länge sen jag hanterade. visste inte ens vilka som är sedlarna. inte längre selma och carl von linné. man får sträcka fram handen som vore i ett land med främmande valuta och säga ”ta vad det kostar” när det handlar om mynt.
förra helgen sålde jag och mamma på bakluckeloppis och det är så kul. hade sjuka mängder bös från vindsrenset. hysteriskt och intensivt och jag älskar hela prutjargongen. när man är på säljsidan och sänker sig lite för mycket men blir av med saker och får glada kunder. känna sig lite lättare fast pia hängde i selet hela dagen och jag hade ömma axlar i dagar efter.
men det jag skulle säga var att när saker omvandlats till kontanter så känns det som att man kan få saker gratis. för en som inte är van. det är pengar som aldrig kommer synas i min app. att de kom in eller att de spenderas. vad ska jag göra för dessa? bjuda johan på en fin lunch (ja okej vissa av sakerna jag sålde var hans). en måltid som det inte finns ett spår av sen. men tar de cash? restauranger? köpa en gammal tripptrappstol med mynt.
jag fick pengar med swish också och de har jag fört över och sparat på ett särskilt konto så de inte äts upp av blöjor och smör. jag ska köpa mig själv något riktigt fint när jag och flora är i paris. en trettioårspresent från mig till mig.
ja det har jag nog inte sagt? att jag och flora tar tåget söderut. först nattåg och så två förbindelser till innan vi på ett dygn är i paris. på tåget ska vi dricka vin och jobba. jag älskar att färdas. är spänd på att verkligen resa så lång tid som det tar.
vi planerar att gå i vintagebutiker läsa bok på uteservering och dricka vin. jag vill till palais de tokyo. och sen efter fyra nätter åker vi båda vidare i frankrike men åt olika håll. jag tar tåget till biarritz och emot nycklar och lite senare den dagen kommer min lilla familj och sen är vi där i en hel månad. vi är med sofia och olle och bo och vi lagar middag ihop och vi kanske går till stranden tar en kaffe och crossaint på les halles ihop. och jobbar i samma rum.
ja det har jag nog inte sagt? att jag och sofia jobbar mer och mer ihop nu. jag ska inte tjata om att jag älskar mitt jobb men det är ÄNNU roligare när vi är två. sofia visar något jag säger tänk om jag visar något sofia säger tänk om. hon säger JA jag säger JA!!!!! och vi har en hemsida. för våra gemensamma jobb. och jag har tagit mig tid att uppdaterat min portfolio för första gången på typ två år.
och jag har vant mig nu med mitt nya utseende. just det ja det har jag nog inte sagt? jag tog tag i det där jag alltid pratar om och klippte av det för en månad sen. i mitten av januari hade jag redan avklarat mitt nyårslöfte så nu kan jag göra exakt vad jag vill resten av året
så känns det. exakt vad jag vill kan jag göra.
den här berättelsen börjar i ett sovrum i ett hus vid sjön bunn.
johan sitter i sängen och ger pia flaskan
hon är tre månader gammal.
på övervåningen häller sophie upp te till mig och carl och henne själv
vi jobbar med sjön som fond. själv formger jag en svampbok. vad de gör är jag inte helt hundra på.
det är valborg och vitsipporna har kommit och vi tar lunchpaus tillsammans. sen vet jag inte hur jag ska orka skriva i presens i ett inlägg med bilder som är åtta månader gamla så jag byter nu
vi tittade på sjön. en vanlig aktivitet där.

vi hade morgonstunder tillsammans i köket.
och vi åkte förbi det alldeles sprakande gröna och satte oss i ett ramslökshav och plockade (vilket numera är vår valborgstradition)
gick ned till vättern genom naturreservatet. åt matsäck. ammade på obekväm sten.
de här tre bilderna är faktiskt från en av de vackraste stunderna förra året. pia sov och jag satt framför johan ett steg ned och solen värmde oss och vi åt ballerinakex och drack kaffe. mitt underbara lilla gäng.
pia fick en jordgubbsmössa som soffe köpt på rumänienhjälpen vid krysset. den var mycket för stor (och hon kan i skrivande stund fortfarande växa i den lite)
det var här jag förstod att vi kommer kunna umgås med våra vänner på kvällarna utan stress igen: pia kan ju sova i ett rum just precis bredvid. det låter så självklart men det är det inte.









ser ni tjejen som står upp på brädan? där i vitvattnet? det är jag!
världens bästa surfcoach.







