idag åkte vi från ena änden småland till den andra (igen). norrut denna gång. halvvägs hem. vi tog en ny väg. stengärdsgårdar. pratade om hur de flyttade sina stenar för att få till en bit odlingsbar mark. johan tyckte på ett sätt det verkade lockande. kanske inte när man måste. kanske bara om man är medelklass på 2020-talet.
vi såg en skylt (på symbolen en skidlift och café) och sa vi provar. vidsträckt utsikt i småland det har vi inte ofta. inte van se tallarna från ovan. men alla dessa menyer och prisskyltar jag blir tokig!!! förpestar min åsyn. att estetik från chat gpt är en så stor del av den visuella kulturen på mina sommarstopp. det är nödvändigtvis inte det visuella i sig så mycket som mina åsikter om avsändaren (och möjligen användaren?). men påmind blir jag.
handlade mat med min tvååring som skriker om jag ens försöker styra den stora tunga kundvagn han kör i rätt riktning. men det är mysigt att utföra en uppgift ihop. självklart ska vi köpa start min raring.
vi kommer fram och det är varmt. hade glömt den känslan. men johan säger det alltid är varmt på sågis. caesarsallad till middag och kurragömma med morfar efter maten. sen nattning och ännu senare jobbkväll. men jag klagar inte. känner rent av att jag fått en försmak av vad som komma skall och det är inte utan att jag längtar lite.
tror det ska bli badväder i morgon. det ser jag fram emot. blir det sista vändan varmt den här semestern? åkrarna är ljusare och torrare nu än när vi lämnade för drygt två veckor sen. kronbladen bytts ut mot frökapslar. minns inte blommans namn men minns exakt känslan av att (i just detta stadie) trycka på de små spröten så dess fröna mosas mellan mina fingrar och vit vätska sipprar ut. snart lockar de sig och blir fluffiga. kanske innan vi åker hem?
