supermånens fel

lyckades ändå sy ihop förra veckan så då gjorde jag en lista över alla projekt jag jobbat med och klappade mig på axeln vad jag är duktig som parerar så många samtidigt.

jobba kan jag!
mycket och snabbt röra mig mellan!
det är jag drillad i!

problemet är när alla personer ska nå en samtidigt i alla de där projekten och vill ha något av en samtidigt och så helgjobb och kvällsjobb för länge på rad och

ja det blev ett s k breakdown. tårar och bråk und so weiter

jag och johan sa stopp ingen får jobba kväll mer denna vecka. och vi ska bara vara med varandra ikväll. och jag jobbade hemifrån i sakta mak en förmiddag med min enda uppgift: att styra upp. skjuta upp om det behövs. strukturera planera. det gjorde det lite bättre. 

 fig 1: jag går till jobbet. med sladdhörlurar och tjocka ögon.

kändes dock nästan som ett skämt att lyssna på en pod om karriärslystna affärsjurister som jobbar 100timmarsveckor på promenaden till kontoret. solen sken mig rakt i ansiktet och HA hur kan man vara så dum?

kände mig nästan precis i balans när flora kom in vid lunch och hade med blommor till mig. då grät jag igen. vad skulle man göra utan henne

 fig 2. vackra tulepaner från flora

ja upp och ner det går upp och ner. start och acceleration och broms.

sen då. vi hade teorier:
min borttappade airpod
floras glömda örhänge
allt kan ju vara den magiska pusselbiten som satt saker ur rubbning

tror jag bestämt mig att det är supermånens fel.

 fig. 3. jag och johan påbörjar en kväll att bara ägna sig åt varandra

jag orkade nästan inte ta mig ut men jag sprang i det alldeles blå ikväll.
råkade sätta på musiken på repeat:
put your money on me
if you think I’m losing you
you must be crazy 

put your money on
all your money on me

musik som inte drar den PUTTAR
benen sprang ifrån mig
ökade ökade
all stress ut i floderna som är mina vener och artärer
lungorna som pumpar
jag som andas stort
vet inte om ljudligt för

I’ll put myself on fire if I find a spark

NYTT SYRE
NYTT SYRE

en otrolig musikupplevelse att så lätt bli rörd och samtidigt fysiskt fullständigt ta ut sig själv efter allt emotionellt och psykiskt påfrestande.

det är ju härligt att man känner åtminstone. 

sista fig.en: från årets bästa löptur hittills

och nu känner jag igen och är ja alldeles glad och lugn. i morgon efter jobbet ska jag och johan plocka upp sophie och carl. ha kontor från carls stuga på fredag och sen en hel helg tillsammans. det var nog ett halvår sen sist vi sågs inomhus och jag är så förväntansfull. blir det bara hälften så bra som i höstas och somras ja då 

puss och kram och ta hand om er fett ocoolt att glorifiera att jobba mycket.
sträva efter att vara ledig mycket.
puss igen 

19 kommentarer
  • Linda

    Ja fy fan vad okoolt det är att jobba mycket! En annan grej som jag känt är väldigt okool: multitasking. Alltså snälla nån ingen kan vara effektiv när det gör en massa saker samtidigt. Ta hand om dig!

  • Elin

    Hej Sara! Blir nyfiken på din springmusik!! Kutar du till egenkompad lista? Vore kul om du ville visa!

    Ta hand om dig!!

  • linnea

    heja dig och de runt omkring som verkar stöttat så fint! helt klart ocoolt att köra sönder sig. coolt att ha mod att säga stopp.
    vill också höra om springmusik! arcade fire nom, hade glömt bort nästa. tack för återfinnandet!

  • ante

    bäst är du<3

  • Flora

    den skönaste av helger ska ni ha.

  • Sofia Karlsson

    vila vila vila! behövde påminnelsen. tack! hoppas du måt bättre nu <3

  • Ellen

    Så fint skrivet, känslor satta i ord! Gjorde mig glad och igenkänning

  • Linnea

    Hoppas ni lyckas komma ner i varv och får en fin helg! Igenkänning på det här inlägget, även om det inte alltid är jobb som tar tid utan även relationer som är knepiga. Mycket ansvar.

    Jag är slutkörd men jag kör på non stop fem dagar i veckan och i två dagar av veckan så sitter jag bara och stirrar och orkar absolut ingenting. Rekommenderar absolut inte.

  • Julia

    Jag har nyligen börjat arbeta som psykolog och har därför en handledare som säger massa kloka saker till mig och försöker hjälpa mig på bästa vis och så försöker jag givetvis hjälpa alla mina patienter på bästa vis och säga massa kloka saker till dem. Min handledare upprepar om och om igen till mig att jag har en enda uppgift att klara av i yrkeslivet: att aldrig köra slut på mig. Ingen kommer att vara evigt tacksam för att jag ständigt multitaskar eller jobbar över eller klämmer in fler terapier och utredningar än vad jag har ork för. Allt jag gör blir sämre när jag har för mycket att göra, och det finns ju ändå inte någon som helst chans att jag kan rädda alla patienter. I min bransch, dvs vården, är ju behovet oändligt så jag kan inte tänka att jag ska anpassa min arbetsinsats efter behovet som finns. Och i ditt fall, som egenföretagare, tänker jag att det blir ännu knepigare för att arbetsflödet förmodligen är väldigt ojämnt?

    Och om jag går sönder har jag ju glömt bort att ta hand om den viktigaste personen i mitt liv (dvs mig själv hehe) och då har jag inte heller någon energi över till att ta hand om någon annan. En sak som jag brukar påminna mig om är ”när jag som absolut minst vill sätta mig ner och ta det lugnt så behöver jag det som mest”. Så då får man göra det. Stryka bort, skala av, prioritera om, ägna sig åt den viktigaste personen i sitt liv. Rent terapeutiskt brukar man ju ofta prata om prestationsbaserad självkänsla/överjagsproblematik (beroende på teoretisk hemvist) när man har en inre, strikt idé om att man enbart duger när man presterar, menar inte att det nödvändigtvis är helt träffande eller applicerbart på hur du fungerar, men om du känner igen dig så är det ett vanligt fokusområde som man kan arbeta med i terapi.

    Jag hoppas att din helg blir superfin, kram!

  • Ulrika

    ett så fint inlägg, sådan nerv i hur det är skrivet. (och viktiga ämnen förstås.)

  • Linda

    Julia, vilken oerhört klok kommentar!

  • Linda

    När jag var ny i arbetslivet sa min kollega och då mentor (nu vän): Ingen kommer tacka dig när du är utbränd.
    Den lilla meningen har hjälpt mig hålla balansen många gånger.

  • Lulu

    Som en fd affärsjurist som pressats till att jobba 120h veckor så måste jag nog framföra att för de flesta av oss handlar det inte om att vi är dumma eller några ekonomiska drivkrafter (som de flesta förstår är timlönen bedrövlig). Tror det är hungern på ny kunskap i kombo med att vi alla är insecure over achievers som gör att vi accepterar dessa förhållanden. Vilken podd diskuterades detta i?

  • erica

    krya på dig!!!! hoppas du haft en gosig lördag! + fan vad snygg frisyr din kille ser ut att ha, vill klippa mig exakt likadant

  • elin

    åh, var det the struts? så bra <3 kram och heja dig!

  • Kristina

    Takk <3

kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *