wilderness

hej min söndag var svinfin kolla här:

det hela började med att jag fick frukost av johan. hembakat bröd med avokado och pocherat ägg. johan världens snällaste människa vad får du all din energi på mornarna från. själv hade jag inte kommit hem förrän efter fyra natten innan (pga dans och öl och kompisar <3) så en sån hade jag inte klarat att göra själv.

efter frulle så masade jag mig ut i dagen. eller ja. behövde ju inte direkt masa mig som ni kan förstå efter att se dessa foton.

snart blommar dem körsbärsblomstren! (farmor & farfar ni vet vad vi ska göra då)

jag mötte de här raringarna som var i ungefär samma skick som jag & så tog vi båten över till skeppsholmen

spanade lite picassoskulpturer

och mer vårtecken.

jag och sofia sällskapade med olle en stund på arkdes uteservering. sen vi lämnade honom med sina tidningar och begav oss själva till moderna och marina abramovic-utställningen (olle hade redan sett den).

för några veckor sen deltog jag sofia och ante i hennes performance i nils ericson-hallen det var en så OTROLIGT stark upplevelse. då skrev jag såhär (obs att detta har legat i ett utkast i typ en månad. oj vad många inlägg jag har halvskrivna nu för tiden)

»jag stod i kö till marina abramovic performancekonstverk ’the cleaner’ i flera timmar i nära nollgradig kväll. min mamma brukar säga det att det finns ingen känsla som att komma in efter en varit i ruskväder. det är sant. och att komma in i en kyrkobyggnad barfota med acapellasång i stämmor och vänliga människor som tar ens hand och leder en in i vad som ska bli över en timme av att bara vara. att ha lagt ifrån sig klockan och inte förstå hur tiden kunde gå?«

var lite osäker på huruvida det känns att se en retrospektiv utställning med performancekonst (som ju känns som den är bäst live so to say) men jag tyckte det var SÅ bra. sjukt ball person och spektakulära performances. bara att läsa om var så intressant. och det var en fin utställning. t ex: i rummet med »the artist is present« (när abramovic i tre månader åtta timmar om dagen satt på en stol på MoMA) så projicerade de en hel vägg med videoporträtt av marina själv och på väggen mittemot av alla människor som satte sig på stolen mittemot för att möta hennes blick under performancen. uthålligheten alltså helt absurd.

vissa verk uppförs igen i reperformances av tränade konstnärer.

och andra är återuppbyggda som »the house with the ocean room«.

tyckte också det var svinfint att få titta på hennes egna dokumentationer av konsten som fanns i kabinett med lådor en kunde dra ut. rekommenderar utställningen och också den här dokumentären om henne

efter ett varv var vi nöjda och glada och tog en spegelbild som hejdå!

och herrå skeppsholmen och niki de saint phalle-skulpturerna. tycker så mycket om dem!

brings me back till sommar och trettiogradig värme. här är inlägget från när jag alex och johan besökte hennes skulpturpark i italien.

tillbaka på söder träffade jag johan och louise och vi gick tillsammans mot pendeltåget. ni får en ledtråd vad vi skulle göra av johans isak-tröja. de hade med en färdglass till mig!

en till ledtråd! dryck i stora pappmuggar och johans pappa pelle bakom johans mugg.

det var allsvensk fotbollspremiär!!! såklart. vad annars. och vi skulle se AIK såklart. vad annars. hehe

jag som gått hela veckan och missionerat för hur kul det är att gå och se fotboll för att en blir så himla glad så himla snabbt av att det blir mål jag satt och längtade kanske stundvis ut till den här blå himlen. 0-0… tråkigaste resultatet en kan få se. va.

men rök är alltid spännande & det är ju mysigt att hänga.

nåväl! vi fick skjuts hem av johans snälla pappa. här hemma var det såhär fint för jag hade satt upp affischen jag köpte på bauhaus archiv när vi var i berlin med jobbet i februari. vilket nu påminner mig om att jag ska blogga om det också! ojojoj att skriva inlägg nu för tiden. det är som att träffa någon en inte hängt med på jättelänge. jag bara hittar massa sidospår att prata om känns det som.

HURSOM. sen spenderade vi resten av söndagen på fluffigt täcke framför »big little lies« på hbo och med varsin hämtpizza (det var vad min kropp som bara fått fem timmars sömn helst av allt ville). ALLTSÅ. klämde hela pizzan och alla sex avsnitt som fanns tillgängliga för att upptäcka att det allra sista skulle släppas i dag. så i morse gick vi upp tidigt för att se le grande finale. asbra serie. se den. mycket spännande.