det är en perfekt syssla att lyssna på podd (idag: dumma människor) och sy och dricka ett glas rödvin. kjolen blev dock inte klar så jag har inget att blogga om tänkte jag nu när jag plockat ihop och det var dags.
sen slog det mig att det är väl just det jag har. det är inget självändamål att saker som dokumenteras för allmän beskådan på något sätt helt måste återspegla hur saker och ting ter sig i verkligheten. men eftersom kjolen inte blir klar på en sittning kan jag ju lika gärna visa hur det går under tiden? visa att det tar tid.
jag tror jag suttit med den vid tre kvällar innan denna och idag var det första gången på flera veckor. jag har varit så trött när barnen somnat. och ofta känns det inte värt att ta fram för man vet att processen att plocka ihop och plocka tillbaka är lika lång eller kanske längre än tiden man ens orkar hålla på. men så är det det. värt det. bara den lilla tid man orkar. för det blir ett litet steg framåt i processen.
ta fram det jag ska utgå ifrån och fundera hur den ska se ut. det är en kväll. att våga börja klippa ut bitar en. och att sen pressa på valda delar där det är viktigt att passningen blir fin. en till. idag började jag sy ihop delar.
det jag syr är en kjol av två gamla marimekkoskjortor som hade gjort sitt. den blå köpte jag på marimekko-outlet för 11 år sen när jag och johan var i helsingfors och den röda har jag köpt second hand någonstans för kanske fem? sex? år sen. möjligen på lata pigan när jag tänker efter. jag ska visa bild från den kvällen jag började med kjolen:
revor i armveck och kragarna var slitna och men bomullen är mycket fin.
från öppna dörrar hör jag de olika personerna i min familj snusa. det är tur de inte är lättväckta. spelar upp scener i mitt huvud där en granne kommer och knackar på och ber mig vara tyst och i fantasin är mitt svar men när tänker du att jag ska göra detta annars? men ingen knackar på såklart. väggarna som angränsar till den av våra grannar som är lättstörd är i andra änden av lägenheten.
fråga EJ hur jag gör eller om mönster ty detta är min ritning (och jag har frångått den redan på 3 detaljer).
men grundidén (som var att använda knapparna och knapphålen på skjortorna för att få till någon form av dubbelknäppning som öppning i fram) består. alltid bra att använda sig av de detaljer som finns sen innan när man syr av gamla plagg.
problem dyker upp när man syr med begränsat tyg inget mönster och utan mått. t ex behövde jag i dag skarva bitar och prova ut insnitten som jag fick sy om två gånger. detta kommer inte att synas sen i det färdiga resultatet och känns kanske inte som det tog mig framåt men det behövde ju uppenbarligen åstadkommas som ett steg i att kjolen ska bli klar.
jag sydde ihop de pressade långa smala bitarna som ska bli snörena (efter att ha behövt spola på ny undertråd efter att den tog slut mitt i sömmen på den sista). de kommer knyta ihop kjolens framdel med resten av kjolen och blir förslutningen. men sen gav jag upp.
känner att jag verkligen VERKLIGEN tränar min reseliens i detta projekt. jag gör noga. inte snabbt för att det ska bli klart. tar med mig ett råd som louise gav mig när jag började sticka: repa alltid upp. känns som i linje med mina värderingar som jag så ofta inte lever efter. långsiktig njutning framför snabba kickar.
jag får fortsätta en annan dag.
bar jag idag! när jag påskpysslade med barnen och bar de båda + en vagn 6 trappor ner och up (hissen var trasig) och hängde hemma hos min pappa och bowlade med barnens sysslingar och kusiner och tillhörande vuxna.