två saker som hänt en lärdom och en ovanlig

jag fick en liten alltså väldigt liten glasbit i foten. den kändes och skavde när jag gick upp på morgonen men gick inte att se. bara knappt att känna när jag försökte gräva fram den från trampdynan med en pincett. glas mot metall. den känslan gjorde att jag hittade den. men jag hann inte gräva mer och rusade till jobbet och den satt där kvar i ett dygn. nästa morgon var värken i fotsulan stor större störst. jag var tvungen att gräva djupare och ta en nål också göra en minioperation och till slut syntes blänket av allt harvande i huden. en liten kristall på min fingertopp stor som en kardemummakärna och det som gjorde ont var allt som jag själv skadat mig med

lärdom: skjut inte på att dra ur glassbitar det blir inte enklare eller mindre smärtsamt en dag senare.

så fick jag ett brev på posten. mitt namn prydligt i skrivstil på kuvertet frimärket stämplat i malmö och inuti en vacker text (till utseendet alltså innehållet var bara ett slumpässigt inlägg från denna blogg om en kommande lördag). alla korrekta skiljetecken var ditlagda och meningarna började med versal. ingen avsändare. det såg ut som någon skrivit med en reservoarpenna med lite platt toppen. jag vet inte om det är en grammatikpolis som till slut fått nog och rättat åt mig eller om det är ett obehagligt sätt för någon att säga jag vet var du bor. johan tror att någon bara försöker lära sig skriva skrivstil och min kollega att det är någon som mitt i allt glömde skriva sitt namn som avsändare och så blev det bara klumpigt fel. till dig som skrev jag antar att du läser nu med: vad du skriver vackert.

och nu sitter jag på en buss till mantorp. det är inte heller vanligt för mig att spendera en hel lördag där. och inte att ägna hela dagen åt att titta på bilracing heller. jag ska heja på min lilla kusin (hur blev du vuxen är jag alltså vuxen nu?) som gasar och styr varv efter varv på en bana fort fort. nu ska jag fortsätta färdas och dricka mitt morgonkaffe. hej sålänge