en blogg

gasolgrill och lohmanders bea
en underbar infinitypool från biltema
pia kör traktorn med sin morfar
pojkarna hittar (de i år väldigt få) hallonen
pringa upp för åkern
pringa ned
naturen är vild
en ask tas ned
sågas till portionsbitar
skall klyvas till ved och inte rasa på hustak eller elledningar
ingen man skall vara rastlös
det var här på scen vi hade dansshower med 2 kr inträde när vi var små
nu håller min äldsta hennes bebis i sin famn
och altanen har byggts ut
nybliven tvåbarnsmor fanny får sina två
minuter av njut

fanny nu vänder jag mig direkt till dig. jag vet att du är här. du skall ta dem och aldrig ge bort dem när tillfället kommer. de är dina

hade fått på mig hela övriga utstyrseln. springkepan och nya korta tightsen med fickor. satt upp håret. det var då jag upptäckte att springskorna måste var kvar i hallen på landet.

men jag hade sett fram emot den här rundan. tog mina gamla trailskor (från innan graviditeterna). en storlek för små och väldigt hårda för asfaltslöpning. trångt och stumt tillbaka i stan. det hade kunnat vara en träffande metafor att känna sig instängd eller vad vet jag. men faktum är att efter en dag av att ha klivit runt på tomter i villaförorter söder om stan (där man kanske också har gångavstånd till vatten och det är naturreservat vid knuten) så är känslan att det inte finns någon utsikt som är mer vidsträckt än den på min tur med hela norr mälarstrand i guldljus. där jag kan blicka lika långt framåt. jag återkommer till: vad är det jag får där som inte finns här? hur ska jag (som är så bra på romantiserande) ens kunna fantisera att någon plats är bättre?

ja ja jag upprepar mig. framåt framåt. jag tog mig runt hela söder. tårna domnade och jag kommer säkert ha en blånagel men det kändes otroligt bra i resten av kroppen. sålänge fortsätter jag använda mina ben till att kuta UNDER broarna som tar alla bilar ut mot förorterna. jag duckar dem.

sitter i passagerarsätet och johan kör. vi åkte efter middagen. pyjamas och välling i bilen. inte riktigt framme. en olycka orsakade köer och vi hade till och med gått snabbare än vi körde en bit av sträckan. nu har det lossnat. månen har gått upp på högra sidan och det som är kvar av dagen är bara en strimma turkos i horisonten. det är mörkt nu. man tänker på att motorvägen inte är belyst.

vi har varit borta i över tre veckor och det är som att jag blivit besatt av tanken på min garderob hemma. inte det att det är något specifikt plagg jag längtar efter nej jag packade bara inte så bra och har verkligen tröttnat på plaggen jag haft med mig. och det har fått mig att tänka på min garderob. kliar i fingrarna att rensa den. vet att jag har så mycket kläder jag inte använder men inte heller gör mig av med pga någon form av affektionsvärde. känner mig redo att uppdatera och rensa hårt. en in minst två ut skall börja appliceras. jag vill ha många färre plagg för att få överblick och istället kombinera på olika sätt.

längtar också efter min säng. och tänker på de små som snusar i baksätet. att de ska få vakna i sina sängar i morgon. tänker vad mysigt det ska bli å deras vägnar.