en ostörd natt och soffes pannben

så tankad efter en kväll med våra vänner
(bemärkelsen är dubbel)
bota bakfylla med att vara i spåret
men 6h ostörd sömn i sträck? TACK

vi tar det lite utvecklat: kidsen sov borta och vi skulle som sagt ha bartömning efter bröllopet.

köpte några kvistar med omogen tänkte jag skriva men vad säger man? outslagen? mimosa. tyckte de var oerhört vackra. och blev fint med mörklila tulpaner.

en fick vara på handfatet på toaletten.

syns inte så mycket men jag hade en fluffig topp från cos som jag köpt på vinted och strassörhängen som jag skulle haft på bröllopsfesten men då glömde sätta på mig. haha

sen rullade kompisarna in!! jag fotade inte något värst kvalitativt men blev verkligen tankad (i dubbel bemärkelse). att få sitta och ostört gagga med folk man älskar är väl meningen med livet?! vi gick ut vid midnatt och jag somnade på en sekund strax efter tre efter att ha fått jag är hemma nu-sms. kl 9 vaknade jag av mig själv helt utvilad. otroligt. man har inte särskilt hög ribba för en god natts sömn nu för tiden. men att sova ostört. vilken ynnest.

från en bild på en piffig soffe igår till en bild på en sportig soffe idag. hon har fått för sig att vi år 2027 ska åka vasaloppet. det visar sig att det alltså är nästa år.  så i och med att det finns snö finns det inte någon tid att spilla. vi fick låna stavar och skidor av carl och gav oss ut på gärdet. premiär för mig (förutom en gång för sju år sen när jag gav upp efter en isig backe). idag ramlade jag bara tre gånger och det var i början. sen gick det nog inte så vackert men ändå bra?! musklerna blev trötta och vi tog en after ski med cappuccino på sospeso. nu måste jag köpa ett ullunderställ och en pannlampa för på tisdag ska vi ut igen.

tror ni att vi klarar vasan utan att repet tar oss? hon menar att med hennes pannben och min energi kommer det gå. oavsett roligt att försöka lära sig nåt nytt.

efteråt tog jag bilen till täby för att hämta våra barn som var på julgransplundring i tibble kyrka med min mamma och anders. sista promenadbiten var rosa och jag skymtade skylten ÅVA GYMNASIUM där borta. där allt började

jag glömde blogga!

men tio minuter sen är väl inget

är påväg ut från vår första fest i läggan efter två år. vi hörs i morgon!

från den 2 december 2024

alla somnar innan mig

alla somnar med sin kropp mot min
min hand som stryker från huvudet och över den lilla ryggen
min mage mot den lite större men fortfarande lilla ryggen.
min rygg mot den största ryggen
alla sover utom jag
det är bara min sömn som väntar
väntar på vakan över de små andetagen som aldrig får sluta
går igenom min kropp. mina tår. andra foten också. fotsula fot rygg. mina fotleder. vader smalben knän. låren. stussen (använder alltid det ordet i huvudet sen en presentationscoach en föreläsning för många år sen använde det ordet i en ledd avslappningsövning). magen

vaknar med ett ryck (från en dröm om att namnet på en kund vi jobbar med betyder fönster) av att han nog inte andas. måste krypa ned och lägga en hand på. visst andas han tystare? eller är det den stora kroppen bredvid mig som andas tyngre och jag jämför dem? är det att han ligger i sin säng inte min som gör att han andas tystare