hej. det är jag. jag finns kvar.
det har gått en stund men det kanske ni inte ens märkt för att ni följer mig i ett flöde blandat med annat och det kommer alltid andra saker att läsa ändå. så det kan ju vara bra.
det blir mörkare men det gör inget jag känner mig i ro med det. året går som det ska. tid framåt. hittills åtminstone ska inte vara för positiv kanske. kanske är det för att det är förändringens tid för mig.
vardagen det konstanta håller på att omvandlas till ett då. till en epok eller kanske ju längre tiden går till och med bara en kort episod.
när jag velar så tänker jag det behövde hända därför hände det. gör en något som är så jobbigt att det är lättare att låta bli då vet en att en verkligen vill. det är en bra måttstock för en som vill vara till lags.
en väg framåt känns det som. saker känns roligt. det mesta till och med sånt som är tråkigt känns roligt. och jag är peppad på livet och livrädd på pepparn.
peppar peppar
det är söndag i morgon men ingen vilodag och jag längtar.
vi hörs igen!
den här parveln alltså min mamma alltså hon som jag bor hos för tillfället fick upp en notis i sin telefon i morse om att för prick ett år sen var hon och jag på en svart strand på island (
stranden vi kom till på 
som tur var fanns en sån här om vi skulle fått för oss
strandkanten var svart
sanden så svart att tången smälte in
fåren betade på berget bakom
hello! jag i typ friluftskläder
vi tittade på allt fina och tog bilder mot svart sten vad finns annars att göra på en regnig strand en ej får bada på?
har ni sett någon gulligare någonsin
helt otroliga formationer
naturen är smart. matematisk.
ingen halka in under en våg. fju! vi åkte vidare efter lite varm sopplunch i serveringen intill
åkte förbi glaciär. så jävla vackert. så glad att jag fått se.
vi åkte till ett vattenfall. vi och några andra turister 🙂
inte mindre fint för det. kände mig så liten så liten
nästa stopp var hos de här kompisarna
en farm där vi red på en tur med en nederländsk tjej som tog oss till ett till litet vattenfall. jag har aldrig varit en hästtjej men det var väldigt mysigt att korsa små bäckar (såna som var framför glaciären på bilderna längre upp) och strutta fram med storslagen bergbakgrund. hästen var snäll och mjuk och varm. efteråt så drack vi kaffe på gården innan vi åkte vidare.
till det sista vattenfallet (finns gott om såna på island). det här kunde en gå in bakom ungefär som en gigantisk naturlig dusch. många människor
men små i förhållande till naturen. små små människor
stor naturdusch
tyckte de fotade åt fel håll
för vattenfallet var jättefint på insidan och uppåt också.
sen var det en mosig och regnblöt men glad mamma jag hade bredvid mig.
vi åkte tillbaka igen genom rykande landskap.