

ps. soffe sa att hon läst min blogg och tycker jag ska smöra lite mindre för marimekko och lite mer för skidsponsorer. nån som kränger ullunderställ eller stavar? citat ”vår nya livsstil. vi kan inte ha skit”.

en flikar in med kommentarer om hur den ska gå. en kommer på nya saker att göra varje gång ett känt koncept stöts på. matar mamma med en fiktiv macka och smackar. bjuder mamma på sin napp

vi släcker lampan vi säger god natt

en på varsin arm. en som på låtsas gör en snark. en liten fot som vickar på min handflata. en hel person som klättrar över mig för att vicka på sin syster. lyfts tillbaka. en på varsin arm.

ett ansikte borrar sig in i min vänstra armhåla. en suck från höger. en suck från vänster. en rycker till. en klättrar upp gränslar min mage ropar ihihihiiiiiii och rider någonstans men inte in i drömmarnas land.

så. drar ner i en kram.
nu ska vi sova.
håller still. håller om.

smackande läppar.
en sväljning.
räknar för mig själv. kommer de ha somnat på 100? någon rör sig och jag börjar om.

en liten sätter sig upp ser sig om och lägger sig igen med huvudet mot fotändan.
min tunga arm och hand på den lilla bröstkorgen. en mjuk fot trycker mot min hals. haka. mot mitt ansikte. landar till sist under mitt bröst.

tyngden från ett huvud på min vänsterarm. rörelsen från en andning mot min högra hand. små mjuka (riktiga) snarkningar.
annars är det tyst nu. en på varsin arm.

och jag.
både tyngdlös och grundad
total jämvikt