det är hösten bara

det är hösten bara. den senare delen.det är hösten bara. den senare delen. det är hösten bara. den senare delen. det är hösten bara. den senare delen.det är hösten bara. den senare delen.

äsch det var inget särskilt bara något som slog mig.

till exempel det att listorna som bara strösslas ut ur de flesta bloggar jag läser är ett hösttecken. kanske har fler än jag lite svårt att pynta sina liv och polera dem och visa upp vid den här tiden? en mall är lättare det går som på rutin också (för mig i varje fall)

tänker en del på det här med relevans och tid och prioritet. vad vill jag göra? en (ja jag skriver lite mer allmängiltigt nu för jag tror att det inte bara är jag) vill på något sätt vara lite av varje och bra på allt och jag (nu går jag tillbaka till det här mer snäva) tror inte att det är nyttigt alls faktiskt för mig att försöka med det. en blir ju bara så bra som du ger det tid. 10 000 timmar visst är det så? så lång tid det tar av övning? så jag försöker vara mer selektiv med min tid och vad jag ägnar den åt. vad är relevant för att ge mig inspiration vad är relevant för att behålla lusten.

min blogg som gick från personlig dagbok till någon form av måste och nu ska jag justera tillbaka den lite tänkte jag. blogga om sånt som gör att jag inte kan bärga mig för att visa eller skapa. så får det bli. annars blir den bara ett orosmoln och av sånt kommer väl inget gott.

jag tänker på vad jag ser fram emot. just nu att jag och johan ska åka till yasuragi och sen utcheckning på veckodag hoppas det bara blir vi där ingen annan. jag ser fram emot att dansa till nittiotalshits med andrea. jag ser fram emot att ekollonens svansar till rötter ska leta sig ut längre och hjälpa de små liven att ta upp näring så det i sin tur kan bli små gröna kvistar. nästan alla jag plockade hemma hos agnes och martin har spruckit upp nu och börjat få en sån. en svans.

men lite också på personlighetstyp. regnet är inte så hemskt om en inte försöker fly det. det är sant. japp jag insåg i veckan att jag är/har blivit en sådan som kan luta upp huvudet mot himlen när jag glömt paraplyet. carpe diem och hösten och så vidare. vill en pynta och polera sitt liv och visa upp kanske en faktiskt lär sig själv också och det blir inte bara pynt (och det är naturligtvis lättare att pynta om en inte bakfull behöver göra sin flådiga frukost själv utan har en kärbo som i kombinationen rastlös morgonpigg och snäll bara ger en livskvalle<3). jag läste någonstans att vissa människor har tendens att njuta lättare. dessa är även människor som har lättare att bli beroende. jag är nog en sån.

äsch det var inget särskilt bara något som slog mig.

13 kommentarer
  • L

    jag tycker så mycket om din blogg!

  • Ellen

    Känner mest <33 över hela detta.

    Tror det är så himla viktigt att vi gör sådant vi vill, inte tvingar oss när det skaver och känns lite fel. En del saker är ju såklart nödvändiga, som att betala en trist räkning eller så, men det finns så himla mycket annat en kan välja. Exempelvis välja bort personer som inte gör en glad, eller strunta i tvätten en tisdag om en är sugen på att dricka bubbel med en vän istället. Det gör mig lite ledsen att du känner att bloggen blivit ett litet måste, jag vill så gärna att du ska tycka att det är lika kul att skriva/visa som jag tycker att det är att läsa/titta. Vi är ju många som älskar detta lilla plejs! Tycker det är så fint att du vill hitta tillbaka till det lite mer personliga, göra bloggen till ett icke-måste så att den kan kännas sådär fin och kul för dig igen. Hoppas att du hittar den där känslan snart.
    <3

  • p.

    precis exakt så mest hela tiden just nu. att du sätter ord på känslor jag gått runt och haft ångest för, trasslar upp ett och annat nystan nere i magsäcken. kram på dig!

  • Lisa

    klart du ska blogg när DU känner för det!! inte kul om det är något som känns jobbigt och pressande 🙁 så konstig grej egentligen ju. envägskommunikationen. att skriva massa om sig själv och sitt liv och redogöra för vad man gör utan att veta vem som tar del av allting. tänker att detta gör det extra viktigt att själv känna efter hur/när/i vilken omfattning man vill dela med sig. puss och kram för övrigt asfin blogg!!

  • Agnes

    Du är klok som en bok fina fina du <3 love u

  • Alexandra

    Gud va du fick mig att le. Och ja, jag är definitivt en beroendepersonlighet – bevisades än en gång när jag började snusa. Igen. Och att jag inte kan sluta tänka på Honom fast jag verkligenverkligenverkligen inte får eller kan. Finns nästan en charm med hjärtsmärta också, right? Man kan intala sig allt om man försöker tillräckligt.

  • Cathrine

    Kære Sara! Jeg læser din blog med stor glæde – den og du er virker så dejlig og inspirerende. Jeg øver mit svenske, men forstår ikke alt endnu. Men jeg nyder din blog hver eneste dag, og håber og ønsker, at jeg selv kan bo i Stockholm en dag. Kærlige hilsner fra København

  • marire

    så fint, Sara. takk for at du skriver sånt som slår deg.
    <3

kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *