det börjar dra ihop sig kanske en skulle kunna säga. i morgon och övermorgon har vi presentation för våra slutprojekt och i mitt och sofias fall är det ju framtidsarkivet. i dag har vi slipat på presentation på sofias innegård och pillat på hemsidan med johan som kodar åt oss (tack babe <3). vi tackade med tacos för tre. har vi tur kan vi hämta framtidsarkivsboken från tryckeriet i morgon annars får vi presentera med digitala mockups. hoppas hoppas.
oro. det känns som att allt jag pratar om med alla hela tiden nu är att jag inte känner mig som mig själv. det är en läskig känsla. så vilsen den här världen är så stor och läskig och jag drömmer mardrömmar som är vardag blandat med världsproblem och det är extremt obehagligt.
jag hann i varje fall plantera om alla mina växter här hemma den här helgen och de verkar må lite bättre nu. kanske hoppas så smittar de mig med.
ISA
jag tror det är rätt vanligt ändå att känna sig sådär lost och förvirrad när något stort i livet är påväg att ”ta slut”, eller vad man ska säga. Som skolan för dig. det blir osäkerhet och man har inte riktigt koll på framtiden. Kram ialalfall, var snäll mot dig själv, kramas mycket och försöööök att inte måla upp massa onödiga orosmoln <3
Erika
Oron kommer gå över, krama om växterna och vänner fram till dess <3