på sistone

 sophie var här på middag! färska vårullar med rårivna lime/mynta-betor avokado morot gurka jordnötssås mango nudlar och chili och vitlöksstekt vegofärs. JAPP. vi skulle förstås fira paradise hotel-final ihop. inte för att jag någonsin gjort det tidigare men ändå. sen sov hon över också förstås. ingen komplett vecka utan soffe-sleepover.

på fredagen samma vecka så lagade vi lagom komplicerad middag i form av äggulefylld ravioli inspirerade av sandra. medan pastadegen satte sig så drack vi vin och spelade schack.  som ni ser är johan troubled för att jag kommer vinna

 

och blev ledsen över förlust. hehe nä. jag har inte vunnit än jag är för rastlös för att tänka många steg och bara *gör nåt* för att se vad som händer. den taktiken verkar inte funka i schack. vi såg första harry potter-filmen! höstprojektet blir att se alla filmerna.

 han bakade mig scones så jag åt fem stycken till frulle

sen gick jag ut i regnet utan paraply och i den sämsta halsduken en kan ha om en glömmer paraply.

 det var lördag och överraskning för VIP-agnes!!!!! <3
24 bast fyllde mitt hjärtegull till kusin.

jag var förare för kvällen och åkte med fanny och köpte familjepizzor till allesammans. sen lekte vi lekar jag fick hicka av alkoholfri öl och vi dansade dansade.

morgonen därpå gick vi upp tidigt tidigt och satte oss i en bil nedåt. vid lunch var vi framme på den märkliga platsen: regnig parkeringsplats utanför kalmar. kändes som festival med langosen förutom lite annorlunda crowd dvs svartklädda fulla män och bengaler. AIK SKULLE JU SPELA OM SM-GULD I HERRFOTBOLL för sjutton

och som ni kanske vet fick vi se vinst! finast var att robin jansson som gjorde målet och blev matchhjälte hans pappa satt bredvid oss på läktaren (johan vet ju vilka alla är). pappan grät när målet kom <3

våra pappor fick också fin fars dag-present i form av guldpåsar med aik-bubbel.

 den här veckan har det hänt lite saker i livet mitt. varför var vi ute i mörkret en vardagskväll en halvtimmes bussresa bort till exempel? det vet en inte men det är vad som fått den här veckan att kännas som tre. det var längesen tid gick så långsamt som det är när en väntar. på lördag. då. jag hade förstås kunnat skriva vad det är men vem är jag att inte utnyttja en cliffhanger när jag väl kan?

4 kommentarer

kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *