lämnade pia och promenerade från fridhemsplan till jobbet. så vackert att se isen spricka från västerbron. känslan är att allt SYNS för mycket. kan liksom inte gömma sig. vill vårstäda mig själv.
uteserveringen har öppnat för säsongen. man blir i kontakt med kvarteret. alla gulliga hundar som promenerar förbi. ibland har man dörren öppen och solen ligger på. funderar på hur man skriver en skylt på bästa sätt? ”hundurinering undanbedes.” ”rasta inte vovven där vi går!” ”hej hund! kissa gärna men inte just vid vår dörr.” ”hunden! pissa inte ner vår entré!”. tänker inte hundägare på att någon ska gå in i en port när de rastar den där? ärligt. eller struntar man bara i?
och mitt i sollunchen kom ett sms från förskolan och jag fick åka och hämta sjukt barn. hur sjuk? vägen hem var en kamp. en fas en fas en fas. faser går över. tänker på de andra små barnvagnskaravanerna jag passerat i veckan. med föräldrar som försöker köpslå eller som bara står tysta bredvid och väntar ut ett raseriutbrott eller som (min vanligaste style) går bärandes på ett ursinnigt barn under ena armen. alla ser ut att vara i tvåårsåldern. vad vi kämpar. när vi kommit hem och lugnat oss kunde vi bygga ett otroligt torn.
slutligen: jag drack en god läskande och nästan lite salt öl när jag stod och stekte middag.
och det var allt för i dag. hörs i morgon! glad fredag!
vilken bra present!