när jag packat små lådor (med olika snacks i varje fack) till var och en av dem känner jag mig som en så duktig mamma och det har hänt en gång i mitt moderskap och det var i lördags.
tack gud för gubbar med entreprenörsanda som ställer upp ett korvstånd i en lekpark och räddar småbarnsfamiljer ur krisen som kan uppstå vid lågt blodsocker och oklara planer.
ibland är det bra att resa även om det är kort. som att jag tar med min reseblick hem till min hemstad. hittar nya vägar att gå. från en annan vinkel betrakta.
hinner promenera och prata när båda somnat i vagnen och fast jag går i försvar direkt (eller kanske just därför) så vet jag att det han säger till mig är sant. jag kan och jag har tid. vågar bara inte. veckolöfte till mig själv: våga stanna i det obekväma. göra det obekväma.
jag ville åka till min mormors grav men det blev aldrig läge. tog allhelgonahelgen i akt och beskrev det istället för min fyraåring. traditionen med att tända ljus för de som inte lever mer. berättade att man åker och hälsar på dem kan man säga.
”men de är ju döda.”
barnen hade ett litet halloweenkalas. 25% av gästerna tog fel på dag och kom dagen innan.
en pumpa och en imse vimse spindel. så kär man kan vara i en pumpa och en imse vimse spindel.