vår dotter
hon har haft en så kallad tuff start
fler personer i munskydd än jag minns har sagt det
det gör så ont i mig vad hon har behövt gå igenom
vi har också haft en tuff start i föräldraskapet
ingen i munskydd har sagt det men
det största traumat jag gått igenom
hon föddes den 24 januari
när vi såg henne en kort stund utan alla slangar infarter elektroder och andningsstöd den 30e
så var där under det finaste vi sett
och nu är vi hemma sen en vecka
bara en slang kvar
vi övar på att äta så den också ska försvinna
men det är inte lätt när man haft en tuff start
aldrig hade vi trott att det skulle bli såhär
början av livet blev inte som vi kunnat ana
men vi ska göra allt för att resten av det ska bli så otuff som möjligt
hon finns ♥
långsamma livet tuffar på hemma. i vår lilla semi-karantän. alla är hemma för att de är sjuka vi är hemma för att inte bli sjuka.
men i lördags på förmiddagen tog vi oss ut på stan. det muntrade upp vädret var fint.
solen låg. klockan elva ser ut som klockan sju på vintern.
johan tyckte vi behövde ett lagom stort projekt för helgen och väntan och köpte skumplast för att skära ut ett lagom stort skötbord till vår toppmatade tvättmaskin.
& jag köpte tre andra saker på st paulsgatan. det luddiga tyget på tygverket
boken på antikvariatet på hörnet till mariatorget. bokklubbsboken!
och clips-örhängen på siv & åke den vintagebutiken på st paulsgatan. det muntrade också upp.
och en bulle och morotskaka på st pauls bageri.
sen gick vi hem. låg på sängen och kollade på johan som fixade skötbord på golvet. nisse låg på tyget som jag sen sydde en liten liten tröja av. svårt med storlek när personen inte finns än
och sista haulet: 20 st tulpaner från ica. den bästa investeringen när en är hemma och ser dem hela tiden.
men. EN sak till vår unge har jag haft mycket god framförhållning med. lapptäcket.
det var två kvällar av att klippa och komponera mönstret. ville få en bra rytm i helheten och fin kontrast mellan de lappar som låg dikt an mot varandra. (det tog sin tid det är nästan 150 lappar)
ovant att behöva plocka ihop innan en ens hunnit börja sy
nästa sittning klippa och komponera lappar. eftersom mycket längd försvann i sömsmån på ena längden (29 cm totalt) så fick jag kompensera med fler ränder för att inte täcket skulle bli för smalt.
så fick det bli!
så nästa pass gick åt att börja sy ihop dem på korten. tog några kvällar och johan stod och pressade sömmarna åt mig emellanåt. så alla i familjen har varit med på nåt sätt i skapandet av LAPPTÄCKET
sen var det bara 29 remsor att hålla koll på ordningen på.
och då började jag sy ihop dem på längden också. så roligt här när det växte fram! bit för bit.
baksidan blev så vacker innan den var pressad
här ser man att jag ofta sydde efter gravidyogan hehe. nisse provligger lite. på färdiga framsidan
så kul här när det började ta form! och varje beslut läskigare att ta. ska jag quilta mitt i ränderna eller går det att få till i befintliga sömmar? kanske på andra ledden? eller blir det för mycket? hur ska baksidan vara?
mätte upp hur stort det blev till slut och vadderade med vadd som jag köpte på tygaffärn.
sydde fast baksidan och vaddet längsmed kortsidorna och vände. det blev i våfflat vitt tyg som jag hade hemma. opraktisk färg kanske kanske men orkade inte köpa nytt.
och bestämde mig för att quilten skulle bli osynlig eftersom det redan var så många lappar. sydde i skarven mellan var tredje eller fjärde rand på längden.
och så för hand förslöt jag den sista quiltningen på långsidorna. ser lite hemmagjort ut. men det är det ju också.
hurra!!! klar.
lite skrynkligt här eftersom jag fotade de vikta bilderna först hehe
men vaddigt
& gosigt.
lappa. vilken underbar kombination av två intressen: sömnad och mönster. även om mitt sömnadsintresse vanligtvis drivs av snabba idéer testa sig fram och korta projekt (som inte behöver plockas ihop så många gånger …). så var det ju inte riktigt nu.
blev lite sentimental när jag tänkte på att någon gång i tiden kanske jag kommer vara någons