från skiss till omslag: moderkakan

i våras jobbade jag med omslaget till Elinor Torps roman Moderkakan.

en naken och uppriktig berättelse om moderskap och verkligheten som möter den nyblivna föräldern. En insyn i förlossningsvårdens både beskyddande och krassa miljö. (från adlibris)

tänkte att jag skulle ta med er i processen från brief till omslag!

författaren hade önskemål om att jag: på något sätt illustrerar detta märkliga med att inte bara föda ut ett barn utan ett helt organ, som bara kasseras. Ett förbrukat organ. En kort stund ett träd. Lite som kvinnans kropp efter en förlossning. I upplösningstillstånd. Spretar åt alla håll. Plockepinn. Faller isär.

fick i briefen från förlaget också medskickat nyckelord som moderkaka, udda, lite avigt omslag, inte för romantiskt. naket och avskalat.

ok! efter brief brukar det börja med att jag läser/skriver och skissar idéer i frimärksstorlek för hand parallellt. så jag läste (underbart) manus. och försökte hitta ord att associera med. köttigt? hårt? sterilt? kan man göra något med silver? något vasst en sax mot kroppsligt köttigt? så kan det t ex låta i mitt huvud. kände att jag ville få in kontrasten mellan den sterila sjukhusmiljön med linoleumgolv och kromade skalpeller mot det kroppsliga köttiga.

sen börjar jag skissa. jag gör mina skisser i indesign som också är det program som jag gör tryckfilerna i sen när hela omslaget ska bli klart. först börjar man med bara framsidan. det ska vara klart innan hela omslaget för att vara i med insäljning hos bokhandlar och på förlagens hemsidor. här är det vilt hehe. många sidor blir det i detta dokument innan jag stryker arbetar om och kommer ned till ett par tre förslag.

vill jag ha med illustration eller handritade bokstäver gör jag dem oftast med penna på ipad i ett program som heter procreate (till exempel blodig typografi som ni kommer se). supersmidigt att skicka över direkt till datorn. men ibland vill jag skriva för hand mot papper. då fotar jag av med mobilen oftast bara och »tvättar« i photoshop. rivet i utoyaboken är t ex fotat med mobilkameran.

vill jag använda foto kollar jag bildbanker eller fria bildsidor (om jag inte har någon egen bild i åtanke). manipulerar i photoshop för den effekt jag vill åt (till exempel en vinröd/rosa övertoningskarta över ett egentligen blått hav som ska kännas som kött som ni kommer att se).

i presentationen specar jag redan nu vissa trycktekniska detaljer. matt eller bestruket omslagsmaterial? kanske med struktur. om något ska blanklackas eller metallfolieras och ger eventuellt förslag redan här på för- och eftersättsblad om det är en del av idén. låt oss titta på första förslagen som jag skickade till förlaget:

1. steril och spetsig typografi (som en skalpell eller sax) mot köttig/levrat blodig handtypad titel.

2. ett kliniskt vitt omslag med blodrött hav i raka stencilbokstäver. 

och så 3: en bild på ett böljande kötthav. en liten silversax och typografi som känns snittad. idén kom från inledande scenen som är när huvudpersonen är i förlossning och minnesbilder från solen och havet i rio de janeiro blandas med nutiden i förlossningssalen.

efter första skisserna hade jag ett möte med redaktören johanna och författaren. (elinor sa »nu vill ni väl aldrig föda barn« till mig och johanna haha …  klipp till nu och jag med en nästan färdig bebis i magen)

vi bestämde oss för att gå  vidare med det köttiga havet men bokstavsformerna kändes lite för gulliga så vi skulle testa med några olika typografiförslag.

jag visade med en mer klassisk kursiverad serif och en med handtypat i kombination med ett monosnitt.

och det här! med en lite tweakad version av typsnittet VTC Carrie från vocaltype. det kändes institutionellt. jag gjorde o:na bredare och geometriska för att förstärka den känslan. och det blev det!

när framsidan är satt är nästa steg omslaget. när inlagan (alltså hela bokblocket med text inuti) är färdig kan man få sidantal och alltså ryggbredd för att kunna lägga upp rätt mått på omslagsdokument. jag satte faktiskt inlagan till denna bok så fick väl vänta in mig själv och korrvändorna med förlaget innan detta steg hehe.

loggor och ean-kod och baksidestext ska in. ibland flikar med citat eller författarporträtt. inte den här gången dock eftersom det är ett hårdband med omslaget tryckt direkt på pärm. sen går några korrvändor innan jag exporterar ut tryckpdfer mot färgprofilen som tryckeriet använder.

förlaget och jag kikar på färgprov innan man säger ok bra tryck på!

& sen efter några veckor kommer färdiga omslaget! med rak rygg på obestruket lite strukturerat geltex och med silverfolierad sax.

sjukhusgrönt för- och eftersättsblad.

baksida.

och på önskemål illustrerade jag titelorganet i fråga också för kapitelinledningarna.

så fint uppdrag och jättejättefin berättelse som jag verkligen rekommenderar er att läsa!

och när vi ändå är inne på förlossningstemat så vill jag bara lyfta det som nog undgått få den senaste veckan: uppropet i förlossningsvården där barnmorskor i region stockholm sätter ned foten mot ohållbara arbetsvillkor. som inte kan stå för eller orkar fortsätta jobba under rådande förhållanden. jag är inte i stockholm den dagen men uppmanar alla som kan att visa sitt stöd på demonstrationen som birth rights sweden och sveriges kvinnolobby organiserar den 16 november kl 12. läs mer i facebookeventet. det är en fråga som berör alla som legat i en mage. vård som alla någon gång fått eller ska få. tack och hej.

10 år efter Utøya

en bok jag formgivit i vår har precis släppts och jag tänkte att jag vill visa er den.

Ali Esbatis Man kan fly en galning men inte gömma sig för ett samhälle utgiven på Leopard förlag.

Esbati var på Utøya för att hålla ett föredrag när terrorattacken skedde för snart tio år sen. boken innehåller dels de egna upplevelserna från ön och dels reflektioner kring hur händelsen kunnat uppstå och hur högerextremism fortsätter att frodas i dag.

en svår balansgång att få fram allvaret och samtidigt inte bli för effektsökande. det slutade med att formen bygger på en reva av öns siluett.

och pärmen röd som revan

jag formgav inlagan på denna också. men den kan ni titta på när ni läser.

för det tycker jag ni ska göra. en oerhört smärtsam bok och ett mycket ärofyllt uppdrag att få jobba med. läs och minns!