jag plockar av en kopp varje morgon till vår frukostyoghurt
bakade en tårta med mosade i och i ett berg ovanpå
men blir ändå stressad över alla som är kvar
pia vår pia
har levat uti ett halvt år
tiden mäts i hennes ålder nu
kommer nog alltid göras
det längsta halvåret någonsin
min teori är för att de första minutrarna var evigheten
de första timmarna tusentals år
det första dygnet längre än hela mitt liv
dagarna därpå kändes som ett decennium
och veckorna som gick som år
så krympte tiden bit för bit
istället för en timme i sänder så blev det en dag i sänder
till slut kändes veckorna bara som månader innan tiden omkring och tiden i vårt möttes igen
och en dag var en dag igen
tiden är så närvarande med ett barn. när åt hon senast? hur länge sov hon? hur gamla är de andra barnen som hänger på sina föräldrars axlar?
man får kämpa
som man är löjlig
sjunger och klappar och gör sig tokig
hon skrattar när hon får en ny leksak
hennes skratt är allt
hon kommer nog ofta få nya leksaker
MB
❤️❤️❤️ så fint, och vemodigt!
Annie
Otroligt vackert skrivet, tack för att du delar <3
Lisa
Hon som hänger på vår axel är prick tre veckor äldre. Mitt ❤️
Flora
Vad vackert.
Längtar er.
Klara
Jag tänker på Harry Martinson när jag läser detta. Så fint ❤️
Elsa
<3
Mathilda
Vackraste jag läst tror jag.
Jette
Så otroligt fin skriven!
L
Du skriver så vackert.
Anma
Så vackert, så berörande!❤️ Älskar er sååå!❤️
LO
<333
Saga
Vackraste dikten om tiden jag läst tror jag