vykort från côte des basques

jag hade en ambition att skicka ett vykort eller två men det blev inte av. istället har jag rotat i små metallburkar efter gamla nyckelringar och köpt en kortlek. vi ”hann” aldrig spela men vi drack gott vin vi promenerade tusen och åter tusen steg vi rökte cigg och vi provade kläder. vi åt löksoppa vi åt kokosyoghurt och vi råkade säga bonjour fast det var kväll. vi stängde stället vi drack kaffe i solen och vi avnjöt den godaste desserten. vi somnade till en film i sängen och drack orangina och vi vaknade tidigt. vi sminkade oss bredvid varandra vi gav smakråd och vi var nere i en parisisk källare och hämtade en routerkartong. vi var lediga och vi hade fullt upp. vi pratade om nonsens och vi grävde djupt. vi sade au revoir.

fyra timmar senare och sofia står och vinkar på stationen. från en bästis till en annan.

jag och sofia installerar oss i vår lägenhet. hon måste jobba och jag tar deras bil och hämtar dem på flygplatsen. ”dem” är min familj. johan med två stora resväskor framför sig en packad barnvagn i ena handen en ryggsäck på ryggen och en pia på magen. två leenden får jag. ett litet och ett stort. deras doft.

nattar tillsammans tre i rad.

jag och sofia och våra barn kan vara på stranden en torsdagsmorgon i mars. vi kan komma på middag. jag skrattar så jag gråter vid deras bord.

försöker komma ner i tempo (alltså mer i huvudet än i benen) och springer med moonica mac på max i mina jättedåliga hörlurar. atlanten brusar igenom.

jag är på ett ställe där de behöver använda grästrimmer. jag sitter framför havet när jag skriver detta. pia sover i sin vagn. vi är här i en månad nu.