skör som kronbladen är det jag

det är mindre än en månad kvar

och jag vet. det är inte rimligt. jag är väl bara rädd för förändring. göra val jag inte kan ångra. är feg. ja. det går säkert att förklara på nåt freudianskt eller vad nu såna där sätt heter

men jag håller på ändå. aldrig har jag väl försökt söka tröst av internet på detta vis men jag googlar. vill väl veta om det är ett vida känt fenomen:
melankolisk självvald flytt (den var för snäv)
oro inför flytt (nästan allt handlar om att flytta långt det är inte det jag menar)
flyttångest

hälften (nä mer) av artiklarna handlar om det praktiska.  ”flyttångest? lugn, här är tipsen du behöver som gör flytten smidigare än någonsin”. (spoiler: boka en flyttfirma gärna den som köpt inlägget)

det är ju inte flyttångest. det är inte va jag känner.

men så hittar jag dem. trådarna där någon säger hallå hej är jag löjlig? allt ska bli bättre men jag känner bara sorg kan inte glädja mig nån som känner samma?

en gammal krönika i sundsvalls nya tidning som handlar om att flytta får mig att gråta

sökresultatens proportioner är som hos mig själv men tvärtom.
hälften av mig känner (nä mer) och hälften tänker

jämför allt som är bäst med här i vårt första med allt det med den nya som jag inte tycker kan toppa det. hur ska jag veta att det inte är den här lägenheten liksom skalet och omständigheterna som har gjort hemmet till vad det är? och inte vi? jag har aldrig förr flyttat från mitt hem och inte haft det kvar. hur ska jag veta om det är klockmalvorna som växer från frön jag fått av honom eller våra fina fönsterbrädor vilka de står på som gör det? hur ska jag veta

lista rent praktiskt allt det som är fördelar:
– 44% fler kvadratmeter
– en varsin (liten men ändå en varsin) garderob
– vi kommer ha ett sovrum som har en dörr
– vi kommer ha ett kök där vi får plats att sitta och äta
– vi kommer bo på ett högre våningsplan
– vi kommer förmodligen (pepparpeppar) kunna göra ett helt nytt badrum där vi väljer allt själva
– vi får en balkong

lista rent känslomässigt allt som är nackdelar
– hemmet som var vårt första kommer vi oåterkalleligt att ge bort nycklarna till och aldrig mer sätt vår fot i

sju mot en. men vad är en garderob mot aldrig igen. känna känns mer än att tänka och mer än att lista och jag är en sentimental och orolig krake. men jag tar med malvorna. kanske ökar det chansen att jag inte ska ångra mig

 

18 kommentarer
  • johan

    <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

  • Bettina

    Åh Sara, jeg forstår deg veldig godt! Jeg har flyttet veldig mange ganger, og gledet meg hver gang. Videre, alltid videre. Den nye leiligheten blir noe nytt, men du kommer ikke til å se deg tilbake når du først er på plass! Lover <3 Man vet hva man har, men ikke hva man får, sant? Men det blir bra!

  • elsa

    åh jag förstår dig så mycket <3

  • M

    Det gick över för mej. Man får känna så, var precis likadant här. Men efter att bott in sej och fått bort alla papplådor etc, hjälpte det så 1 vecka var det okej igen. Men du är inte ensam!

  • A

    Men nostalgi och saknad är också fint. Om en inte tvingas att glömma förstås, för att det skulle göra för ont att minnas. Ni har växtrötterna kvar ni har varandra ni har minnena att dela tillsammans kvar. Håll hårt i det som är outbytligt.

  • ingrid

    jeg tenker det også handler litt om forandringer og det å være nostalgisk. i fjor bodde jeg i en leilighet med bare fremmede og trivdes egentlig ikke noe særlig, men gråt likevel den dagen jeg flyttet ut fordi det bare var en forandring, det var over, og at jeg ikke kom til å bo der mer. veldig smart tenkt med en liste med pluss/minus sånn at du får sett det litt i perspektiv. tror alltid det kommer til å føles litt spesielt! lykke til med flytting <3

  • Siri

    Jag har också flyttångest. För mig gör den att ingenting i min nuvarande lägenhet känns på riktigt. Jag vet att jag ska bo här i högst två månader till, men allt ser prick likadant ut (vågar inte börja packa innan jag fått antagningsbesked och någorlnda vet vart jag ska flytta). Balanserar på randen till nervsammanbrott. Älskade gamla lägenhet. Men jag vet, rent rationellt, att det kommer bli bra på nya stället. Och att hemkänslan inte sitter så mycket i den faktiska platsen. Kram!

  • Paulina

    Är i samma sits just nu. Egentligen supertaggad på nytt, men också sentimental och deppig över att lämna. Går runt och typ drar med handen över diskbänken och viskar att jag kommer sakna den och sånt. Men det kommer ju bli bra!!

  • Agge

    Borgis kommer alltid vara fina borgis! Men tänk vi ska på loppisrunda och på Åkersberga växthandel för att göra er balkong så fin så fin <3
    Allt kommer bli bra. Puss från agg

  • Hanna - Ackribi

    Jag ska också flytta om en månad. Hemifrån. Inte är det konstigt att man känner oro och ångest; man lämnar ju den trygga grotta man pyntat och tagit hand om med sina egna händer. Men kanske är det just det, som gör själva hemmet. De egna händerna, sakerna man fyller det med, tapeter, plantor och människorna man delar det med. Egentligen är ju rummen, väggarna och golven bara ett skal kring allt det som man kan ta med sig till nästa hem. Men ändå. Minnena fastnar ju i det där skalet, på något vis. Det är okej att känna sig ledsen. Man får försöka längta till det nya, planera och drömma litegrann istället. Jag är i alla fall väldigt peppad på att följa flytten, Sara!
    Kram <3

  • Catrin

    Vet du va Sara, jag kände nog något liknande när jag köpte min första lägenhet. Allt kändes så stort och omvälvande, kände det ända in i bröstet. Där fanns ständigt en liten klump av oro. Då var det en person som sa att vi människor har svårt att flytta och det är något inneboende i oss. Tydligen så är det en av de största kriserna vi går igenom, jämförs till och med med skilsmässa och dödsfall. Bara att veta att det faktiskt inte är något som är konstigt gjorde att jag kunde oroa mig mindre. Nu stortrivs jag i mitt allra första egna lilla hem och klumpen är helt borta. Allt blir bra tillslut <3

  • Ali

    Jag som aldrig bott länge någonstans har ju typ inga egna möbler och prylar, men tänker mycket på min farmor och farfars flyttar när jag var liten. Var alltid jätteledsen men sen alltid chockad över hur mycket av hemmet som ”följer med” till nästa. När de väl flyttat in var det ju i princip exakt samma sak bara i lite annan form på själva ”skalet”. Såklart det känns läskigt och ovant när ni bara sett den med andras saker i och inte era egna!! Så fort allt är på plats kommer fördelarna börja över törs nästan lova <3

  • Anma

    Det blir ett skönt sorgligt avslut o hej då, ett riktigt hej då Borgis. Sen i lite lagom rörigt flyttstök kommer längtan mot ert nya fina boende! Ni kan fly röra till er fina balkong och tanka lugn😉 Allt kommer bli så bäst! 💕

  • Ellen

    såhär har jag känt varje gång jag har flyttat, även fast varje ny lgh har varit bättre. från andrahand till studentlägenhet till förstahandskontrakt. det känns lite jobbigt att packa ner allt och ta bort allt personligt med den gamla lägenheten och en lite jobbigt att känna sig hemma i den nya tomma lägenheten, men man vänjer sig så så så snabbt. tänk bara när man varit utomlands och bor i ett främmande hem (typ hostel eller air bnb) hur snabbt man vänjer sig vid att bo där. lycka till och kram <3

  • Sofia

    Åh, jag känner igen mig i det där som riktigt liksom drar tag i hjärtat av melankoli med att flytta. Mitt hem är verkligen min borg, och hur vet en att en ska kunna känna så i sitt nästa? Det är så definitivt och utom ens kontroll. Som ett uppbrott i en relation nästan. Men min erfarenhet är ändå att det blir bra – att en finner sig tillrätta i sitt nya hem oväntat snabbt, och att en inser att en flyttar med sig allt det som utgör HEMMA vilket en sedan kan pussla in i ett annat skal. Oftast blir det ju bara ännu bättre – en nästa nivå av hemma. Låt det bara få ta tid att bearbeta och processa. Låt det också få ta tid att lära känna det nya hemmet.

    Jag kommer att flytta från mitt hem sedan sju år (en jättefin älskad lägenhet i Göteborg) till Stockholm i vinter, och jag processar separationsångesten redan. Går runt och insuper, fotar, bara ÄR och tänker ”det här är sista gången det här och sista gången det här”. Det kommer att vara läskigt men det kommer att bli BRA. För tryggheten sitter trots allt inte i själva väggarna utan i det en fyller dem med. Saker (ja, materiell trygghet), minnen, människor.

  • Helena

    Har precis bytt lägenhet och kände samma fruktansvärda kval inför det. En fruktansvärd ångest inför att jag kanske tagit fel beslut att flytta och det faktum att det var oåterkalleligt. Längre ifrån mina vänner men närmare havet.
    För att vänja mig och lura mig själv till att få ömhetskänslor inför den nya tomma lägenheten flyttade jag alla mina växter några dagar innan flyttlasset gick. Det gjorde att jag på kvällen låg och tänkte på min hibiskus och alla chilis hade det där borta, då kändes det mer naturligt att flytta dit för där var ju mina hjärtan!

  • Anna

    det är ju bara för att du har det så bra i ditt liv som du känner såhär! jag brukar också känna så. ända sedan jag träffade min kärlek så har alla stora grejer i livet som flytta och sånt känts jätteläskigt för tänk om det det förändrar det fina vi har!
    Det är ju lite fint. Man kan se det så. Att det är en fin ängslan.
    Men när man sen har flyttat, och man har det bra med kärleken där också – då blir man starkare! för man inser ju att det inte hänger på planlösningen eller fönsterbräderna. Det är ju vi! KÄRLEKEN

kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *