ovanligt fin fasad. ett barn av min tid när jag tar upp telefonen och just ska ta en bild när jag ser alla gula skyltar. hoppas inte kameran som pekar tillbaka på mig tror jag hann fotografera ett skyddsobjekt.
jag fick inte ta bild på polishuset men i mitt nya pass kommer man att se i mina ögon (under mina ögon möjligen). hur jag den 27 februari glömde ta med de gamla passen och fick hasta hem.
ringa jag kommer bli sen
ingen svarar
smsar jag kommer bli sen förlåt och tack. iväg och hämta och snabbt ta oss till passexpeditionen.
kanske kommer man kunna ana (efter hämtning nummer två) en kropp som spjärnar som en ostbåge. som inte går att sätta fast och som bara försöker ta sig ut vagnar. hur jag blir övermannad av två som är hälften så stora. hur en granne måste hjälpa mig in och upp. bajs och slask och sand och blöta overaller och snor och salta tårar.
men man kanske också ser. att genom kökets ventilation kan man höra att det är andra små som också har stora känslor idag. att det känns lite mindre ensamt.
när man bara gör och gör och gör
skrev ett sms till johan (mitt i det värsta)
jag behöver en drink ikväll
fick ett svar
det ska du få
fick ett till svar
det ska du få
och här är vi nu
Sanna
”att genom kökets ventilation kan man höra att det är andra små som också har stora känslor idag. att det känns lite mindre ensamt.
när man bara gör och gör och gör” gråter vad fint uttryckt!!! ”När man bara gör och gör och gör”. Rakt in i hjärtat, sparar det där för behövde göra allt det där. Tack för att du delar med dig och att du skriver så fint. Tack tack tack