den här dagen. säkert närmre en halv meter djup snö och oändligt djup sorg.
som om jorden bara nej sluta nu såhär kan ni inte göra och försökte bädda in oss under det vita mjuka luddiga för att stoppa om. det hjälpte lite för mig i varje fall. på vägen till jobbet blev jag så barnsligt glad av att pulsa fram i den snön. det var ljust och luddigt och tyst och alla påbylsade människor ser så gulliga ut att jag nästan glömde bort att
nej jag blev påmind så fort jag kom fram något annat samtalsämne finns inte.
tänker på artikeln med rubriken »så pratar du om trump med ditt barn«. en katastrof. en krissituation för småbarnsföräldrar att hantera.
och när två sidor påvisar problem men inte kommer med en klipsk lösning bara smutskastar den andre då vinner den som skriker högst och har kuk.
hur vi lever i våra egna små bubblor. det här att du bara får se de nyheterna du tidigare klickat dig in på gillat delat. att du aldrig behöver mötas av det som är jobbigt och vaggas i din trygga bubbla av bekräftande åsikter.
nej det är klart att vi aldrig trodde att trump skulle vinna för vi omger oss av människor som inte heller vill se honom vinna. läser medier som inte vill se honom vinna länkar satiriska memes eller ritar karikatyrer av honom. får massa likes men vänder ingen.
jag tror att det viktigaste i den här tiden av matematiskt kurerade informationsflöden som bara tröstar oss i stunden klappar oss själva på axeln gång på gång är att när du faktiskt möts av sexismen rasismen idiotin att du faktiskt kan säga att nej. jag håller inte med dig. jag tror att någon utanför kan spräcka en annan persons bubbla. i varje fall sticka ett litet hål och visa att alla tycker faktiskt inte som du. överallt delas det att om vi unga om bara vi fått rösta då! då minsann! jag är bara rädd att saker och ting normaliseras än mer om vi tror att det kommer hända automatiskt
nej jag slutar nu. ska inte försöka hitta på fler fyndiga likheter mellan de massiva mängder snö och det fruktansvärda beskedet jag vaknade till.
för ett tjockt mjukt lager av det vita har ingenting att göra med den där oberäkneliga fascisten. förutom att de båda två gör att den här dagen kommer jag minnas