camp höstglöd

nattåget onsdag kväll. mamma har bokat sovvagn i första klass så vi med säkerhet ska få en egen och blir förvånad över att inte en svit uppenbarar sig när vi öppnar kupédörren.

vi har med sushi och dricker rödvin i pappkopp. jag vinner mot mamma i tvåmansvist.

innan vi ska sova är mamma orolig att jag ska vakna av hennes diabeteslarm som låter som ett brandlarm när sockret blir för lågt. men det är inte det som gör att jag sover dåligt. hon har berättat om estonia och vår kupé är inte helt olik en hytt

varje sväng ska vi välta varje tutande ska vi krocka. varje knarr ska vagnen knäckas varje gnissel och kräng ska vi spåra ur.

just som jag somnat vaknar jag med ett hastigt andetag och hjärtklappning när tåget bromsar in. så är det genom hela natten. när jag vaknar för kanske elfte gången ser jag en liten föraning till ljus utanför fönstret när jag hänger ner huvet från överslafen. ett tunt snötäcke susar bredvid.

vi har en dag av vila för att få tillbaka förlorade nattsömnen. äta en galette och en crepe på ett creperie. bada basta. sen. efter tupplur till fyra:

fyra lager klädd. vi ska ut i snön och springa trailrun som ingen av oss riktigt vet vad det betyder innan. det är nog bra!

men jag älskar tydligen trail run. bäst är när man springer på smala stigar och bara ser till nästa krök så man inte vill ge upp bara se vad som kommer sen. och när man har utsikt över sjön och berget på andra sidan. sämst när man ser hela backen uppåt och den aldrig verkar ta slut. eller jag ångrar mig bäst är känslan efteråt.

tappar mobilen i badrumsgolvet och skärmen går helt i kras. för att citera mamma. ”men gud den gick ju sönder ända in dit. oj. den är verkligen helt trasig”

mamma har alltså bjudit med mig på en träningsresa. massa tider att förhålla sig till och vaggas av: mat på utsatt tid träning på utsatt tid. fjälluft. ordning och reda.

07.00. i yogasalen är det helt svart när vi börjar. vi vibrerar. jag är helt helt lugn och mjuk och. pigg? från liggande och när vi sätter oss upp och slår upp ögonen har det blivit ljust och hela sjön är framför oss. vid frukosten glöder fjället.

sen kör vi inner strength vid stranden. andas in och ut den kalla luften. händerna med fingervantar nerborrade i gruset på stranden på alla fyra och musklerna jobbar mot sjön.

”känn vinden mot kinden”

jag hör svalpet i stående meditiation med näsan mot vattnet.

innan lunch har vi gjort tre pass. och det finns inget ställe att laga en telefon i åre när det inte är säsong. inner peace-guden som gjort sitt kanske.

ångrar lite att fjärde passet inte avbokades. trött som ett as efter den inre styrkan (jag är svag som en tråd).

alla deltagare älskar tobias (dansläraren).
”ja men han är ju bara såååå braaaaa”
”man blir ju bara sååå glaaad”
”det är bara REN GLÄDJE”
”han får ALLA att kunna dansa”

ändå har vi halvt glömt halvt blandat ihop hela koreografin bara en halvtimme senare när vi försöker köra den på hotellrummet. det är yoga det är föreläsningar det är kajak det är promenad uppe på berget det är mer yoga. vi gör en basturitual i spat. somnar dödstrött och vaknar utvilad.

sista dagen ska vi avsluta som vi började: med en crepe med kanel och rörsocker och saffransglass innan våra sju timmar på tåget. jag säger jag bjuder nu!!! kortet säger medges ej!! mamma säger tanken var god!!!

spöar mamma i canasta (två gånger) på tåget hem. får låna hennes mobil att läsa min bok på.

jag funderar på om adriene har nån yinyoga. eller väldigt lugn morgonyoga. vad hette det där med yogavibration? och trail run ska jag testa det i hammarbybacken?

hände helgen? inga foton i min kamerarulle i telefonen. inga egna bevis. badade jag i åresjön (alltså gick i från långgrunt) när det var minusgrader ute? paddlade jag kajak och såg fjället från andra sidan sjön? gick vi för en liten snöig helt ishalkig stig upp till utsikten? dansade jag i en dansklass till carola?

jag känner i min kropp att det hände. sover som en stock. tack mamsen. ♥