sara tänker på tid och på att vi ska åka till mexico

jag fick en kommentar som uppskattade att jag inte bloggar så ofta. det var så jävla fint att höra och precis vad jag behövde. det finns ju miljoner och åter miljoner av poster att läsa som bara konsumeras och försvinner. knark-poster. flödena tar aldrig slut och de kommer ju i just den ordningen som gör att vi fortsätter lite till kickarna exakt uträknade (ok nu ska jag sluta state the obvious). jag vill inte att det ska vara viktigt här med en stor mängd och bestämmer mig för att vara lugn i att det här får vara en långsammare plats.

alltså jag ska inte göra det bättre bara färre. jag får inget av många klick. och dåligt samvete mår ingen bra av. jag vill visa det som är extraordinärt eller vanligt för mig men inte allt för vad skulle någon någonsin ha tid att göra om vi skulle se vad alla andra gör jämt? jag ska försöka bestämma mer vad jag ska göra av min tid för det är det enda som jag har.

jag vill ägna min tid åt lära mig nytt men det finns ingen annan som kommer hjälpa mig med det jag måste göra det själv. så jag ska avsätta tid varje dag bara lite som gör att jag lär mig något nytt bara lite. jag börjar med kodning för jag vill kunna få fram hemsidor exakt så som jag vill ha dem. och förutom det så har jag små grejer jag kommer på att jag vill testa och så skriver jag det på anteckningssidan på random vecka i min kalender så jag ska minnas det någon gång långt fram när de  kanske passar bättre.

sen så ska jag ägna min tid åt att simma. det är timmar spenderade på mitt sinne som flora sa till mig en investering i sig själv.

jag ska också ägna tid åt egna små projekt som bara är av glädje. det är viktigt det med bara skapa utan press och om det råkar bli bra så ska jag kanske göra något av det. jag vill komma ihåg att fotografera för kompositionens skull snarare än dokumentationens inte glömma att allt började där

det jag undrar är är det så här det ska vara att vara vuxen? tiden är så knapp och snart är den slut. så känner jag ofta. att livet bara rinner iväg. jag vill inte det.

jag ska ägna min tid åt att vara med mina vänner och min familj när jag är med dem.

som ni hör är det mycket jag vill fylla min tid med. i bland kan jag bli så stressad för att jag tycker att jag inte spenderat tid på just de här sakerna under en vecka men så tänker jag lite till och tänker att en vecka inte är representativt för ett liv för då skulle en verkligen behöva begränsa vad en vill göra med sin tid. ska en hitta en *balans* med ett magiskt mått med exakt så mycket av varje komponent måste en nog jobba i längre cykler så att säga.

så det inte blir för mycket. för det är viktigt med återhämtning också. så en kan vara en bra vän och kollega och sitt bästa jag för sig själv. om en ska spurta måste en stanna mellan loppen ju.

till exempel vill jag ägna min tid åt att resa. jag och johan ska åka till mexico i påsk. en lång lång strand och blå ocean och kanske till och men en sån där blå drink?

även om vi har bokat ett billigt guesthouse halva tiden för att kunna bo flådigt de sista dagarna så är det ångest i magen att göra av med alla dessa pengar som en sparat. men jag tänker såhär att även de 57 dagar som är kvar till de där 8 dagarna känns ju lättare och bara det är ju en investering. i sin tid. lägga pengar på att få längta!!! längta efter att få se mer av världen! vet inte vad annars jag skulle lägga dem på egentligen.

jag ska lägga min tid på att längta