en blogg

att ha tid = att vara fri = att vara rik

man kan köpa sig all tänkbar bekvämlighet. och pengarna kan bli en evighetsmaskin. på hög kan de växa i sin egen mylla och bara av sig själva ge dig tid. du behöver kanske inte ens jobba? pengarna kan jobba åt dig. göra all din tid till fri tid.

”de är FÖRTJÄNADE.”

studier visar att man inte blir lyckligare efter 50 000 kronor i månaden. vart är det alla vill?

”ansträngning ska löna sig”

säg det till den som inte tjänar pengar på andras tid. som bara har sina egna arbetstimmar att disponera och inkassera. arbetarrörelsen blir hånad av statsministern på första maj och han skickar ut dig som jobbar med det allra viktigaste för att du tjänar för lite på din heltidslön.

det är svårt att tjäna pengar på människors behov av omvårdnad. om du inte är den som köper upp verksamheten och effektiviserar den. ja en idé är att få de som jobbar för dig att tvingas hinna med mer på tiden de får samma betalt för.

vem har tid att ta hand om sina egna äldre? en jättebra affär.

jag blev utvald att vara med i enkätundersökning från statistiska centralbyrån. det handlade om digital styrning på jobbet. ”blir dina prestationer övervakade?” ”får du dina arbetsuppgifter via digitala verktyg?” för min fria tillvaro som frilansare närmast komiska frågor. så tydligt vem som tilltalas. det finns de som jobbar och sliter och det finns de som jobbar och sliter. de finns de som får sina arbetsuppgifter i takt med hamburgersuget hos en bakfull och det finns de vars minuter övervakas när de hastar mellan hembesöken.

när teknologin frigör tid och behovet av arbetskraft minskar. ska det bli tid till min familj? eller mer pengar till en redan rik?

en miljon sekunder är nästan tolv dagar. en miljard sekunder är drygt 30 år.

jag tänker på alla dessa pengar. de som ligger på hög. som någon form av digital lägesenergi av ettor och nollor som väntar på att puttas över kanten. falla accelerera till rörelseenergi. bli tid. bli liv.

tid med sina barn och åldrande föräldrar. tid att utöva sin hobby. ta en kaffe med en vän. tid att ta hand om sin enda kropp: att laga god mat och träna den och vila den. tiden till allt det ligger där. som ettor och nollor på ett bankkonto medans vardagarna inte går ihop.

som småbarnsförälder och egenföretagare som inte stämplar in utan väljer mina egna tider är min ständiga tanke: hur får folk som är anställda det att funka?

jag röstade idag. valde ett parti som tydligt vill föra en långsiktig politik med perspektivet många generationer framåt. för tid som rinner ut. när den biologiska mångfalden minskar och bina inte räcker till. när vädren skiftar snabbare och vildare. då kan vi inte äta de pengar vi tjänat på reduktionsplikten.

ett parti som (som ni förstår efter denna harang) driver sakfrågan om 6h arbetsdag. men som framför allt besitter en människosyn värdig en demokrati. vi måste göra det tillsammans. (även om jag ska erkänna att jag kanske främst röstade för min egna familj när jag personkryssade en ”funktionhindersexpert”)

okej jag ska sluta. måste bara länka en text av karin pettersson från igår.

och sen landa efter mitt svammel om tid. i en seriestripp av nanna johansson från 2016. nu tio år senare är vi definitivt på steg 6. nu i dagarna. vi snuddar på steg 7. utnyttja er rätt. icke-demokratiska krafter kan utnyttja ett demokratiskt system men inte tvärtom när det blivit för sent. man får inte glömma varför vi läste historia i skolan.

när inte längre underdogs-rollen kan ikläs
(för man sitter på makten)
ändras tilltalet
ofarliga
oförargligt uttryck
närmast barnsligt
vi har mjuka röda nostalgiska bokstäver
och här kommer vår gulliga lilla maskot
surr surr
allt är ditt fel
surr surr
du måste ut ur landet
surr surr

när det enda biet som är kvar är SDs gulliga maskot

min dag började med att jag blev utelåst. jag hade sprungit med ola i vagnen för att lämna honom på förskolan och skulle bara hem och duscha snabbt innan jobbet. så hade jag fel nyckel eller så var fel lås låst.

men hade det inte hänt hade jag inte fått 20 minuter av att gå upp på skinnarviksberget och låta mina ögon sträcka ut sig samtidigt som jag tog ett telefonsamtal jag skjutit upp. inte hade ni heller fått se den ljuvliga bilden av ett kastanjeträd som inlägget började med. och jag hann ändå till mitt första möte.

ja vi hann till och med förbi svedjan och unna oss en varsin cappuccino och en kanelsnurra att dela på vägen till kontoret.

regnet öste ned idag. jag gick ut i det. åkte tunnelbana och båt och stegade in på kryddhyllan på gröna lund med alice och med andrea.

vi drack bärs. talade om myntrör. talade om politik. talade om åldrade. solen kom tillbaka!

en alldeles särskild känsla att vara på gröna lund. det fanns en tid i mitt liv när jag var i tidiga tonår om ens det och hade guldkort. grönan var vår bakgård. killarna i 96-jeans och vaxhår står inte längre i kön. popexpressen finns inte ens längre. den smälta cheddardippen från mexican corner är fortfarande lika god. spökhuset är jättelitet.

sen såg vi en original rocker. som så många september vad det känns. som andrea sa tänk att vi fortfarande följer vart han än går. man kommer instant tillbaka till sitt tonårsjag. och det är alltid lika bra.

ville minnas att jag sett markus krunegård några dagar innan val på samma plats förut. med brinnande ord till mänsklig värme. andrea sa att det var för fyra år sen. jag sa att det var 2018. visade sig vara inför valet för tolv år sen.

tiden och livet passerar. vissa saker är bara samma och andra förändras. man märker det inte direkt. men så går tid och allt är annorlunda. idag hade markus bjudit in mona sahlin. hon höll det brinnande talet. talade om att det farliga är inte fiendens ondska utan vännens tystnad.

och jag hittade min blipp som varit borta.

jag började se statsministerduellen på svt och johan var tvungen att gå ut ur rummet för han inte orkade. då satte vi på ada berger möter annika norlin istället. i ett naturreservat vid en öppen eld i ett snötäckt landskap sitter en regissör och en författare och låtskrivare och samtalar. som ett tvärtomprogram. jag rekommenderar.