javisst!
15/08/15
av sara edström
15/08/15
15/08/14
den andra dagen i orbetello åkte vi som sagt på en utflykt till giardino dei tarocchi eller tarotträdgården som är en amazing skulpturpark skapad av konstnären niki de saint phalle. parken byggdes från slutet av sjuttiotalet blev klar 1993 och från 1998 får allmänheten ta del av (mot inträde obs) denna spektakulära grej. vi gick upp för vad som kändes en mil lång grusbacke i den nästan fyrtiogradiga värmen och möttes av den här fontänen. i den här stora statyn som heter kejsarinnan BODDE alltså de saint phalle under tiden parken byggdes. så jäkla häftigt bilder inuti coming up längre ner i detta inlägg.men innan vi gick in tittade vi lite på de mindre statyerna. här: döden.och styrka. statyerna är alla baserade på symboler från tarotkortleken. många var inkiknings- och ingångsbaraoch fyllda med spegelmosaik inuti t exalexandra och johan läser kärleksbrevden var nog min favorit titta vad fint det här kärleksbrevet på var bara.och färgskalan på mosaiken. i mitten av parken finns ett litet torg med en fontän i mitten och en massa pelare av olika slagpojkvänoch alex under olivträd.utsikten var inte helt dum heller. jag var kittad med solhatt och solglasögon så det gick bra i värmen.johan på gången ovanför *torget*det blev så himla fint ljus att fota i av alla mosaikreflektionerbabeig alexandra.här är trappan upp till terassen ovanpå skulpturen niki bodde i.och här är två fönster inuti. allt var klätt i små spegelglas. inklusive kyl och frys och diskbänk och badrum och sovrum alltentrén.så drömmigt matbord.johan i öppningen till sovrummet. ALLTSÅ HON BODDE I EN GIGANTISK KVINNOSTATY MED INSIDA AV SPEGELMOSAIK. stor rättvisestaty och liten pojkvän.efter en timme var vi helt galet trötta av den otroliga värmen och begav oss ned för backen igen.*hejdå*
till er alla som någonsin är i närheten: missa inte denna park.
15/08/13
i dag sätter jag och johan oss i bilen och styr mot göteborg och way out west. senast (och enda gången!) jag varit där tidigare var för fem år sen när jag och andrea var sjutton och åkte bara över dagen för att se mumford and sons och håkan hellströms tioårsjubileumsspelning. vi fick stå längst fram utan att köa på det första och gråta till redan då nostalgiska låtar till det senare + se henrik berggren på anna ternheims spelning. skrev i min blogg: ”har kommit på det bästa sättet att komma i håg hur det kändes under en konsert, ta kort på andy.”
ska se om det fortfarande funkar för anten är såklart med i år igen <3 är ni? ses vi? nu ska det bli dans dans dans krampuss!