saker bara sen sist

köra någonstans utan gpsen. memorera en väg bara låta huvudet jobba lite. minnas. inte bara få instruktion.

jag skulle skriva att vi skulle sälja lägenheten
jag skulle säga att vi sålt den
jag skulle säga att vi inte köpt något nytt och att just då var allt möjligt
på ett bra sätt
inget bestämt men allt möjligt
vi kan flytta var som helst
det kändes inte ens jobbigt att inte veta
bara spännande
jag skulle skriva att vi köpt en lägenhet
nu får jag skriva att vi packat ihop vår
en vecka står vi utan
nu är inte nu längre
vi är inflyttade sen två månader
man ser soluppgång över hustak från vårt frukostbord
(men inte i november. här finns ingen sol)

minns kommentarerna på de första inläggen från när jag skrev om när pia kom till oss. hur vissa har stannat i mig. varit en så stor tröst. någon skrev ”Det kommer komma en annan väg som ni kommer ta er fram på säkert och fint, kanske inte alltid helt enkelt att navigera på den vägen men ni kommer ta er framåt.”

tänkte på det varje gång när jag cyklade till jobbet i våras och jag var tvungen att ta en lite längre väg för den vanliga vad avstängd. att vägen kan vara längre men har man inte bråttom kan den vara så vacker. vackrare och så lugn. den hade inte en lika brant uppförsbacke men en längre. och en jättelång nedförsbacke. och man ser sånt man annars inte hade sett.

pia börjar förskolan. så stor nu. går på förskola och allt. har sin egen plats och en tofs i håret eller ett nytt tecken hon lärt sig när vi hämtar.

vi får besked från försäkringskassan. vi ska få extra bidrag för att vi har ett utökat föräldrauppdrag kan man säga. vi har ju inget annat att jämföra med men att få det så svart på vitt känns så sorgligt konstigt.

har jag berättat att jag och sofia gör alla våra jobb ihop nu? det har jag nog inte. har sofia långt bort i frankrike men på min skärm och i mitt öra och in och ut i våra dokument varje dag. 

vi har flyttat alltså
”södermalms östberlin” som en granne kallade det
ja säkert
vi köpte en lägenhet för över sex miljoner i ett miljonprojektshus
vi gentrifierar i realtid
ansöker om bygglov att få göra en öppning i en bärande vägg

vi har en vägg som bär
vi har ett barn som finns och som är glad och som trivs
vi har tillochmed ett till litet liv i min växande mage
jag börjar se botten av min inåtnavel
jag har en träningsapp
jag har en instaapp
lika plötsligt som huggen i livmoderns ligament när jag reser mig eller nyser
lika plötsligt ett barn som skakar av chock
alldeles dammigt på ett sjukhus

vi har inte flyglarm