dagens höjdpunkt: när vi alla fyra satt nära på en dubbelsits på en fullsmockad transferbuss på CDG. johan sa: här har man allt man behöver och jag har aldrig känt något sannare.

de sov på mig från varsitt håll. varje gång jag flyger tror jag rent rationellt att min flygrädsla blivit lättare. jag tänker logiskt. risken är minimal. likväl hamnar min kropp i katastrofläge. jag vill hålla om barnen som om det är nu det tar slut. jag vet ju att det inte finns någon reson. isåfall borde jag inte åka bil. det värsta är när det lyfter. i min hjärna slår stjärten på planet i marken varje gång. landa är skönare. då är vi närmre och närmre marken. så konstigt med kroppen. svindeln.

VI KOM FRAM. sofia hämtade oss. ola öppnade sin famn. b och pipen gjorde kullerbyttor ihop. e och ola kastade grus.

lattjo hade handlat frukost och enkel middag till oss. när de sagt hejdå så utfodrade vi oss och satte barnen i badet. jag satt på en stol bredvid och åt chips. de fick äta chips i badet. ola höll chipset under vattenstrålen. johan var tvungen gå ut av stress. haha. jag hade lite så semesterfeeling.

vi är här! en vecka! och hälsar på sofiafamiljen! i morgon ska jag och sofia välja ett par pantonefärger FYSISKT IHOP och sen ska jag bara glida runt med min familj här i biarritz. faktiskt ska jag aktivt försöka tänka på att inte maxa denna vecka. får se om jag kan?