jag känner bara att jag vill ha en ny kaffe hela tiden

du kanske behöver ta lite luft? säger flora och när jag tittar på henne så säger hon: det var inte det du ville höra.

men när jag tänker på hur carl (som vi hyr rummet av) brukar ta en cigg och sin kaffekopp och gå ut och ta en paus så lockar det ändå lite. gör en poddkaffe tar på mig kappan och skorna.  går till utsiktsplatsen bakom huset mot pålsundet med koppen i hand. skvalpar kaffe på byxorna för jag går för snabbt och koppen är för full. det måste se så fumligt ut. inte alls njutsamt när jag stannar i steget och slurpar i mig hett kaffe snabbt för att slippa spilla mer.

och sen står jag här bara och stirrar med min kopp. norr mälarstrand på andra sidan. stadshuset. is på vattnet och börjar tänka på att jag läste en rubrik om någon som gått genom isen. spanar efter om jag ser någon. i kanske tre sekunder. usch så naket att bara stå och tänka att man ska göra ingenting. himlen och marken är vit men snön är ful.

det rycker i mobilnerven. jag skulle inte hålla på med den. jag ska stå här och jag ska njuta av lite frisk luft och av min kaffe. på 2 minuter har jag druckit upp den. och nu fryser jag om fingrarna. att ta en bild räknas inte som att scrolla.