vi for till Göteborg i fredags. det är vackert att åka tåg i skymning. natthimlar där molnen är och skymningshimlar i gliporna emellan. annika norlin berättar historier till toner. jag köpte en liten novellsamling från 80-talet på centralstation det handlar om att resa och de vackra breven från tamiko till tove jansson och musiken instrumentalt samtligt samtidigt det rör mig till tårar redan innan den tionde sidan.
tänkte på att jag älskar att färdas och älskar att resa. att jag alltid söker efter att få göra det och hur det blir som att hålla gråt inne när omgivande faktorer hindrar mig från att. tänkte på hur ska det gå för mig som bara är 25 men redan glömmer vad jag berättat för vem och berättar igen och igen.
sen kom vi fram. fram till älskade älskade ante. gick till tullen och tog en öl alla vi som inte går på för starka mediciner (dvs inte Johan).
morgonen därpå så stekte vi upp en massa goda grejer till frukost nu var nea hemma också fina bakfulla nea. sakta morgonmak och sen gick vi ut. tittade på höstblommor i växtbutik och gick till vattnet. jag har fått ett par byxor som ante hade dubblett av så vi var systrar i jeans.
på röda sten handlade konsten om demokrati det var kanske lite väl abstrakt för mig ibland men videoinstallationen som egentligen var en power point om när Sverige gick till högertrafik vad det som fastnade mest. att en så stor förändring kan ske så samtidigt och så i samförstånd trots att det tidigare röstats ned? kan vi gå med på vad vi egentligen inte ville från början om staten övertalar oss med informationskampanj? obehagligt egentligen men samtidigt på något sätt hoppfullt tänk om vi bestämde oss för andra förändringar och samtidigt på klockslaget bestämde oss för att ändra? ”klockan 8.00 den 8 mars ska lönerna bli jämställda” ”från den tionde juli slutar vi alla med fossilt bränsle” det vore nåt.
nea mötte upp oss på grusplanen med bilarna med bakluckorna fyllda med grejer öppna. jag hade precis köpt en röd halsduk från en av säljarna som ännu inte hade packat upp. hittade ett par grå hårstrån kvar i den sen.
slottskogen är finare utan festival i sig. vi tittade på sälar och pingviner och kanin i bur vilket kändes märkligt men vi betalade inte för det och sa ”det är problematiskt” så var inte arga på oss. sälar är så fina som katter utan öron.
korv med mos och kaffe och lösgodis uppe på skansenkronan på det. sakta gå försiktigt i leran i backen och så plötsligt halkade nea och skrapade upp huden som när vi spelade fotboll på grusplan när vi var små. vi gick hem det var tid för att vila
vi såg sista avsnittet av sharp objects tillsammans vilade lite och sen gick jag och johan till vagnen. vi skulle se 1900 på stora teatern och det var helt fantastiskt. jag blev rörd som vanligt och tänkte att jag är så tacksam att musik finns och att bilder finns och att jag får höra den och se dem och att jag får känna alltsamman samtidigt. att jag är tacksam att trädens dofter finns och jag får känna dem med.
vi satt på konstiga platser men vi såg bra jag hade egentligen råkat köpa biljetter till fel dag (det är sånt jag gör nu för tiden ingen ordning) hittade någon att byta med och härifrån fick vi bättre översikt och jag kunde luta mig mot det breda sammetsstödet och se det vackra taket. jag satt brevid johan men nedanför som i en sidovagn på hans motorcykel.
efteråt letade vi middag i regnet det blev nåt ställe som hade goda ostar och langos och vi pratade om det här året och allt som staplats på hög i det. hur många gånger det brustit och känts som det bara inte ska gå och det hade kanske inte heller gått utan honom eller vågar jag ens skriva så det är ju ännu inte slut
sen drack vi öl igen god öl med nea ante sara och bjerkan. i morse åt vi frukostrester och ante och nea visade oss klipp från sina favoriter i idol och sen sa vi hejdå till dem och Göteborg och den mysiga helgen
hejdå.
fina och sentimentala helg. det är bra för det är de gånger när det inte känns som jag inte känner igen mig
vad är det som står där i hörnet och lyser? kanske ni inte alls undrar jag vet inte hur bra koll en har på andra människors ljuskällor.
för mig är den alldeles extra speciell faktiskt. en likadan stod i skyltfönstret till en av de dyrare vintagebutikerna i mitt kvarter hela sommaren. jag gick förbi den gång efter gång på gång efter gång men ville inte ens gå in och fråga och få mitt hopp förstört. men en dag gick jag in ändå. 3 och ett halvt tusen. nä vet ni vad så mycket kan en ju inte lägga på en lampa. googlade snabbt på namnet som var angivet och sen la jag den i facket i huvet om sånt jag ska glömma.
MEN så. efter sommaren fick jag en bonus av jobbet. sophie sa till mig ”sara … ska du inte köpa lampan till dig själv.” ”jo.” sa jag ”jag gör det.”
SÅ. nu skulle jag vilja tacka googlegudarna som hade sparat min flera månader gamla sökhistorik. jag skulle vilja tacka sophie som introducerade mig till ebay. jag skulle vilja tacka säljaren som till slut efter att ha trott att jag var en spamrobot och efter att det egentligen inte ens först funkade med frakten att den ändå till slut sålde den till mig för 100 dollar fastän hon först begärt 150!!!!!!! jag vill till och med tacka tullverket för att tullen inte ruinerade mig. jag vill tacka kenneth på katarina elektriska som bytte elen bara på en dag och jag vill även tacka åhlens som hade lampdagar och gav mig rabatt på lampskärmen.
jag har den till slut. tack för min finaste grej
tack till min finaste grej för att du lyser upp i kvällens mörker
bred manchester i olika blå i form av jacka och kjol från cos och hm.
sophie färgade mitt hår förra helgen utan eftertanke från min sida och tycker det blev fint. väskan köpte jag på loppis förra helgen också hon ville ha femtio för den men dragkedjan var trasig och jag sa nä jag kan inte köpa en trasig väska för femtio kronor och fick den för tjugo. gör kanske inte så mycket att den är trasig det syns ju inte
nu: måndag! hoppas denna vecka blir bättre än förra.