
en bild på oss som johan tog i somras
26/03/30
av sara rothoff
26/03/30

26/03/29
uppdaterade ett hörn hemma lite med saker som stått i (faktiskt) år och väntat på att få hängas upp.
en henri matisse-litografi som jag fått i present av johan någon gång som förtjänar bättre inramning. det SKA bli men ibland måste man bara börja göra och tar man en standardram blir det iallafall av. bättre gjort än perfekt. men ja. förtjänar en kanske lite högsmal inramning som följer motivet tänker jag?
så hade vi också ett omonterat korsstygnsbroderi som jag köpt på loppis någon gång och som jag tror gjorts för att bli en kudde men jag tyckte om färgerna och mönstren så mycket att jag ville rama in den istället. har bara inte tagit mig för och nu bara tänkte jag jag köper en passepartout i närmsta storlek och så får väl utsnittet bli vad det blir.
så när jag höll på och grejade råkade jag se baksidan genom hålet i passepartout och såg. att det var ju det som var det vackra alltså. där man ser trådarna som knutits. tiden som lagts och jag tänkte detta är ju det som är värt att rama in.
så nu får man se det aviga. med spår av händerna bakom. som en liten påminnelse och hyllning av görandet
26/03/28
ante är min konsertkompis. det är skönt när man blir vuxen och livet är i olika faser och ska fyllas med många saker att man har något som återkommande är det man delar. denna gång blev det lite spontant. jag fick hem högalids församlings kalendarium i brevlådan i veckan och they had me at musik i mörker på earth hour (som hållit på i tjugo år).
så jag och ante var i kyrkan ikväll. musik och ord om ljus och mörker. vanligtvis på konsert så är det att mycket känna igen låtarna som gör det. att starka upplevelser är kopplade till nostalgi? låttexter?
när det bara är själva musiken som slår an. det blir verkligen nästan som ett meditativt tillstånd. att bara få vara i ett så vackert rum med oerhörd akustik och total närvaro. där det är kroppar som är instrumenten. människor som ihop blir en hel orkester. det var som att de levande ljusen fladdrade i takt med rösternas vibrationer och jag lutade mig mot ante och färdades inåt i minnen som jag inte besökt sen de inträffade.
