jag sa nej nej jag är hans lillasyster
lite mallig
skratt
tills insikten drabbade mig
det är inte längre en komplimang att misstas för storasyster
har stått under markis och väntat ut ett hällregn
sett hennes finger följa regndropparnas race på det genomskinliga regnskyddet
hon frågade: är det kul att göra böcker?
jag sa: jag tycker det är jättekul jag älskar mitt jobb!
hon frågade: skrattar jag hela dagen?
och träningsbloggen ska ha sitt:
jag sprang till förskolan med de båda två i cykelvagnen i morse. astungt att bestiga katarinavägen. armarna låren och flåset.
men ni vet att utsätter man sig inte för lite motstånd först så är inte nedförsbacken ned lika njutsam.
nästan lika njutsam som tillfredsställelsen i att ha sparat tid på morgonen OCH hunnit träna samtidigt.