vi kunde inte gå och lägga oss var tvungna att vänta tills det blev lite svalare. sover platt på rygg och utan täcke. det är helt öde när jag går min vanliga tid på morgonen. nåt är fel på min mage och min hjärna är långsam. det brinner i hela sverige. det är högsommar ute och jag måste vara inne (det kanske är bra). men ett steg förskjutet känns det som
två dagar på rad har jag ätit på restaurang med smårätter att dela och mina lår har klibbat ihop sig. efter en vad som kallas tropisk natt måste det vara is i kaffet på morgonen.
jag får svettfläckar i armvecken vet tydligen inte hur jag ska klä mig och visste inte att jag kunde få svettfläckar där
på eftermiddagen också. ingen är så dum att den är ute och går flera hundra meter utan chans till skugga utom jag som är på väg hem från jobbet. det blåser och känns som en fön mot min nacke. jag blundar då och då för det får det att kännas skönare att gå. katarinavägen har aldrig varit så lång. tack gud för vår svala trappuppgång. när jag kommer hem tar jag av mig alla kläder
jag och jane ligger på mattan det går inte att vara någonstans där något rör mer hud än nödvändigt. hon ska flytta hem igen i morgon. sista natten med katten och hon orkar inte leka inte jag heller
antingen har vi fått en ny granne eller så har vår granne ett nytt piano. egentligen borde vi inte ha fönstrena öppna för luften utanför är varmare än den inomhus men det är väldigt fint med kvällskonsert från vardagsrumsgolvet
