midsommar i mitt liv

min absolut bästa högtid är det. johan sa det att om midsommar vore Sveriges nationaldag skulle jag vara den största nationalisten.

men det är skönt för trots att jag älskar den så mycket så tror jag faktiskt aldrig den kan göra mig besviken. det finns inga brista förhoppningar kopplade till alls. det enda jag vill är att plocka en blomma binda en krans få vara utomhus. *naturbarnet*

i år är det är bara vi tre. jag johan och mamma. lugnt och skönt lugnt och utan måsten ingen stress. 

får sommarben för jag går alltid i snåren utan att tänka mig för. mamma säger att jag alltid haft sommarben. sommarben till fina klänningar. 

när vi bara är tre blir det fler blommor till var persons krans. kanske blir den finare än någonsin. 

vi äter (aubergine)sill-lunch de snapsar och jag kör oss till hembygdsgårdens firande. vi tittar på de gamla fina i folkdräkter som dansar. dricker en kaffe och åker hem igen för att fortsätta med vårt (canasta). vilar. vispar grädde.

tårtan är bara ihopsatt av färdigköpt. marängbottnar och lemoncurd men smultronen de plockade jag iallafall själv

(en god öl & nästan röd canasta i mitt favoritnummer)

frukost på lilla bänken och lille katten i koppel som nosar runt livrädd på plätten runtekring. vi fick inte ihop någon kattvakt så hon hängde med till landet. rensa och riva bort gammalt torrt från spaljén vi fixade förra året och kolla på kräftorna i bäcken vi hittade en som hade tappat sitt röda pigment och var blå

glömde minneskortet till kameran glömde bok och glömde bikinin. vi spelar massa istället. wordfeud och kort och läser en sju år gammal Amelia-tidning. läser om hur jag ska bli av med min sommarstress och hur jag ska detoxa på fyra dagar för att komma i bikiniform och löser nästan korsordet i den men lyckas inte helt. vi sover över en natt mer än tänkt vi har ju ändå katten med oss. stannar i tofflorna vid bäcken lite till. så i går åkte vi och köpte de sladdar som behövdes för att vi ska kunna kolla på VM-matchen. köpte små flaggor också heja blågult.

& nu är jag hemma igen. tydligare molande i magen ju närmre stan en kommer. varför flyttar en inte bara bort dit