i lördags. johan mitt i tunnbrödsrullstuggan.
och lite senare. på kvällen när vi skjutit ut oss från hemmet. sophie mitt i chipstuggan. som ni läste i förra inlägget var det DRINKAR på schemat. vi skulle fira (överraska) soffe som fyllt år. men det har liksom blivit som att man skulle bli överraskad om man inte hade blivit överraskad nu för vi alltid firar ihop. hur som helst! spicy margarita till vår spicy margarita! hennes favvo.
här kom det fram att jag hade bloggat tidigare under dagen pga vi pratade om bilder på barn. när man själv inte har någon integritet är det lätt att glömma att det här med bilder på internet är väldigt viktigt för många (OBS jag blir bättre och bättre på att checka av innan och för er mina vänner och bekanta som skulle kunna råka förekomma någon gång: SKRIK om jag ska ta ner något.) ”har du bloggat??” och alla tog fram mobilerna. love u.
innan vi gick ut sen frågade soffe mig (på temat) ”är det okej att den här står i vår bokhylla?” hahah. en så rolig bild från olas förlossning (då soffe var med) där det ser ut som att det är jag och soffe som är föräldrarna. jag är lite så ”vad fan hände just” och soffe har en hand på mitt och en hand på olas nyfödda lilla huvud.
ut sa vi.
malmskillnadsgatan närmre bestämt.
vi åt på en japansk-ish restaurang. och det var gott! men svårbedömda storlekar på alla olika rätter? som att vår beställning blev helt off trots att det kändes som att vi blev utbrända av projektplaneringen det är att beställa mellanrätter till fyra personer som har olika matpreferenser HEHE. men. den där vita sparrisen med ramslök och sås var faktiskt gudomligt god.
vi fortsatte på temat drinkar och blev möjligtvis lite fulla och det var underbart.
morgonen därpå. upp med tuppen dvs innan sju och servera frukost till herrskapet. han fick hälla hur mycket vatten han ville i plantorna. välmående plantor prioriterades bort till förmån för fem minuter blunda på soffan på balkongen.
sen ut i parken med oss!
och hela gänget vidare till andra sidan söder och lunch och lek hemma hos pias kompis. som verkar vara en konstnär.
vi kom hem och hanterade det sjukaste break-downet sen jag blev förälder tror jag? tur hade vi att min mamma kom på middag sen och barnen var små änglar som lekte med henne. men med alla dessa förutsättningar. jag undrar: vem tog min man och stoppade in den här fönsterputsande killen med massa energi istället?