snart tre veckor sen vi kom hem från vår frankrikeresa. vi var där i åtta dagar och hälsade på sofia och hennes familj som ja helt enkelt bor där.
den sista morgonen var en måndag. vi hängde i lekparken och sen gick vi till den stora mäktiga stranden côte des basques.
vi åt lunch på strandrestaurangen. ola i en sån period där allt är hans. en liten fluga satte sig på hans tallrik med pommes: ”NÄ! MIN!”
det var mulet men inget stoppar badsugna svenskar. fransoser heller för den delen. vi promenerade alltså vidare förbi fiskehamnen till nästa strand: port vieux. det är så underbart att vara på stranden i moln? man behöver inte akta sig från solen. vi alla badade och sen satt vi och åt chocolatine på handdukarna
och lekte med loppan vi tillverkat medan vi väntade på maten på lunchrestaurangen. just nu är grejen att vi alltid ska räkna fel på siffran man valt. hilarious.
och till vågornas brus och vagnarnas rull somnade de tu.
johan köpte gåva till vår kattvakt och jag väntade utanför med två vagnar och ett barn sovandes i vardera.
sen passade vi så att säga på. en kaffe till mig och en kaffe + en drink till johan.
efter detta råkade jag genom ett skyltfönster till en liten butik se något fint. johan kom in och kolla. till dig? men DEN HÄR då! du måste prova denna. på typ tio minuter hade johan som brukar vela redan köpt en två tre typ fyra nya plagg. ett kort fönster med sovande barn och en aperol spritz i kroppen. kanske det som är grejen för att fatta beslut.
vet inte vem det är eller bakgrunden till den men jag älskar den här skulpturen. en kvinna som står i lågvatten och håller upp handen som skydd för solen och siktar något i horisonten.
mötte upp sofia och barnen i parken och bo krängde sig ur cykeln när han såg oss.
två små pojkar som många mil isär men sida vid sida växer upp ihop. vi skulle äta hamburgare i parken och säga farväl adieu. när vi satt och åt sa olle: ska inte ni gå ut och ta ett glas vin ikväll? och syftade alltså på mig och sofia. och. jo det skulle vi ju. så det gjorde vi. hade en sista kväll och gick in och ut konversationer om barnen och jobbet och alltet
sista morgonen var vädret vackert. som att det sa: stanna. sofia skjutsade oss till flyget.
och så plötsligt från ett annat perspektiv såg vi stranden och klipporna och atlanten