bara jag som vill att ni ska tycka synd om mig för att jag varit förkyld precis som alla andra alltså inget viktigt

(och foton från en rosa kväll för några veckor sen när stan inte var vit och frusen)

”jag blir aldrig sjuk”

naturligtvis bevisades motsatsen. det är så konstigt det här med att vara sjuk. sjuk på förkyld-sättet det vill säga. lite feber och massa huvudvärk och inga gångar i näsan att andas med. värken i musklerna. det är bara så orimligt att något som inte är farligt får en att må så dåligt? det är ju inget allvarligt och det kommer gå över men den är här i några dagar och hindrar en.

hindrar en från att producera. istället har jag ägnat senaste dagarna åt att konsumera. böcker tv-serier & päronsplitt. ligger på soffan och läser och tittar på serier om vartannat (ser om orkar inte engagera mig i någon ny).

i dag var jag utomhus för första gången på två och ett halvt dygn? det har varit snöoväder hela dagen. så otroligt fint att ligga i sängen och titta ut och se flingorna singla till en instrumental spellista som johan fixat ihop och som jag tjuvlyssnat på. men det var också skönt att andas iskall luft de hundra meterna till bageriet och lussekatten.

är en sådan enkel varelse jag. blir kär i livet och så pepp så fort jag börjar bli frisk (måste vara för att jag är så ovan. jag blir ju aldrig sjuk). vilket jag tror jag håller på att hända nu. ses i morgon onsdag och världen utanför mina trettiosex kvadratisar!

ps. jag vill tacka johan som tagit hand om mig när jag varit ynklig i dagarna tre. är så kär i dig puss tack igen.