sara bara vara

efter det förra amerikanska valet vaknade jag upp till decimetervis med snö. lugnt och tätt skyfall i stora flingor. minns att det kändes som att jag bäddades in och allt var så tyst som att det var vädret som hyssjade och tröstade. såja.

i år är det dagar och dagar utan besked och sol i november flera dagar på raken. hopp. jag ville så gärna att symboliken skulle få stämma.

jag fick negativt resultat på ett sars-cov-2 test på torsdagen (efter EN sjukdag en vecka tidigare. ni vet) så på fredag eftermiddag vågade jag gå i mataffär. handlade ost att äta med marmeladen jag kokat och potatis som vi gjorde ottolenghis potatisplättar fyllda med chili och örter av. såg on the rocks (betyg från oss: välutförd romkom men med platt story. älskade bill murrays karaktär) och drack fin flaska vin.

sen på lördagen målade jag hela dagen. lyssnade på the ark. grät till one of us is gonna die young ja det är inget jag brukar göra men det var en vecka som gjort det tydligt att det är sant. så länge sen jag hamnade i ett sånt tillstånd där jag håller på så länge att jag glömmer att äta lunch och kommer på det genom att bli attack-vrålhungrig. insåg att jag väldigt sällan hinner känna mig hungrig fyller alltid på innan. tryckte i mig fem potatisbullar och fortsatte

johan kom hem och tidig lördag kväll sa han: hur många nyhetsskällor behövs för att få fira? då hade cnn gett biden harris vinsten. jag sa tre oberoende och han sa två räcker och hade tydligen köpt en halvflaska champagne. »låten vi hör nu är låten som alltid kommer vara förknippad med detta«.  grät av lättnad och sorg. borde fira vinster men känns samtidigt så ledsamt att det är första gången en kvinna blir vald till vicepresident + att dessa fyra år känns så jävla WASTE. personligen påverkar det mig väldigt lite rent praktiskt men på ett emotionellt plan något oerhört och mina eventuella framtida avkommor kanske obeskrivbart mycket.

kändes helt surrealistiskt att se folkvalda som pratade som en vice/president ska göra. som lyfter minoriteter istället för att demonisera och som försöker förena istället för polarisera.

ja. det har varit den längsta veckan på länge och då kändes ändå den innan som något slags rekord. nu måndag och jag jobbar hemifrån och det är SÅ ensamt när en jobbar för andra men inte har några kollegor. bryter upp dagen i bitar och jobbar efter klockan så går det lättare. tur att jag gillar hemma.

hoppas ni får en fin dag å vecka.

puss